• Anonym (Jörge­n)
    Mon 27 Jan 2020 20:43
    1906 visningar
    70 svar
    -1
    70
    1906

    Jag behöver råd angående mitt förhållande ! Kris !

    Jag behöver akut råd angående mitt förhållande.

    Jag har 2 småbarn och en sambo som är 4 år yngre och jag är 27 år.

    Vi är i en vårdnadstvist angående mina barn och så gick sambons pappa bort oväntat för 5 veckor sedan och våran hund är bortsprungen som vi nu letar förbrillt efter.

    Jag har ett 12 årigt förhållande bakom mig och mamman var otrogen och jag blev lämnad på ett sätt som inte alls är okej.

    Min sambo är dålig på eller har inte varit med om så mycket livs erfarenhet i livet. Hon är dålig på att hantera sådana här kriser. Jag finns här för henne i vått och torrt och gör det mesta i hus hemmet för att hon mår dåligt.

    Lite tendenser till ett omoget beteende att skylla ifrån sina egna misstag på den andra och inte kunna ta kritik..Detta innan all kaos vi har just nu. Något som jag har reagerat på innan.

    Men det som jag känner är droppen som var idag. Sambon och hennes tjejkompis har varit ute och letat efter hunden något som är väldigt bra då vi vill ha hem henne. Ps ! Jag vill poängtera att jag åker 6 mil tur o retur med barnen till skola varannan vecka.

    Tillbaka till dagen idag som var droppen. Sambon ringer mig med jätte gosig röst och ber mig köpa med kopiator papper,jag kommer hem med papper och har köpt fel papper. Detta går alltså inte att kopiera på. Jag märker hur sambon och hennes kompis blir irriterade på mig.när det är första gången som jag känner att jag och mina barn inte känner oss välkomna i vårt eget hem.när barnen har gått iväg så börjar sambon anklaga mig fullt ut för att jag inte har har skrivit ut en sökning eller delat henne sökning på Facebook angående hunden. Hon svarar inte när barnen pratar med henne och man ser hur mycket hon stör sig på mina barnen i den här situationen. Jag personligen har så otroligt mycket med barnen och mycket körning till och från förskola och är ganska trött när jag kommer hem.

    Min sambo blir helt enkelt taskig när hon inte får som hon vill eller att det inte är på hennes villkor.

    Jag är i en otroligt jobbig situation även min sambo. Men jag har ändå sagt till henne hur jobbigt o förjävligt allt känns så får vi försöka att ta oss igenom detta utan att hon ska börja bette sig illa. Jag försöker va lugn hela tiden men snart rinner bägaren fan över och mina barn kommer att drabbas. När kompisen var här så pratade hon inte ens med mig jag kände hur irriterad hon var på mig istället så pratade jag med kompisen som till och med blev lite trevlig efterhand.

    Under all den här krisen också så vill hon skaffa barn något som jag är jävligt skeptiskt till. Under dom här förhållanden. Jag har inget emot att skaffa barn men just nu ?

    Jag skulle vilja ha en ursäkt ikväll men jag vet att jag inte kommer att få det. Om jag nu skulle få det så skulle hon dra sin valls och sedan säga *men* och säga att jag gjorde nått fel också.

    Jag var även ute hela fredagen och några timmar på lördags natten o letade efter hunden. Så jag gör verkligen allt jag kan för att få ihop allt och även orka vara glad o trevlig inför barnen.

    Jag vet inte hur mycket jag ska orka. Jag är i vanliga fall en väldigt tuff kille och envis. Men jag känner att jag är påväg mot något dåligt.

    Skulle jag ta upp hennes beteende igen så vänder hon det emot mig och att det är mitt fel eller att jag ska be om ursäkt?

    Det är knappt så att jag vågar ta upp detta ikväll för jag vet att hon bara blir arg och irriterad.

  • Svar på tråden Jag behöver råd angående mitt förhållande ! Kris !
  • Anonym (Jörge­n) Trådstartaren
    Mon 27 Jan 2020 21:10
    #3
    Tecum skrev 2020-01-27 21:04:37 följande:

    Dumpa henne och skaffa dig en vuxen kvinna.


    Formulera dig gärna lite mer :)
  • Anonym (Jörge­n) Trådstartaren
    Mon 27 Jan 2020 21:12
    #4
    Rebecca1987 skrev 2020-01-27 21:10:06 följande:

    Varför stanna när uppenbarligen kommer drabba dig och ännu värre barnen. Skaffa en kvinna som vet hur livet är och kan prata istället för att gnälla


    Vi har köpt hus och jag är i en vårdnadstvist pga att barnens mamma söker ensam vårdnad . Dock på inga grunder.

    Hur ska barnen ta det som ändå tycker om henne ?ska barnen ännu en gång få må dåligt av en separation. Åhh . Skriv gärna lite mer
  • Anonym (Jörge­n) Trådstartaren
    Mon 27 Jan 2020 21:51
    #8

    Jag ser vad ni skriver.

    Hon kom hem nu satte sig i soffan o blev tjurig för att hon inte tycker att jag verkar bry mig om hunden. Jag så till henne att hade jag kunnat dela på mig så hade ju självklart letat och tagit barnen samtidigt..men nu kan ja inte det.

    Hon gick till köket och började gråta högt. Jag gick efter och sa att när detta är över så kanske du behöver prata med någon.hon slog i bordet och sa att sin pappa är död. Jag vet fan inte vad jag ska göra. Jag har funnits där hela tiden men ingenting räcker.

    Om ja tröstar henne och allt så är det samma visa igen men fortfarande ingen ursäkt för henne beteende senare under dagen.

    Jag kommer aldrig förstå hur hon mår. Men ett sådant beteende när jag kämpar så in i helvete. Är det okej hur dåligt man än mår ?

  • Anonym (Jörge­n) Trådstartaren
    Mon 27 Jan 2020 21:52
    #9

    Mamman ät knäpp och hon saboterar sammarbetet . Min advokat har allt under kontroll. Bevis osv

  • Anonym (Jörge­n) Trådstartaren
    Tue 28 Jan 2020 08:23
    #20

    Det var vi som köpte hus. Jag vet att barnen tycker om henne. Men hennes beteende är inte okej. Om jag skulle ta upp det så kommer hon bara att anklaga mig för att vara empatilös och så vidare under omständigheterna.

    Jag ringde faktiskt även hennes mamma och bad om tips och råd.men jag tog inte upp detta angående att barnen märker av hennes och att mitt uppträdande mot barnen blir mer stressande.

    Just nu så blir jag stressad av henne och väntar på nästa utbrott /irritation.

    Jag vill ta upp ännu en situation som jag vill ha mer perspektiv om. Sambon erbjuder sig att åka o fixa några lampor på bilen osv pga att jag har inte orkat. Jag har helt enkelt vart helt slutkörd (även sambon är slutkörd)och vi har en 2a jättefin bil som funkar.jag gav henne massa beröm för att hon tog tag i detta sen var de bra med det. Dagen efter blev hon riktigt irriterad för att hon hade fått fixa bilen och detta. Jag sa då till henne att. Att du själv valde att fixa bilen och sedan ge mig dåligt samvete för att jag inte gjorde det.

    Jag trodde aldrig att jag skulle hamna i en sån här svår situation.

    Det här är så svårt. Mamman så även under samtalet att oftast så får man ta mycket skit under en sån här tuff period men du kommer att få igen det tusen gånger om sen sa mamman..

    Men så ställer jag mig själv frågan om jag hade vart i hennes situation så skulle jag aldrig vara taskig eller köra med fula knep?

    Med välsigt mycket självinsikt så känner jag igen mig själv i hennes beteende för väldigt många år sedan och för att man ska ändra sig så måste man få åka på en riktig jävla känga så att man förstår hur man behandlar andra.

    Hur illa får man behandla och ha sitt beteende under en sån här tuff period.

    Själv så är jag ännu en gång vääldigt lugn och jagar absolut inte upp mig i onödan. Däremot så jagar sambon upp mig för saker som jag aldrig tidigare gjort.

    Sambon menar på att jag jagar upp henne ibland pga av att jag är så lugn. Hon är extremt stresskänslig och ingenting får gå fel.om de gör det då blir det irritation.

    Saker som går fel är ju till för att lösas . Jag har försökt att säga att när man har barn så går saker fel hela tiden. Man missar saker ibland det blir lite stressigt. Men sånt får man ta. Så är det bara.

    Jag skrev på en jävla massa här nu men jag behöver hjälp från er att ge en förklaring på hur ett förhållande ska se ut då jag börjar tappa greppet om både mig själv sambon och barnen

  • Anonym (Jörge­n) Trådstartaren
    Tue 28 Jan 2020 08:24
    #21

    Det var vi som köpte hus. Jag vet att barnen tycker om henne. Men hennes beteende är inte okej. Om jag skulle ta upp det så kommer hon bara att anklaga mig för att vara empatilös och så vidare under omständigheterna.

    Jag ringde faktiskt även hennes mamma och bad om tips och råd.men jag tog inte upp detta angående att barnen märker av hennes och att mitt uppträdande mot barnen blir mer stressande.

    Just nu så blir jag stressad av henne och väntar på nästa utbrott /irritation.

    Jag vill ta upp ännu en situation som jag vill ha mer perspektiv om. Sambon erbjuder sig att åka o fixa några lampor på bilen osv pga att jag har inte orkat. Jag har helt enkelt vart helt slutkörd (även sambon är slutkörd)och vi har en 2a jättefin bil som funkar.jag gav henne massa beröm för att hon tog tag i detta sen var de bra med det. Dagen efter blev hon riktigt irriterad för att hon hade fått fixa bilen och detta. Jag sa då till henne att. Att du själv valde att fixa bilen och sedan ge mig dåligt samvete för att jag inte gjorde det.

    Jag trodde aldrig att jag skulle hamna i en sån här svår situation.

    Det här är så svårt. Mamman så även under samtalet att oftast så får man ta mycket skit under en sån här tuff period men du kommer att få igen det tusen gånger om sen sa mamman..

    Men så ställer jag mig själv frågan om jag hade vart i hennes situation så skulle jag aldrig vara taskig eller köra med fula knep?

    Med välsigt mycket självinsikt så känner jag igen mig själv i hennes beteende för väldigt många år sedan och för att man ska ändra sig så måste man få åka på en riktig jävla känga så att man förstår hur man behandlar andra.

    Hur illa får man behandla och ha sitt beteende under en sån här tuff period.

    Själv så är jag ännu en gång vääldigt lugn och jagar absolut inte upp mig i onödan. Däremot så jagar sambon upp mig för saker som jag aldrig tidigare gjort.

    Sambon menar på att jag jagar upp henne ibland pga av att jag är så lugn. Hon är extremt stresskänslig och ingenting får gå fel.om de gör det då blir det irritation.

    Saker som går fel är ju till för att lösas . Jag har försökt att säga att när man har barn så går saker fel hela tiden. Man missar saker ibland det blir lite stressigt. Men sånt får man ta. Så är det bara.

    Jag skrev på en jävla massa här nu men jag behöver hjälp från er att ge en förklaring på hur ett förhållande ska se ut då jag börjar tappa greppet om både mig själv sambon och barnen

  • Anonym (Jörge­n) Trådstartaren
    Tue 28 Jan 2020 09:33
    #24
    Siden skrev 2020-01-28 09:26:02 följande:

    Det låter som om du har en stressig situation. Både vårdnadstvist, varannan vecka-liv, ny partner och bonusfamilj, partnerns pappa har nyligen dött och dessutom är er hund bortsprungen. Jag beklagar! När det gäller din sambo så gissar jag att ni har helt olika utgångsläge: hon är en barnlös 23-åring. Hon förstår inte vad det innebär att ha ansvar över två barn som förälder. Hon går kanske igenom sin största kris just nu i och med att hennes pappa har dött. Hon agerar alltså empatilöst och egoistiskt, är upptagen i sin sorg. Agerar omoget. Att hon inte svarar när barnen tilltalar henne är absolut inte ok! Men försök att se det från hennes perspektiv också: hon har antagligen en mindre kris just nu och är i sorg över sin pappa. Hon har sitt utgångsläge, du har ditt. Det är inte lätt att vara bonusmamma som ung barnlös kvinna heller (är själv det). Så, hur kan ni lösa detta? Jag föreslår att du säger till din sambo att ni behöver sätta er ner och prata på tu man hand. Se till så att barnen inte är med. Sen förklarar du för henne att du älskar henne och uppskattar att hon finns i ditt och barnens liv väldigt mycket. Att barnen tycker om henne. Viktigt att säga detta positiva först så fångar du hennes lyssnande öra. Säg att du förstår att hon är i sorg pga sin pappa och orolig över hunden. Säg att du vill finnas där för henne. SEN säger du: Jag är under en fruktansvärt stor press själv just nu pga vårdnadstvisten och att behöva ha ansvar över mina barn, pendla 6 mil etc. Jag mår dåligt pga det och känner stor press och ansvar. Jag önskar att du stöttar mig också i det, framförallt genom att bete dig schysst och respektfullt mot mig och mina barn. Även om du går igenom sorg just nu så kan och får du inte ignorera mina barn. Hur irriterad du än är. Jag vill även att du beter dig respektfullt mot mig, även om du är arg eller ledsen. Ok? Och så kan nu prata lite om hur ni vill att ert vardagsliv ska flyta på. Och skaffa för guds skull inte barn just precis nu, det måste nog lugna ner sig lite.


    Tack så hemskt mycket. Så bra skrivit!! Jag ska ta upp detta men om inte det nu skulle funka och hon brister ut i ilska och inte kan diskutera som händer 7/10 gånger. Hur hanterar jag då detta ?

    Risken är ganska stor att hon går i självförsvar och skyller på allt som händer. Är hoppet dött då eller ?
  • Anonym (Jörge­n) Trådstartaren
    Tue 28 Jan 2020 11:32
    #28
    Siden skrev 2020-01-28 11:21:37 följande:

    Jag förstår din rädsla. Om det är så att hon reagerar så TROTS att du pratar på det här lugna, snälla sättet och bara pratar i jag-perspektiv, inte anklagar henne, ja då kanske det vore bäst om ni kunde vara ifrån varandra en tid. Om hon kunde bo hos sin mamma eller en kompis tex så att ni får fundera på er relation. Eller om du har någonstans du kan övernatta på en barnfri vecka. Ge varandra lite utrymme om det bara blir bråk när ni pratar. Få lite paus från varandra. Det låter som om det ligger stor press på er båda just nu och ni kanske drar ner varandra istället för att stötta varandra. Men ta inga snabba beslut eller gör nåt förhastat. Det är många på FL som hojtar lämna! Direkt. Det är inte alltid lätt att lämna så fort man får en kris när man älskar personen och har hus ihop etc.


    Okej tack för hjälpen!
  • Anonym (Jörge­n) Trådstartaren
    Tue 28 Jan 2020 13:46
    #34
    +1
    Anonym (PP) skrev 2020-01-28 13:38:53 följande:

    Jag hade slutat ligga för att vara säker på att inte bli snärjd.


    Är det någon som har barn som har varit med om något liknande. Jag spyr så illa mår jag av tanken hur barnen skulle må av detta . Ännu en gång får dom vara med om något sånt här. Ska nog fan bli munk och singel resten av livet.
Svar på tråden Jag behöver råd angående mitt förhållande ! Kris !