Min sambo går aldrig upp med barnen

Måste få skriva av mig.

Har ett jätte problem med min sambo. Vi har två barn. En 4 åring och en som är 2 år. Jag har ALLTID, med båda barnen varit den som gått upp på natten och morgonen när barnen vaknar. Vår 2 åring vaknar vanligast runt 04.30. Min sambo säger att han verkligen inte vaknar och vi har försökt olika sätt för att han ska ha lättare att komma upp. Vi har ställt larm, vi har flyttat spjälsängen, jag har puttat på honom osv. Men de mesta kräver att jag vaknar först för att få upp honom. Så då känner jag att jag lika gärna kan slippa bli irriterad och bara gå upp med dottern själv. Grejen är att han varje morgon ber om ursäkt för att han inte vaknar. Men jag känner att jag inte längre tar det. Känns så oäkta och ego. Jag jobbar dessutom heltid på en skola och han pluggar. Mina tider är fasta och hans är mer flexibla. Ibland börjar han vid 12 på dagen tex. Jag tycker då att de är självklart att barnen får kortare dagar på förskolan om han har möjlighet att lämna dem senare än 7 som jag måste. Men där är vi inte alls överens. Utan han ser det som enklare att jag lämnar så att han hinner plugga på morgonen. (Vilket han oftast inte hinner av olika anledningar, enligt honom själv). Nä usch. Känner mig så trött på förhållandet. Sen försöker han även kompensera genom att tex fixa frukost eller åka och handla, tömma diskmaskinen eller gå ut med sopor. Och de är så uppenbart att han anstränger sig för att visa din omtanke då. Tyvärr för honom så funkar de inte längre. Jag går bara runt och känner mig sur på honom. Tror ni att de finns något jag kan göra? Eller är det bara dags att gå?