Barnets pappa är religiös

Vi har två homosexuella församlingsmedlemmar. Enlever i celibat då han inte vill leva ut ett homosexuellt liv och en är praktiserande homosexuell. De är lika mycket med och accepterade som andra församlingsmedlemmar.

Dopet var viktigt för pappan, därför gick jag med på det. Men sonen kommer att gå ur Svenska kyrkan nu snarast då han inte ska vara tvångsansluten utan få välja själv. Så nej, han kommer inte vara med där heller.

Jag kommer definitivt bli besviken om min son delar värderingar som inte är kärleksfulla. Det ska jag inte sticka under stol med.

Glädjer mig att en hos er är öppet homosexuell, men sorgligt att den andra vill motarbeta det.

Vi har mycket lika värderingar i övrigt och älskar varandra. Men jag visste som sagt inte att han skulle gå i den här riktningen.

Du som svarat i tråden som är medlem i Missionsprovinsen kanske kan svara på varför man är bokstavstrogen i vissa frågor men inte i andra? Eller är man också emot jämställdhet mellan könen och att kvinnor undervisar? Är man för att lämna familj och ägodelar för att följa Jesus?

Varför är just vissa delar av bibeln viktiga att följa men inte andra? Hur ska man idag kunna leva efter något som skrevs i en annan tid?

Du blir besviken, skriver du. Tänk då på att pappan kanske känner på samma vis. Han kanske blir besviken om sonen inte blir religiös eller något annat. Det finns så många perspektiv här och för allas skull så måste ni försöka mötas.

Sedan missar du ett perspektiv till, "kärleksfulla värderingar" är något mycket subjektivt.

Mp är en ganska blandad och faktiskt öppen organisation. Medlemmar kommer från olika håll och många perspektiv tolereras och accepteras. Så svaren ser förmodligen olika ut beroende på vem du frågar. Jag möter ofta svaren att i frågor där bibeln är klarare finns det inte lika mycket utrymme för tolkningar. I övrigt är det som i svk - medlemmar lever olika slags liv.

Om min son blir gay vill jag att han ska få leva i en kärleksfull relation. Inte avstå från att leva i en kärleksrelation. Han ska känna att hans liv är lika rätt och bra som ändras.

Och om en kvinna känner sig kallad av Gud, varför skulle hon då inte få vara präst?

Jag kan inte se att det är kärleksfullt att tycka att utlevd homosexualitet och kvinnliga präster är en synd och fel.

För min del får sonen bli kristen, bara han är okej med kvinnliga präster, jämställdhet, homosexualitet etc. Värderingar som för mig är kärleksfulla.

Dessutom vill jag att han ska tänka själv och inte leva efter en urgammal skrift.

Skulle aldrig tänka tanken att bli ihop med någon som är religiös.

Tycks alltid bli problem med dem hur man än vänder och vrider på det. Och folk som inte kan tänka kritiskt med lite intelligens bakom och se hurdan påhittad soppa det är skulle jag nog inte ens tänka tanken att va med. Och att de sen ska börja indoktrinera små barn.. usch fy. Ingen skillnad om det är ev.lut., muslimer eller jehovare.

Men visst skulle det vara skönt att bara kunna skylla från sig hela tiden och säga det är guds vilja om allt elände. Men jag slutade att skylla från mig nån gång i lågstadiet och erkänner det jag ställer till med.

Öppna ögonen folk.

Borde vara 18 års åldersgräns på allt vad religion heter.

Jag hade haft svårt att vara tillsammans med en man med dessa värderingarna!

Därför att de är just dessa delar som tilltalar många konservativt religiösa. Gäller alla religioner. De plockar russinen (eller bittermandlarna9 ur kakan.

Paulus, som skrev stora delar av NT, var erkänt svårttolkad även på sin egen tid. Oftast skickade han med en budbärare som skulle förklara hur det skulle förstås.

Det finns en del som går att använda för att legitimera kvinnorförtryck. Speciellt om man inte har en aning om varför det skrevs och till vem. Och framför allt väldigt gärna vill tolka det för att trycka ned kvinnor.

Det där stället med "tillåter inte kvinnor att undervisa eller göra sig till herre över mannen" har till exempel en tillfällig form i grundskiften. När man ska göra saker kortvarigt eller som undantag. Detta på grund av att man i Efesos - som brevet skrevs till - hemfallit åt Artemiskultens avarter. Den styrdes av kvinnliga präster med kastrerade män som tjänare, och ev. förekom manliga människooffer fortfarande. Kan förstå att Paulus inte var imponerad och satte ned foten.

"Kvinnor, underordna er era män" (Ef 5:22) följs direkt av "underordna er varandra". Mannen ska alltså underordna sig sin fru också. Den sista biten har ofta genom historien blivit bekvämt bortglömd.

På många ställen förutsätts kvinnor undervisa/profetera offentligt, och det anses så självklart att det nämns i en bisats. Och det finns en instruktion för hur kvinnliga församlingsledare ska bete sig. Dessutom så nämns kvinnor i vissa uppräkningar före sina män, vilket visar att de hade en högre status än sina män i församlingen när brevet skrevs. Det var tydligen mycket noga med såna formalia i romarriket på 100-talet.

Och "huvud" kan lika gärna betyda "ursprung" eller "stöttepelare". Oftast översätts det till "huvud" eftersom åtminstone en av dess betydelser kommer fram om man direktöversätter det. Kombinerat med att att även en riktig ledare ska bete sig som tjänare, så finns det väldigt lite att hämta i den ursprungliga versionen för att förtrycka någon, och definitivt inte kvinnor.

Om du är intresserad så finns det en utmärkt liten bok i ämnet: Lilla boken om Guds skapelse kvinnan, Emanuel Björnsson. Kanske kan du köpa den till din sambo?

Tyvärr är det många kristna som bara förbigår "problematiska" bibelställen med tystnad istället för att kolla upp vem som menade vad, och till vem, i vilken situation. Och en del andra som bara går rakt på och kör efter "vad som står" utan att reda ut vad det egentligen står.

Nu kan ju den där församlingen ha många andra positiva sidor. De flesta andra samfund är tyvärr mycket mer kristna än SvK.
Och att man ser homosexualitet som något problematiskt i klass med otrohet är helt bibliskt. Att kämpa med homosexuella tendenser brukar vara accepterat, att leva ut det inte.