Barnets pappa är religiös

Barnet har ju mig. Och jag skulle älska och acceptera barnet oavsett sexuell läggning. När jag skrev så menade jag: Tänk det bisarra i om sonen skulle vara med i den församlingen som är emot homos och själv vara gay? Skulle han ens våga berätta då? För mig kvittar det om barnet är gay, spelar absolut NOLL roll.

Pappan är heller inte emot homosexuella mer än att han inte tycker de ska få gifta sig i kyrkan.

Jag är alltså inte troende alls själv.

Dopet hölls i Svenska kyrkan enligt min vilja. Men församlingen vill nu välkomna vår son som medlem trots att han inte döpts där, vilket jag vägrar.

Jag vet inte om han mörkade eller om han blivit ännu mer konservativ sen han hittade den här församlingen. Jag accepterade att han var troende men trodde nog knappt det fanns församlingar kvar i Sverige som tycker så här. Av en händelse råkade han på den under graviditeten och gillade att de är mer texttrogna.

Men om man ska vara texttrogen bibeln kan man ju inte bara plocka ut det som passar en? Jag tycker det är hyckleri.

Isf måste man även vara emot jämställdhet mellan könen (mannen är överhuvud), att kvinnor undervisar (och därmed utesluts från många yrken). Det står i Nya Testamentet. Sen r ju Gamla Testamentet fyllt av konstigheter.

Att tro på gud kan jag förstå, men att tro på bibeln är obegripligt, så motsägelsefull och full av felaktigheter som den är.

Svenska kyrkan verkar fokusera på kärleksbudskapet. Om religion tillåter förtryck är det inget att ha som rättesnöre för hur man ska leva sitt liv.

Det går inte att leva efter bibeln idag så varför försöka? Den är skriven i en annan tid.

Okej, om han inte blir medlem i församlingen kanske han kan gå dit nån gång fast det tar emot enormt för mig. Jag vill INTE att han ska tro att dessa värderingar är rätt. Skulle han ändå välja att gå dit som äldre får jag acceptera det men kommer att kännas hemskt.

Jag vill att han ska tänka själv, inte slaviskt följa en gammal bok.

Ja det är också detta som stör mig. De är alltså bokstavstrogna vad gäller homosexuella, abort och kvinnliga präster, men inte när det gäller en massa annat? Antingen är man väl trogen bibeln eller inte, varför är just dessa frågor särskilda?

Samfundet Missionsprovinsen.

De har på sätt och vis blivit en utbrytning ur Svenska kyrkan då de tycker att den inte är bokstavstrogen nog. Men barn som döps i Missionsprovinsen tycks ju bli medlemmar där. Vilket vår son inte är då jag vägrade dop där.

Dopet var viktigt för pappan, därför gick jag med på det. Men sonen kommer att gå ur Svenska kyrkan nu snarast då han inte ska vara tvångsansluten utan få välja själv. Så nej, han kommer inte vara med där heller.

Jag kommer definitivt bli besviken om min son delar värderingar som inte är kärleksfulla. Det ska jag inte sticka under stol med.

Glädjer mig att en hos er är öppet homosexuell, men sorgligt att den andra vill motarbeta det.

Vi har mycket lika värderingar i övrigt och älskar varandra. Men jag visste som sagt inte att han skulle gå i den här riktningen.

Du som svarat i tråden som är medlem i Missionsprovinsen kanske kan svara på varför man är bokstavstrogen i vissa frågor men inte i andra? Eller är man också emot jämställdhet mellan könen och att kvinnor undervisar? Är man för att lämna familj och ägodelar för att följa Jesus?

Varför är just vissa delar av bibeln viktiga att följa men inte andra? Hur ska man idag kunna leva efter något som skrevs i en annan tid?