Han är som ett missbruk för mig

Jag har testat det, men det jag tänker på är att ?tänk om det skulle varit han istället?. Jag går liksom inte helhjärtat in i det.

Låter nästan som samma person... :)

Men finns Nog många såna därute

Det är bara sjukvården som kan hjälpa dig.

Jag vet inte om han har något faktiskt. Har jobbat med personer med just de diagnoserna men kan inte riktigt känna in honom i dem. De har förvisso betett sig ?annorlunda? men aldrig varit så manipulativa. Snarare ganska förutsägbara. Men skulle kunna hända att han drar åt något diagnoshåll. Han kan absolut inte se hur det han gör eller säger påverkar andra. Och jag är ganska säker på att han spelar på att vara överdrivet trevlig och säga det som förväntas men kanske inte alltid förstå innebörden och konsekvenserna av det han gör.

Men skulle jag gissa skulle jag tippa på någon form av personlighetsstörning faktiskt. Hans grandiosa syn på sig själv, lögnerna han drar ang sin betydelse på sitt jobb där han skall bli störst av och bäst av alla. Att tjejer ofta dras till honom och vill veta mer om just honom och hur han får alla tjejer och att alla tycker han är jättecharmig och att han har jättemånga vänner. Det stämmer liksom inte alls med hur sanningen är.

Hypnotisera mig? :) är la det som ligger närmast till hands. Eller backa tiden

Avblocka honom inte då. Och gå och prata med någon som kan ge dig strategier att ta dig vidare

Okej tjejer låt mig efter att ha läst en hel del av era tankar här förklara (a.k.a mansplaina) ett par saker för er. Killarna är inte skurkarna i era berättelser, ni är. Bristen på självkritik och insikt i hur ni själva fungerar går som en röd tråd genom denna tråden. Den blir lång, men tro mig det är information ni saknar, men desperat behöver höra.

"Ni träffar killar. Killarna visar starkt intresse. Ni lite halvt tappar ert intresse och vill distansera er. Killarna svarar genom att helt och hållet tappa intresse i er, ni svarar genom att bli sanslöst intresserade igen i det närmaste fixerade, men nu är det försent. "

Då ska jag förklara vad ni gör, varför ni gör det, varför det slutar som det gör och hur vi killar fungerar.

1. Varför tappar ni intresse i killar som visar stort intresse i er.

Jo för att använda en metafor. Ni tjejer är naturliga "bergsklättrare", ni är ständigt på utkik efter högre och svårare "berg" att bestiga. Berg som många vill bestiga men som få lyckas med är de bergen ni allra helst vill upp på. (Bestiga i det här fallet är inte = ha sex med, det kan ni. Det är = göra förälskad/ingå i förhållande med).

En snygg kille som ständigt skriver till er, alltid finns där för er och öppet visar sitt intresse = Hallandsåsen.

En snygg kille som knappt svarar er, inte finns där och inte tycks visa något vidare intresse alls = Mount Everest.

Det handlar om status och om bekräftelse. Om att en kille som tycks vilja ha er mer än ni vill ha honom förmodligen står under er statusmässigt och att ni förmodligen skulle kunna hitta en bättre partner, högre i status. Därför distanserar ni er, därför kommer ni tillbaka när det är försent, när er omedvetna "värdekalkylering" redan visat sig vara fel.

Allt detta är ett resultat av en process med flera 100,000-tals år på nacken, som pågår omedevetet i era huvuden. Dess uppgift är att sålla bland "hanarna" och välja ut de med bäst gener och med bäst förmåga att försörja/beskydda eventuella avkommor. Den processen går att finna genom hela djurriket, vilket ni såväl som jag är en del av. Jag som kille har också en sån djuriskt process i skallen, men min är bra mycket simplare.

2. Varför tappar vi killar intresset?

Därför att sex för oss är lika viktigt som sällskap, partnerskap och kärlek. För 100-år sedan så hade jag behövt uppvakta dig konstant och vara dig ständigt trogen för att till slut få ha sex med dig. Sällskapen + partnerskapet var krav för sexet.

Så är det inte idag.

Om jag visar intresse och du nekar mitt avancemang, varför skulle jag stanna? Varför skulle jag välja att fortsätta rotera runt "din himmlakropp" i hopp om att kanske få en chans någon gång i framtiden (Något jag knappast kommer få när allt jag egentligen gör bara är att fungera som någon sorts mesig självförtroende-boost för dig).

Nej jag stänger av mig för dig och går vidare till nästa. Jag gör mig av med känslorna om jag hade några (något många av oss killar kan göra, men få kvinnor kan). Du är inte speciell, jag är inte speciell, det finns mängder av oss båda. Så fortsätter jag tills jag hittar en kvinna som inte INLEDER med att leka lekar (lite lekar är omöjligt att undvika), som har en bättre förståelse över hur hon fungerar, vad hon söker och som inte är så fruktansvärt osäker.

Det är vad "era" killar gör just nu. De är inte berättigade till er uppmärksamhet (och de vet det oftast), ni är inte berättigade till deras (och få av er förstår det. Bara att läsa tråden).

De killar som medvetet försöker såra er är killar av det lite osäkrare slaget som redan sårats av er. Det är ett undermedvetet sätt för dem att etablera sig över er statusmässigt, roligt nog är det bland de absolut bästa sätten att göra osäkrare tjejer intresserade/fixerade (återigen, se tråden).

Så det var allt, ser fram emot att bli kallad sexist, mansgris, neandertalare osv. Kan inte mer än att på förhand hålla med er.

Ha deeeee

"Har jobbat med personer med just de diagnoserna men kan inte riktigt känna in honom i dem. De har förvisso betett sig "annorlunda" men aldrig varit så manipulativa. Snarare ganska förutsägbara."

Fråga: vad svamlar du om?

Du kommer bara med massa ursäkter nu.