Var de andra barnen på dig och frågade varför du var så tyst och gjorde det saken värre? Om du verkligen vill säga något, gör du det då eller är du tyst?

Jag var som du fast av andra orsaker. Det var väldigt jobbigt för mig när de andra var på mig och försökte få mig att att prata mer. Har idag inga större problem att prata med folk.

Precis samma för mig. Hörde min fröken viska till en annan lärare att hon är så tyst. Vidrigt. Jag fattar inte hur jag klarade mig igenom det någorlunda hel.

För mig har det släppt men kan fortfarande känna någon slags osäkerhet eller underlägsenhet ibland. Jag har dock inte social fobi men precis som din dotter så var det förmodligen selektiv mutism jag hade. Det blev bättre i gymnasiet när jag bytte klass men kan nog i vissa sammanhang fortfarande ses som den tysta. Och i andra sammanhang är det tvärtom. Säger vad jag tycker på jobbet och pratar mycket men när den här konstiga underlägsenhet känslan kommer fram, att inte tillhöra, då kan jag bli tyst. Jag var både utstött och hade dåliga he förhållanden som förmodligen gjorde att jag i vissa sammanhang helt enkelt inte pratade.