Forum Relationsproblem - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Jag behöver råd angående mitt förhållande ! Kris !

    Mån 27 jan 20:43 Läst 0 gånger Totalt 70 svar
    Anonym (Jörge­n)
    Visa endast
    Mån 27 jan 20:43 -1

    Jag behöver akut råd angående mitt förhållande.

    Jag har 2 småbarn och en sambo som är 4 år yngre och jag är 27 år.

    Vi är i en vårdnadstvist angående mina barn och så gick sambons pappa bort oväntat för 5 veckor sedan och våran hund är bortsprungen som vi nu letar förbrillt efter.

    Jag har ett 12 årigt förhållande bakom mig och mamman var otrogen och jag blev lämnad på ett sätt som inte alls är okej.

    Min sambo är dålig på eller har inte varit med om så mycket livs erfarenhet i livet. Hon är dålig på att hantera sådana här kriser. Jag finns här för henne i vått och torrt och gör det mesta i hus hemmet för att hon mår dåligt.

    Lite tendenser till ett omoget beteende att skylla ifrån sina egna misstag på den andra och inte kunna ta kritik..Detta innan all kaos vi har just nu. Något som jag har reagerat på innan.

    Men det som jag känner är droppen som var idag. Sambon och hennes tjejkompis har varit ute och letat efter hunden något som är väldigt bra då vi vill ha hem henne. Ps ! Jag vill poängtera att jag åker 6 mil tur o retur med barnen till skola varannan vecka.

    Tillbaka till dagen idag som var droppen. Sambon ringer mig med jätte gosig röst och ber mig köpa med kopiator papper,jag kommer hem med papper och har köpt fel papper. Detta går alltså inte att kopiera på. Jag märker hur sambon och hennes kompis blir irriterade på mig.när det är första gången som jag känner att jag och mina barn inte känner oss välkomna i vårt eget hem.när barnen har gått iväg så börjar sambon anklaga mig fullt ut för att jag inte har har skrivit ut en sökning eller delat henne sökning på Facebook angående hunden. Hon svarar inte när barnen pratar med henne och man ser hur mycket hon stör sig på mina barnen i den här situationen. Jag personligen har så otroligt mycket med barnen och mycket körning till och från förskola och är ganska trött när jag kommer hem.

    Min sambo blir helt enkelt taskig när hon inte får som hon vill eller att det inte är på hennes villkor.

    Jag är i en otroligt jobbig situation även min sambo. Men jag har ändå sagt till henne hur jobbigt o förjävligt allt känns så får vi försöka att ta oss igenom detta utan att hon ska börja bette sig illa. Jag försöker va lugn hela tiden men snart rinner bägaren fan över och mina barn kommer att drabbas. När kompisen var här så pratade hon inte ens med mig jag kände hur irriterad hon var på mig istället så pratade jag med kompisen som till och med blev lite trevlig efterhand.

    Under all den här krisen också så vill hon skaffa barn något som jag är jävligt skeptiskt till. Under dom här förhållanden. Jag har inget emot att skaffa barn men just nu ?

    Jag skulle vilja ha en ursäkt ikväll men jag vet att jag inte kommer att få det. Om jag nu skulle få det så skulle hon dra sin valls och sedan säga *men* och säga att jag gjorde nått fel också.

    Jag var även ute hela fredagen och några timmar på lördags natten o letade efter hunden. Så jag gör verkligen allt jag kan för att få ihop allt och även orka vara glad o trevlig inför barnen.

    Jag vet inte hur mycket jag ska orka. Jag är i vanliga fall en väldigt tuff kille och envis. Men jag känner att jag är påväg mot något dåligt.

    Skulle jag ta upp hennes beteende igen så vänder hon det emot mig och att det är mitt fel eller att jag ska be om ursäkt?

    Det är knappt så att jag vågar ta upp detta ikväll för jag vet att hon bara blir arg och irriterad.

  • Anonym (Julia­)
    Visa endast
    Mån 27 jan 21:58 #11

    Men, har jag förstått det rätt: du har barnen hos dig NU och ändå tycker hon att du ska åka ut och leta efter hunden?

    Stannar hon hemma med barnen då?

  • Mån 27 jan 21:59 #12
    Anonym (Jörgen) skrev 2020-01-27 21:51:16 följande:

    Jag ser vad ni skriver.

    Hon kom hem nu satte sig i soffan o blev tjurig för att hon inte tycker att jag verkar bry mig om hunden. Jag så till henne att hade jag kunnat dela på mig så hade ju självklart letat och tagit barnen samtidigt..men nu kan ja inte det.

    Hon gick till köket och började gråta högt. Jag gick efter och sa att när detta är över så kanske du behöver prata med någon.hon slog i bordet och sa att sin pappa är död. Jag vet fan inte vad jag ska göra. Jag har funnits där hela tiden men ingenting räcker.

    Om ja tröstar henne och allt så är det samma visa igen men fortfarande ingen ursäkt för henne beteende senare under dagen.

    Jag kommer aldrig förstå hur hon mår. Men ett sådant beteende när jag kämpar så in i helvete. Är det okej hur dåligt man än mår ?


    Du ser ju. Hon tar inget ansvar för alls för sitt beteende. Sluta trösta henne, sluta prata. Säg bara att när hon tänker prata som en mogen kvinna så kan ni prata. Innan dess vill du fokusera på barnen.
  • Anonym (Ungkv­inna)
    Visa endast
    Tis 28 jan 00:26 #13

    Kan de inte vara så att hon är stressad över hunden? Om detta är ett normalt beteende hos henne hade jag försökt hålla avstånd, hon verkar inte behandla dig eller dina barn på ett rättvist sätt. Om du verkligen gillar henne kanske ni kan bli särbos ett tag? Hoppas att det löser sig.

  • Anonym (Ungkv­inna)
    Visa endast
    Tis 28 jan 00:26 #14

    Kan de inte vara så att hon är stressad över hunden? Om detta är ett normalt beteende hos henne hade jag försökt hålla avstånd, hon verkar inte behandla dig eller dina barn på ett rättvist sätt. Om du verkligen gillar henne kanske ni kan bli särbos ett tag? Hoppas att det löser sig.

  • Anonym (Ungkv­inna)
    Visa endast
    Tis 28 jan 00:26 #15

    Kan de inte vara så att hon är stressad över hunden? Om detta är ett normalt beteende hos henne hade jag försökt hålla avstånd, hon verkar inte behandla dig eller dina barn på ett rättvist sätt. Om du verkligen gillar henne kanske ni kan bli särbos ett tag? Hoppas att det löser sig.

  • Anonym (Ungkv­inna)
    Visa endast
    Tis 28 jan 00:26 #16

    Kan de inte vara så att hon är stressad över hunden? Om detta är ett normalt beteende hos henne hade jag försökt hålla avstånd, hon verkar inte behandla dig eller dina barn på ett rättvist sätt. Om du verkligen gillar henne kanske ni kan bli särbos ett tag? Hoppas att det löser sig.

  • Tis 28 jan 00:27 #17

    Låter förjävligt för dig, otrohet bör för det första vara orsak till att förlora vårdnad med tanke på vad det är för värderingar det visar barnen, men det är en annan fråga.

    Jag förstår dock att du känner som du gör, antat att din självkänsla är lite naggad efter otroheten och därför antar jag att du låter dig hunsas runt. Om du känner att hon inte har respekt för dig, vilket verkar vara fallet så är det dags att du tar ett snack med na. Förklara att du inte är en jävla butler och att skit händer. Tål hon inte det ber du henne fara och flyga.

    Fattar inte varför män inte står upp för sig själva, daga att du sätter ner foten och förklarar att hennes attityd måste ändras annars äre slut. Dina barn behöver dig mer än henne och om du inte mår bra påverkar det dem negativt.

  • Tis 28 jan 03:32 #18

    Kontakta en ID-hund vad gäller eran bortsprungne hund. Det kan lösa allting vart eran hund har tagit vägen. Gör det omg.

    En riktigt bra ID-hund är Sune ID Hund på facebook. En av landets bästa.

  • Anonym (PP)
    Visa endast
    Tis 28 jan 06:10 #19

    Hur länge efter ditt ex gick från ert 12-åriga förhållande startade du det här nya? Vem köpte hus, du eller ni? Ta dig ur det här för dina barns skull i första hand, sedan din egen.

  • Anonym (Jörge­n) Trådstartaren
    Visa endast
    Tis 28 jan 08:23 #20

    Det var vi som köpte hus. Jag vet att barnen tycker om henne. Men hennes beteende är inte okej. Om jag skulle ta upp det så kommer hon bara att anklaga mig för att vara empatilös och så vidare under omständigheterna.

    Jag ringde faktiskt även hennes mamma och bad om tips och råd.men jag tog inte upp detta angående att barnen märker av hennes och att mitt uppträdande mot barnen blir mer stressande.

    Just nu så blir jag stressad av henne och väntar på nästa utbrott /irritation.

    Jag vill ta upp ännu en situation som jag vill ha mer perspektiv om. Sambon erbjuder sig att åka o fixa några lampor på bilen osv pga att jag har inte orkat. Jag har helt enkelt vart helt slutkörd (även sambon är slutkörd)och vi har en 2a jättefin bil som funkar.jag gav henne massa beröm för att hon tog tag i detta sen var de bra med det. Dagen efter blev hon riktigt irriterad för att hon hade fått fixa bilen och detta. Jag sa då till henne att. Att du själv valde att fixa bilen och sedan ge mig dåligt samvete för att jag inte gjorde det.

    Jag trodde aldrig att jag skulle hamna i en sån här svår situation.

    Det här är så svårt. Mamman så även under samtalet att oftast så får man ta mycket skit under en sån här tuff period men du kommer att få igen det tusen gånger om sen sa mamman..

    Men så ställer jag mig själv frågan om jag hade vart i hennes situation så skulle jag aldrig vara taskig eller köra med fula knep?

    Med välsigt mycket självinsikt så känner jag igen mig själv i hennes beteende för väldigt många år sedan och för att man ska ändra sig så måste man få åka på en riktig jävla känga så att man förstår hur man behandlar andra.

    Hur illa får man behandla och ha sitt beteende under en sån här tuff period.

    Själv så är jag ännu en gång vääldigt lugn och jagar absolut inte upp mig i onödan. Däremot så jagar sambon upp mig för saker som jag aldrig tidigare gjort.

    Sambon menar på att jag jagar upp henne ibland pga av att jag är så lugn. Hon är extremt stresskänslig och ingenting får gå fel.om de gör det då blir det irritation.

    Saker som går fel är ju till för att lösas . Jag har försökt att säga att när man har barn så går saker fel hela tiden. Man missar saker ibland det blir lite stressigt. Men sånt får man ta. Så är det bara.

    Jag skrev på en jävla massa här nu men jag behöver hjälp från er att ge en förklaring på hur ett förhållande ska se ut då jag börjar tappa greppet om både mig själv sambon och barnen

Logga in
Bli medlem
Medlemsregistreringen är tillsvidare avstängd mellan 00:00 och 07:00. Vänligen återkom senare.

Innehåll

Innehåll

Svara i tråden...

Innehåll