Hur överens måste man vara?

Okej. Det kan ju vara så att din man just inte vill att du ska få igenom den enda rasen som du vill ha. Kanske ska du föreslå några till för att ni sedan tillsammans ska komma på att de inte passar så bra. ;) 

Då skaffar man ingen hund.

Så jag ska inte få ha en hund för att han likt ett barn håller fast vid ett visst utseende?

Varför är du tillsammans med en man som du inte kan kommunicera med..?

Ja men du är ju lika barnsligt envis själv.

Då backar man och lägger det på is under en längre tid och funderar på varsitt håll på om man bara vill få sin vilja igenom eller om man faktiskt kan diskutera olika hundraser förutsättningslöst. Sen möts man igen efter x tid och försöker komma överens om något gemensamt.

Du lär ju ändå inte få någon hund just nu eftersom han nekar allt och inte ens vill diskutera.

Jag är inte barnslig, det jag är heter påläst. Jag har föreslagit flera raser under ÅREN och han har dissat alla till förmån för sin ?varg?.

Det här är enda saken han är helt oresonlig med. Jag trodde att han skulle släppa det när det väl var dags och han inser att den inte passar oss, men tydligen inte.

En pudel måste inte vara gullig:

Vill han överhuvudtaget ha någon hund? På riktigt alltså?

Det låter inte så.

Om din man nu inte vill ta åt sig information som kommer från dig - prova från en uppfödare. Ta med honom till en uppfödare (seriös) som kan förklara för honom varför ni inte är lämpliga att ha en alaskan x. De seriösa uppfödare jag har mött skulle liksom neka ett köp!

Varför bryr han sig när han inte varit särskilt engagerad innan??

Men sen fattar jag att han kanske inte orkar med en hund som behöver jättemycket träning, motion och stimulans.

Alltså...

Du låter ganska mkt som ngn som kör över, även om du själv inte anser det.

Arumentet "jag vet mest om detta så jag bestämmer" är mkt sällan ett moget sätt att ta sig igenom en konflikt.

Ungefär som en pedagog "vet mest" om barnpedagogik och hävdar att man har rätt att bestämma barnuppfostran i hemmet.

Eller ngn som har stort intresse av inredning anser sig få "sista ordet" när man skall flytta ihop och inreda ett gemensamt hem. Det håller helt enkelt inte om inte den andra parten FRIVILLIGT ger sin partner mandat att bestämma pga tex mer kunskap.

Det spelar faktiskt ingen större roll att DU anser det vara bästa rasen för er, han anser det uppenbarligen inte. Man har rätt till en åsikt även om man inte är speciellt kunnig inom området.

Personligen skulle jag inte vilja ha en pudel, oavsett sort..

Helt överens. Hus, barn och hundar är inget man skaffar om man inte är överens. Det blir inte bra i slutändan. Går det inte kompromissa har du två val:
du lämnar mannen och skaffar den hund du själv vill ha
ni skaffar ingen hund alls just nu

Din man, TS, verkar vara rätt ordentligt barnslig i den här frågan. Att hunden ska se ut som en varg och vara "cool", det är det bakvänd keps-varning på.

Med det sagt så kan jag berätta att jag och min fru också har olika meningar om hund. Vi har ingen nu och så vill att det ska förbli. Jag är inte det minsta intresserad av hundar och jag är fullt införstådd med att om hon skaffar en hund så blir det hela familjens hund oavsett vad de andra i familjen anser. Hon har också försökt att resonera med mig om olika raser för att hitta nån som jag skulle tolerera, men det spelar ingen roll, jag är inte intresserad. Det skulle förända allt i vårt hem så mycket och det vill jag inte.

Det jag funderar på är om han egentligen, trots allt, inte vill ha nån hund och har kommit på att genom att kräva att hunden ska vara vargliknande så slipper han hund eftersom du inte går med på det kravet?

Det här tror jag är en bra teori. Min man använder gärna den taktiken, att inte säga nej men ställa upp villkor som gör att det inte blir genomförbart. Med tanke på att din man har förhalat hundköpet tidigare hade det inte varit så konstigt, tycker jag.

Gällande sakfrågan håller jag med dig. Den som är drivande i hundköpet och som ska ha huvudansvaret för hunden bör ha utslagsröst gällande ras. På samma sätt som den som främst ska köra en bil familjen köper bör ha den avgörande rösten gällande märke och modell. 

Huskys och andra vargliknande hundar är galet krävande, så det förstår jag att du försöker att avstyra.

Vad tycker du om idén att välja ut 5 olika hundraser som funkar i temperament och så för er familj som han får välja mellan?

Pudel kan ju inte vara den enda sortens hund som passar er familj. Finns det inga möjligheter för er att kompromissa alls?

Det känns lite som att din sambo använder den här frågan för att utöva makt mot dig. Han vet att du vill ha en hund och han använder alla sätt för att se till att du inte får som du vill. Samtidigt som han hela tiden pendlar mellan att låta dig dig få upp hoppet för att sedan tycka undan mattan. Nu senast ska du äntligen få din hund = hopp, men han vägrar den hundras du vet skulle fungera för er och ska istället ha en ras som inte alla är tänkbar för dig = drar undan mattan.

Prova att se på er situation eller hela relation med det perspektivet.

Jag tycker både att du och din man låter lite väl låsta vid era egna uppfattningar om vilken hund ni ska ha.

Jag är själv hundvan och har lekt med tanken att skaffa hund i perioder. Men om min man skulle envisas med pudel skulle det inte bli någon hund öht. Den är så långt ifrån den hundtyp jag skulle vilja ha att jag hellre avstår. Så jag förstår din man i hans känsla.

Finns det verkligen ingen annan ras du kan tänka dig som är lite mer åt din mans önskemål? Så att ni kan mötas någonstans på mitten? Det måste ju inte stå mellan just en husky och en pudel.

Vilka raser anser din man är varglika? Siberian husky och Alaskan malamute är ju egentligen inte så värst varglika. Dessutom bör de leva i flock med andra draghundar och många av dem vill bo utomhus.

Börjar ni titta åt tex Sarloos wolfdog eller Tjeckoslovakisk wolfdog kommer ni närmare - men jag utgår ifrån att de inte är ett alternativ för er familj och er livsstil.

Gråhund eller jämthund kunde ju vara alternativ om någon av er känner för att börja jaga.

I min mening låter det som om din man inte kommer att vara med på att skaffa hund, men är inte rakryggad nog att säga det utan tar till det här med ras bara för att han vet att det inte kommer att gå.

Det finns ju en hel del andra raser som han kanske kan tycka är coola och som skulle kunna fungera för er. Australian cattle dog? Någon av de belgiska vallhundarna? Om inte en grå schäfer. Men det beror ju förstås på vilken typ av aktivering du/ni är beredda att erbjuda.

Annars finns det en del Alaskan huskies (blandras, prestationsuppfödd draghund) som inte håller måttet och som kan fungera riktigt bra som familjehund och som kan ha utseendet han är ute efter.

Denna TS skrämmer mig..
Hur kan man sitta jämföra ett bilinköp med ett hundinköp?

Jämför ett "dött ting" (bil) med en levande varelse(djur hund i detta fall)?

Ja din man måhända "bestämde" vilken bil familjen skulle ha. Dock det är en bil, och detta skriver jag själv i egenskap av att jag gillar (veteran)bilar, mitt ex ägde (veteran)bil också, Men ingen av oss skulle kunna anse att det går att jämföra ett bilinköp med en inköp av en levande varelse.

En hund (eller för all den del en annat husdjur) skall ju kunna komma överens med hela familjen, även om det är en "s.k" huvudansvarig för hunden.