Behöver andras syn på det här. Anser ni att tid på gymmet räknas som egentid? Blivit tjafs här om att den ena föräldern vill ha mer egentid och vi är inte överens om ifall gymmet räknas. Det är två timmar varje vardagsmorgon (6-8) och ibland på helgerna också, men oftast inte.
Jag skulle säga att ni räknar bakvänt. Istället för att se på hur mycket tid man har borta från familjen utan ansvar så borde ni se på vilken tid man är med familjen och vad man gör för det gemensamma.
Det finns 10 lämningar/hämtningar per dag, där bör ni såklart ta 5 var.
Det lagas 7 middagar i veckan, där bör ni också göra en uppdelning. Och samma med nattningarna.
Sedan kan det ju såklart vara så att man sköter olika saker. Jag går t.ex. aldrig ut med soporna hemma hos oss då jag verkligen inte gillar det och min man sorterar aldrig tvätten.
Om ni delar upp så att ni gör ungefär lika mycket (utgår här från att du har heltidsjobb) så får ni sedan göra "vad ni vill" med övriga tiden.
Om din man jobbar hemifrån bör han dessutom kunna ta ett större ansvar. T.ex. slänga in tvättmaskiner på dagtid.
Det är jag som önskar mer egentid.
Det är jag som själv roddar både lämningar och hämtningar. Han jobbar hemifrån när han inte reser och på något magiskt sätt blir han alltid klar för dagen typ en kvart efter alla barn har lagt sig. Jag har knappt gått till ica själv senaste åren om jag inte gör det när barnen är i skolan, har inte varit ute och träffat vänner utan barnen på fler år än jag vill räkna efter.
Han tycker att om jag ska få mer egentid så ska han det också, medan jag tycker att han redan har massor. Han är ute med kompisar på lunch och middag ganska ofta, men han tycker inte det räknas eftersom de jobbar för samma företag, så han kallar det jobblunch och dyl.
Mina två spontana tankar:
Be inte om mer egentid i första hand, utan berätta att du ska göra X på lördag och inte är hemma.
Och han får ju skaffa sig ett jobbschema! En heltidstjänst är i regel 40 timmar i veckan. Har man familj kan man inte börja jobbdagen kl 6 med "friskvård", ta en jobblunch med kompisar och jobba fram till 20-21 eller när nu barnen lägger sig.
Det är jag som önskar mer egentid.
Det är jag som själv roddar både lämningar och hämtningar. Han jobbar hemifrån när han inte reser och på något magiskt sätt blir han alltid klar för dagen typ en kvart efter alla barn har lagt sig. Jag har knappt gått till ica själv senaste åren om jag inte gör det när barnen är i skolan, har inte varit ute och träffat vänner utan barnen på fler år än jag vill räkna efter.
Han tycker att om jag ska få mer egentid så ska han det också, medan jag tycker att han redan har massor. Han är ute med kompisar på lunch och middag ganska ofta, men han tycker inte det räknas eftersom de jobbar för samma företag, så han kallar det jobblunch och dyl.
Han tycker att om jag ska få mer egentid så ska han det också, medan jag tycker att han redan har massor. Han är ute med kompisar på lunch och middag ganska ofta, men han tycker inte det räknas eftersom de jobbar för samma företag, så han kallar det jobblunch och dyl.
Är det så att han är den som tränar, går på Awn och långluncher, men inget av detta räknas enligt honom? Om hans jobb inte tar slut förrän barnen lagt sg antar jag att du också tar alla middagar, läggningar och läxläsningar?
Om så är fallet tycker jag verkligen att ni ska göra som Vinterankan skriver och vända på det heka och dela på sysslorna. Annars glr det mindre skilnad vad ni definierar som egentid. Vad skulke hända om du också började träna som friskvprd 2 timnar omdagen, tog långluncher, gick på AWn och menade inget av detta räknas -och dessutom började jobba dagligen till efter barnens läggtid?
Det säger ju sig själv att det inte skulle fungera, oavsett vad ni definierar som egentid.
Ja det är egentid. Jag tränar nästan varje dag, och visst blev familjen lidande (tonårsbarn), så jag försöker sköta träningen egentiden på luncher och när barnen är upptagna med sina aktiviteter.
Hade inte funkat med så mycket egentid när de var ynger
Du förstår inte hur bra du har det. Att hämta innebär att du aldrig kan gå på en spontan träff med vänner utan måste planera in det långt i förväg för att partnern ska kunna ändra sin planering, att du aldrig kan sitta kvar sent på jobbet om det är mycket att göra och generellt alltid har en stress i att en viss tid måste du slå ihop din dator och gå oavsett om du är klar eller inte eller om det precis dukas upp till ett gott fika (inte så vanligt hos oss, men när det händer är det alltid den tid jag behöver åka för att hämta).
Sedan får man ansvara för att barnen ska få mat, komma iväg till sina aktiviteter och göra sina läxor medan den som lämnat kan glida in lagom till middagen är undandukad och bara ta kvällsmyset.
De få dagar vi byter och jag roddar med allt på morgonen och kan sitta på jobbet så länge jag behöver känns som frihet.
Jobblunch äter man med kunder.
Afterwork och lunch med sina kollegor har inte jobbluncher. Inte ens om man diskuterar jobbrelaterade saker.