Separation och en looser.

Hej!

Skulle behöva skriva av mig lite.

4 veckor sen damen yttrade orden, jag har inga känslor kvar och tror inte det kommer fungera i framtiden och hon ville göra slu. Givetvis bröt jag ihop efter jag packat mina saker och drog hem till syrran. Där och då visade jag 0 känslor fällde inte ens en ynka tår. Men tjejen som vi kan Anna har jag aldrig sett grina så mycket. Vi sa båda 2 att vi älskar varandra och jag frågade om hon trodde att hennes känslor kan komma tillbaka? Vet ej pep hon ur sig.

Vi har ej hörts sen dess!

Givetvis har det varit upp och ner som det bör i relationer. 2 år sen var det jag som tvivla men vi hittade tillbaka. Vi hade även ett deep talk innan jul där vi pratade ut rejält. Bla att vi är sjukt dåliga på att prata om känslor med varandra. Vi går liksom håller inne massa jobbigt tills det blir ohållbart och tvivel och gnissel uppstår. Lovade båda 2 att vi ska sluta med det! Så det har känns bra för mig åtminstone även om min magkänsla kände att något inte stod rätt till veckan innan det tog slut.

Efter dessa veckor har jag fått lite perspektiv på saker och ting. Minns fan inte när jag var glad senast, inser att jag mått dåligt en längre till. Jag är en sån som biter ihop och kör på. Trycker undan allt som är dåligt.

Jag är verkligen inte samma "Härliga och glada " kille som hon en gång föll för, som ville hitta på saker och aldrig bangade för nått. Har blivit mycket mer inåtvänd. Även fast vi hittade på saker kännde jag inombords att jag bara ville hem. Undvek och handla där jag visste att jag skulle träffa bekanta etc. 0 självförtroende. En riktig looser för att vara ärlig...varför ? Ingen aning.

Så nu i efterhand klandrar jag inte henne, vem vill vara ihop med en sådan typ.

Under dessa 4 veckor har jag lagt om kosten samt promenerat 1h varje dag. Inte rört alkohol, börjat läsa böcker om självutv3ckling samt lyssnat på poddar. Börjar sakta men säkert må bättre och är lite gladare även om det är sjukt tungt att vara utan henne.

Grejen är: hon är the one punkt. Jag ska ge allt för att bli den killen hon föll för. Mitt gamla jag! Är inställd på att hon är förlorad men känner ändå en gnutta hopp. Tänker på henne ofta och har velat ta kontakt flera ggr men avstått.

Så hur fan gör man? Prio 1 är väl att börja gilla mig själv! Har gett mig fan på gå ner i vikt och bli en bättre kille.

Men sen? Eller borde jag bara gå vidare? Varit ihop i 5 år och är runt 30 båda två. Inga barn.

Mvh

Hej!

Skulle behöva skriva av mig lite.

4 veckor sen damen yttrade orden, jag har inga känslor kvar och tror inte det kommer fungera i framtiden och hon ville göra slu. Givetvis bröt jag ihop efter jag packat mina saker och drog hem till syrran. Där och då visade jag 0 känslor fällde inte ens en ynka tår. Men tjejen som vi kan Anna har jag aldrig sett grina så mycket. Vi sa båda 2 att vi älskar varandra och jag frågade om hon trodde att hennes känslor kan komma tillbaka? Vet ej pep hon ur sig.

Vi har ej hörts sen dess!

Givetvis har det varit upp och ner som det bör i relationer. 2 år sen var det jag som tvivla men vi hittade tillbaka. Vi hade även ett deep talk innan jul där vi pratade ut rejält. Bla att vi är sjukt dåliga på att prata om känslor med varandra. Vi går liksom håller inne massa jobbigt tills det blir ohållbart och tvivel och gnissel uppstår. Lovade båda 2 att vi ska sluta med det! Så det har känns bra för mig åtminstone även om min magkänsla kände att något inte stod rätt till veckan innan det tog slut.

Efter dessa veckor har jag fått lite perspektiv på saker och ting. Minns fan inte när jag var glad senast, inser att jag mått dåligt en längre till. Jag är en sån som biter ihop och kör på. Trycker undan allt som är dåligt.

Jag är verkligen inte samma "Härliga och glada " kille som hon en gång föll för, som ville hitta på saker och aldrig bangade för nått. Har blivit mycket mer inåtvänd. Även fast vi hittade på saker kännde jag inombords att jag bara ville hem. Undvek och handla där jag visste att jag skulle träffa bekanta etc. 0 självförtroende. En riktig looser för att vara ärlig...varför ? Ingen aning.

Så nu i efterhand klandrar jag inte henne, vem vill vara ihop med en sådan typ.

Under dessa 4 veckor har jag lagt om kosten samt promenerat 1h varje dag. Inte rört alkohol, börjat läsa böcker om självutv3ckling samt lyssnat på poddar. Börjar sakta men säkert må bättre och är lite gladare även om det är sjukt tungt att vara utan henne.

Grejen är: hon är the one punkt. Jag ska ge allt för att bli den killen hon föll för. Mitt gamla jag! Är inställd på att hon är förlorad men känner ändå en gnutta hopp. Tänker på henne ofta och har velat ta kontakt flera ggr men avstått.

Så hur fan gör man? Prio 1 är väl att börja gilla mig själv! Har gett mig fan på gå ner i vikt och bli en bättre kille.

Men sen? Eller borde jag bara gå vidare? Varit ihop i 5 år och är runt 30 båda två. Inga barn.

Mvh

Tung situation det där. Hoppas det snart känns bättre för dig.

En tanke som är bra om du kan ta med dig. Låt inte din lycka bero på någon annan (henne) för skulle det vara så att ni inte hittar tillbaka till varandra så kommer du var olycklig på obestämd tid. Ditt värde bestäms inte av henne och huruvida hon vill ha dig eller inte. Ditt värde skapar du inifrån och beror bland annat på hur du ser på dig själv.

Att du beskriver dig själv som en loser säger ju ganska mycker om hur du ser på ditt värde just nu Om du ser dig själv som en riktig loser hur tänkte du då lyckas sälja in dig själv till någon kvinna överhuvudtaget på ett bra sätt? Det är svårt att sälja in något man inte själv tror på.

Måste börja med att säga att de är strongt av dig att öppna upp dig och förklara hur du känner de är steg 1 till förändring. Får beklaga de som hänt med kommer en dag då allt kommer kännas bättre. Sen är du ingen looser även om du känner så. Du har många fina sidor bara de att du är självkritisk och vet om dina brister visar på en god personlig mognad och att du är redo att hantera dina brister. De kanske är där som felet hos dig låg förut att du inte tog tag i dina dåliga sidor under förhållandet gång. Sen är jag medveten om att säkert hon hade säkert sidor som hon behöver jobba med. Men det är där allting kan ta sin vändning när man börjar med sig själv. Andra kommer tids nog se din förändring och de kanske är det som ditt ex kommer se en dag att du ändras till de bättre. Mitt råd till dig är att jobba med dina brister försök komma på vad hon sagt som inte var bra i erat förhållande och du nämnde att du var annorlunda när vi träffades. Försök hitta tillbaka till det för de kanske är den personen hon en gång saknar och den hon vill ha. Om du jobbar hårt och visar de i konkret handling ord löser ingenting utan de vad du gör konkret dina handlingar som räknas. Sen våga prata med henne. Jag vet är man själv, vi har svårt att prata om känslor men kvinnor älskar verkligen om vi vågar gör det, tro mig. Lycka till och hoppas de löser sig. Våga lyft luren, prata med henne. Orkar hon inte ge henne tid. Under tiden jobba med dig själv då kanske du blir den personen som hon en gång älskade och som hon blev kär i. Ge inte upp. Du är ingen looser. Ta hand om dig. Tdg skrev 2020-01-24 17:16:28 följande:

Ja det är riktigt tungt just nu. Ingen rolig start på det nya året.

Håller med till 100%. Det som drivit mig frammot under dessa veckor är en känsla av typ : jag ska fan visa dig vad du kommer gå miste om. Har nog aldrig varit så målmedveten som jag är i skrivandes stund.

Inser ju någonstans att jag måste ta tag i mig själv för som det är nu kommer jag aldrig kunna träffa nån ny. Och det är ingen idé att ens försöka ta kontakt med henne förens jag har ordnat upp mig själv.

Fattar dock inte hur det kunde bli såhär. Fan förut kunde jag i princip charma vilken tjej jag ville och mitt självförtroende var på topp. Var positiv och nyfiken på saker. Nu är det tvärtom...

Fan jag är så sugen på att ringa henne....