Föräldrar med psykisk ohälsa sökes.

Hej!

Känner mig ensam och missanpassad då jag har en grav form av generaliserat ångestsyndrom. Har en 5-åring boendes hos mig varannan vecka och har konstant dåligt samvete för att jag är som jag är helt enkelt. Har med åren lärt mig hantera min ångest och fungerar i vardagen men ibland är det riktigt tufft och jag gör mitt yttersta för att mitt barn inte ska märka och/eller känna av allt för mycket men ibland går det inte så vi pratar otroligt mycket om känslor överlag här hemma. Det känns dock som att jag är ensammast i världen om detta, när jag var tonåring var jag otroligt självdestruktiv och har fula ärr som konstant påminnelse. Fick bra hjälp och började må bättre innan sonen kom till världen och går fortfarande i behandling för min ångest men det har det senaste året stått till och det verkar som att jag helt enkelt får acceptera att det inte kommer bli bättre för min del, däremot hanterar jag ju min ångest väldigt bra numera i jämförelse med för några år sedan och hade jag inte haft barn så hade jag med största sannolikhet varit supernöjd med hur långt jag kommer men i och med att jag har barn känner jag mig misslyckad och är rädd min ångest ska smitta av sig på mitt barn. Jag vet ju dock att jag inte är ensam om detta även fast det känns så och därför efterlyser jag andra föräldrar med någon form av psykisk ohälsa. Är nyfiken på hur det påverkar er i vardagen, främst som förälder men även generellt. Speciellt ni ensamstående får jättegärna dela med er om hur det är just för er. Hade betytt mycket för mig att få ta del av andras "historier". Kram!