Anonym (M) skrev 2020-02-22 14:10:37 följande:
Fast om man lyckas så kan man ju bli gravid på egen hand, det är ju det som är poängen. Sen som sagt om det var en engångsföreteelse så är det klart man ska få ställa sig i kön efter ett år då. (Såg du skrev det var ett års väntetid till sahlgrenska och det är ju sjukt så då borde man få ställa sig i kön ändå för om man inte lyckas på vägen så kommer man ju ha försökt tillräckligt länge när man får börja precis som ni har gjort) Otroligt tråkigt att det har gått så dåligt med era försök, det måste vara jättejobbigt. Hoppas verkligen att nästa försök blir en bebis för er.
Jag var 30 och min man 34 när vi började försöka och vi har legat på och direkt gått på utredning och fått remiss till IVF direkt när det var möjligt så jag tycker inte att vi är för gamla eller har väntat för länge. I mitt landsting går de som är över 35 före i och med att de bara behöver försöka 6 månader innan de får utredning och sen kan gå direkt till IVF och det tycker jag är fullt rimligt eftersom de har mycket mindre tid att spela på än vad vi har. Men alla utgår vi från våra egna erfarenheter, hade jag vart i din situation hade jag säkert tyckt som du.
Fast hur ska man veta i förväg om en graviditet var en engångsförtelse. Det kan man faktiskt inte. Jag har två nära som inte lyckats bli gravida själva men de ena paret visade sig ha manligt faktor och de andra var oförklarligt barnlösa och båda paren lyckades på deras första IVF samt fick till frys. Man kan ju säga med facit i hand nu att jag borde gått före i kön eftersom vi egentligen behöver mer hjälp än dem. Men vi hade ju bara turen att bli gravida själva så utåt tror man att allt är bra. Därför tycker jag inte att någon ska gå före eller att man ska försöka igen efter 1 år efter ett missfall för de säger inte läkarna själva. Om allt är som de ska så är de försöka 1 år bli gravid och få barnet i sin famn. Inte 1 år och få missfall och försök igen 1 år. Ja vågar knappt hoppas längre har redan ställt in mig på att fortsätta privat sedan.
De var 6 månaders väntetid från att remiss var inskickad tills vi fick komma på första mötet, så inte ett år alls. Men efter vårt missfall så trodde vi ju själva att vi inte har så stora problem så vi förlora tid på att försöka själva tills och sedan gick man på utredning å sen velade vi lite till eftersom alla prover var bra.
Och vi var 27 och 29 när vi började försöka. Jag anser att oavsett ålder så hamnar man bara i kön men deras rekommendationer är ju försökt 1 år om mzn är under 35 och sen kan man skicka in remiss och ja e man över 35 så räcker de att man har försökt 6 månader. Men ingen går ju före i kön pga ålder de bara att kravet inte är desamma innan remissen kan skickas in och det är helt okej tycker ja för budskapet med de är ju att inte vänta för länge att söka hjälp om man e äldre. Medan vi som var så dumma och väntade 6 månader istället för att direkt efter missfallet borde gjort utredning och skickat remiss.
Jag ser ju inte de som att den som är 35 och bara behövt försöka 6 månader innan deras remiss kan skickas in som att dem har gått före i mig i kön eftersom dem har också en väntetid sen, de kanske där vi ser de lite olika.