Jag behöver råd angående mitt förhållande ! Kris !

Det var vi som köpte hus. Jag vet att barnen tycker om henne. Men hennes beteende är inte okej. Om jag skulle ta upp det så kommer hon bara att anklaga mig för att vara empatilös och så vidare under omständigheterna.

Jag ringde faktiskt även hennes mamma och bad om tips och råd.men jag tog inte upp detta angående att barnen märker av hennes och att mitt uppträdande mot barnen blir mer stressande.

Just nu så blir jag stressad av henne och väntar på nästa utbrott /irritation.

Jag vill ta upp ännu en situation som jag vill ha mer perspektiv om. Sambon erbjuder sig att åka o fixa några lampor på bilen osv pga att jag har inte orkat. Jag har helt enkelt vart helt slutkörd (även sambon är slutkörd)och vi har en 2a jättefin bil som funkar.jag gav henne massa beröm för att hon tog tag i detta sen var de bra med det. Dagen efter blev hon riktigt irriterad för att hon hade fått fixa bilen och detta. Jag sa då till henne att. Att du själv valde att fixa bilen och sedan ge mig dåligt samvete för att jag inte gjorde det.

Jag trodde aldrig att jag skulle hamna i en sån här svår situation.

Det här är så svårt. Mamman så även under samtalet att oftast så får man ta mycket skit under en sån här tuff period men du kommer att få igen det tusen gånger om sen sa mamman..

Men så ställer jag mig själv frågan om jag hade vart i hennes situation så skulle jag aldrig vara taskig eller köra med fula knep?

Med välsigt mycket självinsikt så känner jag igen mig själv i hennes beteende för väldigt många år sedan och för att man ska ändra sig så måste man få åka på en riktig jävla känga så att man förstår hur man behandlar andra.

Hur illa får man behandla och ha sitt beteende under en sån här tuff period.

Själv så är jag ännu en gång vääldigt lugn och jagar absolut inte upp mig i onödan. Däremot så jagar sambon upp mig för saker som jag aldrig tidigare gjort.

Sambon menar på att jag jagar upp henne ibland pga av att jag är så lugn. Hon är extremt stresskänslig och ingenting får gå fel.om de gör det då blir det irritation.

Saker som går fel är ju till för att lösas . Jag har försökt att säga att när man har barn så går saker fel hela tiden. Man missar saker ibland det blir lite stressigt. Men sånt får man ta. Så är det bara.

Jag skrev på en jävla massa här nu men jag behöver hjälp från er att ge en förklaring på hur ett förhållande ska se ut då jag börjar tappa greppet om både mig själv sambon och barnen

Tack så hemskt mycket. Så bra skrivit!! Jag ska ta upp detta men om inte det nu skulle funka och hon brister ut i ilska och inte kan diskutera som händer 7/10 gånger. Hur hanterar jag då detta ?

Risken är ganska stor att hon går i självförsvar och skyller på allt som händer. Är hoppet dött då eller ?

Jag har nu tagit ett ordentligt snack med sambon efter att hon mosat sönder ett glas i tv rummet och blev blodig om händerna. Detta var på natten och jag tog därefter ut henne i tvättstugan. Barnen såg inget men dom hörde kanske men ja så på morgonen att Bella fortfarande är ledsen för sin pappa.

Jag har även sagt att oavsett hur jobbigt och jävligt allt är så måste vi försöka att vara ett team och att hon måste ändra attityd och börja bette sig som en mogen kvinna annars så kommer jag att lämna henne.

Jag känner mig som ett svin som sätter en sån här press på henne när hon har en död hund och en död pappa inom 1 månads period.

Det var som jag tänkte att även om jag tog upp detta så vill hon gärna säga att jag också ska ändra mig på saker. Som inte är några större grejer. Något som inte förstör förhållandet på samma sätt.

När henne pappa levde och fick beskedet så ville hon gifta sig ganska omgående och vii planerade osv jag har då gått med på det pga att pappan ska få vara med. Nu så går det bra på att skjuta upp det. Vi har även komnit fram till att vi inte ska skaffa barn fram tills all sorg och vårdnadstvist är över.däremot så tänker hon inte börja med p-piller igen då hon säger att hon tappar sex lusten och mår dåligt på p-piller. Dock så var hon lika kåt

Då som utan p-piller. Men hon säger nu att hon är kåtare utan p-piller.jag har även sagt att vi ska gå till familjerådgivning om hon vill ha kvar mig i ditt liv. Men under den här extrema sorgen så har jag ändå fått känslan av att vi glider isär från varandra och att jag börjar känna att jag inte orkar ge mer kraft för henne. Luften börjar ta slut.

Barnen tycker om sambons bra sidor. Men som dåliga är på en fjortisnivå.

Mina föräldrar har även dom börjat ifrågasätta henne beteende och senast igår så sa min mamma att du får gärna komma hit så kan vi sätta oss ner och prata angående din ekonomi så du kanske kan behålla huset.

Men det är absolut sista utvägen för mig.

Vi får även hembesök av soc i april.

Dagen efter att jag sa att jag kunde lämna henne om h8n inte ändrar sig så städade hon så mycket att man kunde slicka i varje hörn. Men det är inte det jag vill ha. Jag vill ha en sambo som är vuxen och kan hantera skit.för skit händer.

Hon är en väldigt osäker tjej och jag börjar få känslan av att hon bara vill ha barn.

Angående familjenrågivningen så hoppade hon inte direkt av lycka eller gav ett rakt svar att de kunde vara bra för oss i denna tid.

Hon har även påpekat att hon ska ändra på sig och att hon förstår vad det är jag menar med att hon ska ändra på sig.

Jag har varit inne på detta också faktiskt. För hon har berättat mycket att alla alltid har varit emot henne. Även hennes mamma har psykiskt misshandlat henne. Hon har hatat sin mamma tills nu efter pappan gick bort.

Ska läsa lite om det.

Fast av det mamman beskriver är ju inte en nära relation med den här tjejen någon dans på rosor, alls, och inte innan kaoset heller. Behöver ju inte vara borderline men "svårt-underbart-svårt-underbart", låter ju inte som något för små barn att vistas i som inte har något val. Handlar inte så mkt om någons fel utan om vilka som måste få prioritet.

Förhoppningsvis inte en story där man inte vill äta p-piller för man "blir mindre kåt då", just pga att det INTE är en dans på rosor att vilja skada sig själv, leva i en bonusfamilj och partnern ligger i vårdnadstvist.

Hur många 27 åringar har ett 12 årigt förhållande i bagaget och mamman var otrogen med sin elev som var 17 år,mamman va 28?

För att förtydliga så var mamman lärare och var otrogen med sin elev under vårat förhållande. Det ska finnas en tråd angående det någonstanns. Mamman flyttade då till en annan stad och tog med barnen och fick folkbokföringen pga att jag jobbade helgskift. Pga att barnen var hoss farmor och farfar fredagar och lördagar.

Jag trodde att jag gjorde rätt att jobba helg då jag fick extremt mycket tid med barnen. Men det bet mig i arlset sen. En lång sorglig historia som händer i filmer ungefär.