Min partner är vän med hans vänners partners

Extroverta personer är såna. Han kanske även jobbar som säljare? De är fan vana att prata med vem som helst, hela tiden. Inga konstigheter.

Ja han är duktig på att prata om allmänna ämnen sådär. Men jobbar inte som säljare. Men behöver nog prata med en del folk på jobbet om man säger så.

Tycker det känns normalt, inget jag reagerar på.

Okej, tack för svar. Det är inte så att dessa partners håller mig utanför eller så men ändå blev man att fundera när man själv inte fungerar på samma sätt.

Jag blir ofta vän med mina kompisars partners. Ser inget konstigt i det.

Min man är likadan. Tycker alltid att det har varit konstigt då jag själv inte är så social och skulle aldrig hålla på sådär. Min man är väldigt extrovert och social och tycker det verkar vara den naturligaste saken i världen att bli kompis med mina (alltså mina!) kollegor på Instagram och diskutera till exempel biljetter till konserter eller nåt sånt, han pratar även direkt med min släkt på sociala medier och Messenger och kan ibland informera mig om saker som jag inte visste om min egen släkt. Han blir även personlig vän med kassörskan, med tränaren, med alla grannar, med barnens föräldrar, you name it.

Även om han tycker det är naturligt så har jag aldrig känt mig 100 procent bekväm med det. För jag är lite osäker på vad personen i andra änden tycker om detta, dvs mottagarna för intresset. De kanske egentligen också tycker att det är lite skumt beteende. Kan dock inte hindra honom från att prata eller hänga med personer som uppenbarligen inte har några problem att hänga med honom också. Det kanske bara är jag som är tråkig. Men jag har verkligen hittat min motsats det får man ju säga.

Det är väl positivt att man blir vän med sina vänners partners och att man kan bestämma med henne när man ska ses eller göra något. Praktiskt om inte annat.

Tack för ett långt svar. Oj ja riktigt så *extrem* eller vad man ska säga är inte min pojkvän men visst att man ibland funderar om han känner personen bakom disken eller? Pga hur trevligt han pratade. Som ett exempel bara. Och jag tror inte ens har är extrovert, för han säger sig bli utmattad av att hänga med stora folkmassor en längre tid, och så brukar ju introverta personer känna. Men han kanske är extrovert på den sociala fronten eller vad man ska säga, att han kan prata i sociala sammanhang. Han tycker iallafall att det vore konstigt och tråkigt om han inte kunde prata med sina kompisars partners.

Följa på instagram och bli vänner på fb ser jag som minimum haha! Klart man är det med ens kompisars parters. Tycker det är kul att bli än med även dem eftersom man ses ganska ofta, framförallt mina nära vänner. Ser det lite som att jag får en till kompis på köpet vilket jag tycker är positivt.

Min kille hörde av sig till min vän om råd inför köp av fördelsedagspresent till mig. En av mina vänners partners tar otroligt fina bilder, även på min vän som är kul att se. Jag behövde hjälp med en grej min kompis partner är väl insatt i så jag skrev till honom och frågade osv.

Är du rädd för att han ska vilja något mer än bara vänskap med dem? Är det något särskilt som har väckt din oro? Jag kan förstå att det känns konstigt om dina tidigare killar inte har betett sig så, men det behöver inte betyda något negativt.

Det är väl jättekul om alla kan bli riktigt bra vänner oavsett kön. Det blir så mycket roligare att umgås när alla känner varandra jämfört med om tjejerna och killarna hänger var för sig.

Jag är bra kompis med min killes polare och jag hoppas verkligen inte att han skulle ta illa upp över det. Och jag vill ju att min kille ska vara kompis med mina tjejkompisar. Mycket roligare så än om det blir stelt och konstigt när man träffas.

Är du rädd för att han ska vilja något mer än bara vänskap med dem? Är det något särskilt som har väckt din oro? Jag kan förstå att det känns konstigt om dina tidigare killar inte har betett sig så, men det behöver inte betyda något negativt.

Det är väl jättekul om alla kan bli riktigt bra vänner oavsett kön. Det blir så mycket roligare att umgås när alla känner varandra jämfört med om tjejerna och killarna hänger var för sig.

Jag är bra kompis med min killes polare och jag hoppas verkligen inte att han skulle ta illa upp över det. Och jag vill ju att min kille ska vara kompis med mina tjejkompisar. Mycket roligare så än om det blir stelt och konstigt när man träffas.

Är du rädd för att han ska vilja något mer än bara vänskap med dem? Är det något särskilt som har väckt din oro? Jag kan förstå att det känns konstigt om dina tidigare killar inte har betett sig så, men det behöver inte betyda något negativt.

Det är väl jättekul om alla kan bli riktigt bra vänner oavsett kön. Det blir så mycket roligare att umgås när alla känner varandra jämfört med om tjejerna och killarna hänger var för sig.

Jag är bra kompis med min killes polare och jag hoppas verkligen inte att han skulle ta illa upp över det. Och jag vill ju att min kille ska vara kompis med mina tjejkompisar. Mycket roligare så än om det blir stelt och konstigt när man träffas.

Sorry för att det blev 3 inlägg. Vet inte hur man tar bort

Tja, det låter väl rätt normalt? Olika personer är ju olika mycket sociala och har mer eller mindre lätt att knyta nya kontakter, är bra på att kallprata och hålla kontakten och så.

Och det är väl tur att det finns lite mer utåtriktade och sociala personer också, annars skulle man ju aldrig lära känna nya personer.

Jag ser inget problem med det.

Med mina närmare vänner är det självklart att jag försöker bygga en egen relation med deras partners. Det är ju möjligt att denna personen kommer att finnas med en av mina viktigaste människor resten av livet och vi kommer förhoppningsvis träffas regelbundet, kanske kommer det vara jag och partnern som planerar vännens 40 årsfest, kanske kommer vi att få barn i liknande ålder och jag råkar vara föräldraledig samtidigt som partnern osv osv. Jag ser mina närmaste vänners partners lite som kompisar jag fått på köpet och försöker bygga en god relation till. Typ som min partners syskon eller nåt sånt. Att bli kompis på facebook och följa på instagram känns som en självklarhet för typ de fem närmast vännerna och som något ganska vanligt för de tio näst-närmaste (om en nu kan kategorisera så...). Så tror jag nog de flesta gör. Minns när en kompis berättade att hon var lite ledsen över att nästan ingen av hennes vänner blivit fb-vän med hennes partner, för det kändes som att alla såg deras relation som tillfällig.

Med mina närmare vänner är det självklart att jag försöker bygga en egen relation med deras partners. Det är ju möjligt att denna personen kommer att finnas med en av mina viktigaste människor resten av livet och vi kommer förhoppningsvis träffas regelbundet, kanske kommer det vara jag och partnern som planerar vännens 40 årsfest, kanske kommer vi att få barn i liknande ålder och jag råkar vara föräldraledig samtidigt som partnern osv osv. Jag ser mina närmaste vänners partners lite som kompisar jag fått på köpet och försöker bygga en god relation till. Typ som min partners syskon eller nåt sånt. Att bli kompis på facebook och följa på instagram känns som en självklarhet för typ de fem närmast vännerna och som något ganska vanligt för de tio näst-närmaste (om en nu kan kategorisera så...). Så tror jag nog de flesta gör. Minns när en kompis berättade att hon var lite ledsen över att nästan ingen av hennes vänner blivit fb-vän med hennes partner, för det kändes som att alla såg deras relation som tillfällig.

Min man är också sådär. Han blir tillfällig bästa kompis med alla han träffar. Han älskar att prata med folk och luska ut hur han ska få dem att gilla honom. Jag själv är mer reserverad men jag beundrar hans egenskap. Han får alla att känna sig uppskattade, omtyckta och välkomna vilket underlättar massor i sociala situationer jag själv inte hade kunnat hantera lika bra.

Varför ser du det som något negativt?