Hon vill ha barn direkt, jag vill vänta
Min fundering:
På med kondomen så det inte "råkar" bli barn!
Självklart blir man inte planerat gravid efter ett par månader, det är ju bara vansinnigt! Är hon så stressad borde hon använda sig av spermadonator, förstår att du inte vill hasta in ett sånt enormt steg!
Bra alternativ! Synd bara att det kommer kosta henne en bra slant, tex i Danmark. I Sverige är det väl årslånga köer? Men vilket fall så är kanske detta alternativ lösningen för henne.. Förstår henne helt att hon inte ens vill vänta ens en ynka månad till.
Kan det inte vara så att hon är UTE efter att träffa en man för att endast få barn, nu när tiden är så kort. Hon börjar bli desperat, och tar upp frågan med dig, och vill du inte söker hon sig till nästa... säger inte för att såra DIG, men låter lite så i mina öron tyvärr
Eftersom du redan har barn bör du vara lite försiktig. De blir ju också indragna i en ny familjekonstellation om ni skaffar barn direkt.
Hon är säkert förtjust i dig och tycker om dig - men om vore henne - skulle jag försöka hitta en ny man som också absolut ville ha barn.
Du behöver sätta dina egna barn främst och veta vad du ger dig in på när du satsar på en ny relation.
Självklart blir man inte planerat gravid efter ett par månader, det är ju bara vansinnigt! Är hon så stressad borde hon använda sig av spermadonator, förstår att du inte vill hasta in ett sånt enormt steg!
Självklart är det bäst med två föräldrar som önskar barnet, men nu är ju ts väldigt tveksam (av förklarliga skäl). Som någon också skrev, hon kanske bara är ute efter ett barn, inte egentligen så intresserad av ts i sig... Det hade inte heller varit rättvist mot barnet.
Det är väl ändå bättre att skaffa barn med en man som också vill ha barn och en relation om det fungerar.
Jag tycker inte att spermadonatorer till ensamstående är så självklart. Antingen två föräldrar eller inget barn alls.
Självklart är det bäst med två föräldrar som önskar barnet, men nu är ju ts väldigt tveksam (av förklarliga skäl). Som någon också skrev, hon kanske bara är ute efter ett barn, inte egentligen så intresserad av ts i sig... Det hade inte heller varit rättvist mot barnet.
Ja, fast då blir det ju en pappa som hon inte känner, hur stora är oddsen att det blir bra?
En kollega till mig var väldigt stressad över att bli gravid, då hon var halvvägs i graviditeten tog förhållandet slut. Men visst kan det bli bra, det vet ju inte vi!