Lurad - överreagerar jag?

Hon skämdes väl? Jag har mer i avbetalningar än min man vet, inte tänker jag berätta det heller. Jag jobbar ner dem så snabbt jag kan.

Har du berättat för henne om vad du hittade och varför du gjorde slut? Och vad sa hon isåfall?

Jag kan förstå att du känner dig väldigt lurad. Jag ursäktar inte hennes beteende, men en förklaring kan vara den oerhörda skam man känner när man blivit så skuldsatt. Jag är själv väldigt skuldsatt, berättade det dock tidigt för min partner.

Du har nog rätt i att skulderna är större än 200 000. För att få skuldsanering ska det vara så illa att man inte ens kan betala igen det inom 10 år. :/

Förstår dig absolut! Jag har upplevt otrohet och lögner och efter det så blev varenda lögn tio gånger så jobbig som den annars hade varit tror jag. Tex blev jag helt förstörd när jag slutat röka och min kille sagt att han slutat röka men att det sen visade sig att han visst hade rökt fortfarande och alltså suttit och lekt stolt över sig själv som ?slutat röka? , tagit emot cred och komplimanger göllande det. Det blev jättejobbigt. Och den lögnen är säkerligen något som andra hade kunnat rättfärdiga genom att det är svårt att sluta röka osv men för mig blev det kaos bara. Så jag förstår dig. Man blir känsligare. Det är inte lögnen i sig som är jobbig, mer hur de har kunnat sitta framför en och säga saker, spela något de inte är osv. Tänker jag iallafall. Dock tänker jag spontant - prata med henne om detta!

Hade gjort vad som helst just nu för att göra en kreditupplysning på henne för att se dagens skulder innan skuldsaneringen. Men det verkar som det är olagligt att göra det på andra privatpersoner. 

Förstår också det kan vara någon form av skamkänslor som gjort att blivit så. Men herregud, vi har verkligen verkligen pratat om detta. Istället för att framställa sig som världens ekonomiska tjej kunde hon berättat iaf delar av det. Om hon så sagt att hon har betalningsanmärkningar sedan tidigare hade jag nog inte brytt mig. 

Men med 200 000 i sanering känns det som det gått ganska så långt. Å både det i sig och lögnerna rätt upp i ansiktet känner jag jag är starka varningssignaler. 

Tycker absolut inte att du överreagerar.

För de första har hon ljugit.

För de andra har hon ljugit om en sak som hon själv gör.

För de tredje så kan hon absolut inget om ekonomin. Skulle aldrig fortsätta dejta någon som har betalningsanmärkningar och hamnat i kronis. Sjukt avtändande och misslyckande.

Vet att de låter elakt men tycker människor som handlar, reser osv på avbetalning är misslyckade.

Har man inte råd så sparar man eller skiter i de.

Eller så har ens barn en pappa som vägrar hjälpa till att betala vinterkläder och annat dyrt så man inte har något val.

Då får man väl köpa billigare, studera för bättre arbete eller försöka arbeta upp sig ?

Ibland är det praktiskt att tänka på vem man väljer att skaffa barn med innan man gör det också.

Läst lite om skuldsanering. Förstår jag rätt om det är så att under återbetalningsperioden förväntas man leva på existensminimum. Dvs inga utsvävningar alls utöver boende, mat och försäkringar. Låter ju rätt logiskt iofs. 
Hon har ändå åkt med på mindre resor osv. Måste ju innebära att hon fått pengar av anhöriga. Hon borde inte ha ett öre över för utsvävningar.

Och när alla pengar man har är bb och det ska räcka till rubbet för både barnen och en själv?

Det är lätt att döma när man inte vet hur andras liv är.

Varför har ni pratat så mycket om detta? Är det du eller hon som tagit upp det?

Personligen så hade slarv med ekonomin varit en deal-breaker för mig, oavsett om personen ljög om det eller inte. Själva lögnen i sig hade jag däremot kunnat komma över.