Jag behöver råd angående mitt förhållande ! Kris !

Vi har köpt hus och jag är i en vårdnadstvist pga att barnens mamma söker ensam vårdnad . Dock på inga grunder.

Hur ska barnen ta det som ändå tycker om henne ?ska barnen ännu en gång få må dåligt av en separation. Åhh . Skriv gärna lite mer

Jag ser vad ni skriver.

Hon kom hem nu satte sig i soffan o blev tjurig för att hon inte tycker att jag verkar bry mig om hunden. Jag så till henne att hade jag kunnat dela på mig så hade ju självklart letat och tagit barnen samtidigt..men nu kan ja inte det.

Hon gick till köket och började gråta högt. Jag gick efter och sa att när detta är över så kanske du behöver prata med någon.hon slog i bordet och sa att sin pappa är död. Jag vet fan inte vad jag ska göra. Jag har funnits där hela tiden men ingenting räcker.

Om ja tröstar henne och allt så är det samma visa igen men fortfarande ingen ursäkt för henne beteende senare under dagen.

Jag kommer aldrig förstå hur hon mår. Men ett sådant beteende när jag kämpar så in i helvete. Är det okej hur dåligt man än mår ?

Det var vi som köpte hus. Jag vet att barnen tycker om henne. Men hennes beteende är inte okej. Om jag skulle ta upp det så kommer hon bara att anklaga mig för att vara empatilös och så vidare under omständigheterna.

Jag ringde faktiskt även hennes mamma och bad om tips och råd.men jag tog inte upp detta angående att barnen märker av hennes och att mitt uppträdande mot barnen blir mer stressande.

Just nu så blir jag stressad av henne och väntar på nästa utbrott /irritation.

Jag vill ta upp ännu en situation som jag vill ha mer perspektiv om. Sambon erbjuder sig att åka o fixa några lampor på bilen osv pga att jag har inte orkat. Jag har helt enkelt vart helt slutkörd (även sambon är slutkörd)och vi har en 2a jättefin bil som funkar.jag gav henne massa beröm för att hon tog tag i detta sen var de bra med det. Dagen efter blev hon riktigt irriterad för att hon hade fått fixa bilen och detta. Jag sa då till henne att. Att du själv valde att fixa bilen och sedan ge mig dåligt samvete för att jag inte gjorde det.

Jag trodde aldrig att jag skulle hamna i en sån här svår situation.

Det här är så svårt. Mamman så även under samtalet att oftast så får man ta mycket skit under en sån här tuff period men du kommer att få igen det tusen gånger om sen sa mamman..

Men så ställer jag mig själv frågan om jag hade vart i hennes situation så skulle jag aldrig vara taskig eller köra med fula knep?

Med välsigt mycket självinsikt så känner jag igen mig själv i hennes beteende för väldigt många år sedan och för att man ska ändra sig så måste man få åka på en riktig jävla känga så att man förstår hur man behandlar andra.

Hur illa får man behandla och ha sitt beteende under en sån här tuff period.

Själv så är jag ännu en gång vääldigt lugn och jagar absolut inte upp mig i onödan. Däremot så jagar sambon upp mig för saker som jag aldrig tidigare gjort.

Sambon menar på att jag jagar upp henne ibland pga av att jag är så lugn. Hon är extremt stresskänslig och ingenting får gå fel.om de gör det då blir det irritation.

Saker som går fel är ju till för att lösas . Jag har försökt att säga att när man har barn så går saker fel hela tiden. Man missar saker ibland det blir lite stressigt. Men sånt får man ta. Så är det bara.

Jag skrev på en jävla massa här nu men jag behöver hjälp från er att ge en förklaring på hur ett förhållande ska se ut då jag börjar tappa greppet om både mig själv sambon och barnen