• EmsHelge

    Min sambo går aldrig upp med barnen

    Måste få skriva av mig.

    Har ett jätte problem med min sambo. Vi har två barn. En 4 åring och en som är 2 år. Jag har ALLTID, med båda barnen varit den som gått upp på natten och morgonen när barnen vaknar. Vår 2 åring vaknar vanligast runt 04.30. Min sambo säger att han verkligen inte vaknar och vi har försökt olika sätt för att han ska ha lättare att komma upp. Vi har ställt larm, vi har flyttat spjälsängen, jag har puttat på honom osv. Men de mesta kräver att jag vaknar först för att få upp honom. Så då känner jag att jag lika gärna kan slippa bli irriterad och bara gå upp med dottern själv. Grejen är att han varje morgon ber om ursäkt för att han inte vaknar. Men jag känner att jag inte längre tar det. Känns så oäkta och ego. Jag jobbar dessutom heltid på en skola och han pluggar. Mina tider är fasta och hans är mer flexibla. Ibland börjar han vid 12 på dagen tex. Jag tycker då att de är självklart att barnen får kortare dagar på förskolan om han har möjlighet att lämna dem senare än 7 som jag måste. Men där är vi inte alls överens. Utan han ser det som enklare att jag lämnar så att han hinner plugga på morgonen. (Vilket han oftast inte hinner av olika anledningar, enligt honom själv). Nä usch. Känner mig så trött på förhållandet. Sen försöker han även kompensera genom att tex fixa frukost eller åka och handla, tömma diskmaskinen eller gå ut med sopor. Och de är så uppenbart att han anstränger sig för att visa din omtanke då. Tyvärr för honom så funkar de inte längre. Jag går bara runt och känner mig sur på honom. Tror ni att de finns något jag kan göra? Eller är det bara dags att gå?

  • Svar på tråden Min sambo går aldrig upp med barnen
  • MsFry
    Studentpappa skrev 2020-02-08 14:43:17 följande:

    Och det ser ut att gå bra tycker du?


    Att skjuta över ansvaret på TS att se till att pappan ska ta sitt ansvar är inte lösningen.

    Hon måste bli förbannad absolut, men den diskussionen ska ske dagtid, inte i skarpt läge.
  • Studentpappa
    MsFry skrev 2020-02-08 14:57:24 följande:
    Att skjuta över ansvaret på TS att se till att pappan ska ta sitt ansvar är inte lösningen.

    Hon måste bli förbannad absolut, men den diskussionen ska ske dagtid, inte i skarpt läge.
    Det ena utesluter inte det andra, jag förutsätter att vuxna människor diskuterar liknande problem.
    Ride it like you stole it
  • EmsHelge

    Så intressant när det nämns att vi har olika sömnbehov. Jag har alltid haft ett väldigt stort sömnbehov. Ca 10 timmar per natt var standard innan barnen kom. Men nu är jag glad om jag får 6-7 timmar/per natt. Och när barnen var yngre var timmarna per natt färre. Är helt slut nu. Men jag vaknar och går upp för att jag måste....

    Vi har redan provat att sova i olika rum, de funkar ändå inte, och jag varken vill eller tänker låta mina barn ligga och skrika och försöka få deras pappas uppmärksamhet under ibland upp emot 20-30 minuter... Att lägga över ansvaret på barnen för att väcka pappan är heller inget jag tänker göra...

    Förskolan har som standard att barnen får vara där när omsorg behövs. Dvs när föräldrar jobbar eller studerar.

    Men jag tänker ju att om sambon pluggar från 12-15 så är väl 9-16 en perfekt tid för barnen så att de slipper så långa dagar.

    Jag har under de senaste dagarna lämnat och hämtat hela tiden och då har dagarna sett ut såhär. 06.30-15.30 eller 08-17.30. Vill gärna att småttingarnas slipper de långa dagarna om möjlighet finns. Vilket jag tycker att de gör.

    Sambon har aldrig varit pappaledig! Han har tagit ut någon dubbeldag sommartid. Thats it.

    Vi har pratat väldigt öppet om situationen och hur trött jag är på den. Han är väl medveten. Och säger att han vill ändra sig. Men ingen förändring håller i sig en längre tid tyvärr.

  • Sarah889

    Säg att du på riktigt funderar på att separera så kommer han nog få eld i arslet.

  • Pascal
    StevenDiese skrev 2020-02-08 09:19:35 följande:

    Fast jag har aldrig sagt att min sambo inte vaknade av koliken. Jag sa att det blev tydligt att vi har olika sömnbehov. Hon behöver nästan det dubbla. Det är inte rättvist i ett sånt läge att fördela sovtiden exakt. Men man kanske måste haft kolikbarn för att förstå det?

    Och eftersom min, och ts, startsträcka är kortare än de med annorlunda sömnbehov så går vi upp. Vaknar jag, kommer jag inte somna igen. Så jag kan lika gärna gå upp.

    Men visst, ts kan separera om hon tycker att det löser problemet. Då får hon ju högst troligt andra problem men visst, det blir väl trevligt med omväxling.

    Men faktum kvarstår. Samhället är inte anpassat för morgontrötta med stort sömnbehov.


    Ja men då tycker vi olika. Jag anser att även om man har olika sömnbehov så är det inte rätt att den med mindre sömnbehov ska dra hela lasset varenda dag. Bara för att man inte behöver sova 12 timmar per natt betyder inte det att man inte blir trött och behöver få avlastning under dagen. Då får den som är morgontrött helt enkelt offra sig emellanåt den också så att den andre slipper dra allt hela dagen.

    Att separera skulle ju åtminstone lösa problemet med att TS slipper gå och störa sig på en lat vuxen som inte verkar ta tag o varken skötsel av barn eller hem. Hon verkar ju ändå göra allt själv redan så vad blir skillnaden i arbetsbörda?
  • whitestar
    EmsHelge skrev 2020-02-08 19:23:33 följande:

    Så intressant när det nämns att vi har olika sömnbehov. Jag har alltid haft ett väldigt stort sömnbehov. Ca 10 timmar per natt var standard innan barnen kom. Men nu är jag glad om jag får 6-7 timmar/per natt. Och när barnen var yngre var timmarna per natt färre. Är helt slut nu. Men jag vaknar och går upp för att jag måste....

    Vi har redan provat att sova i olika rum, de funkar ändå inte, och jag varken vill eller tänker låta mina barn ligga och skrika och försöka få deras pappas uppmärksamhet under ibland upp emot 20-30 minuter... Att lägga över ansvaret på barnen för att väcka pappan är heller inget jag tänker göra...

    Förskolan har som standard att barnen får vara där när omsorg behövs. Dvs när föräldrar jobbar eller studerar.

    Men jag tänker ju att om sambon pluggar från 12-15 så är väl 9-16 en perfekt tid för barnen så att de slipper så långa dagar.

    Jag har under de senaste dagarna lämnat och hämtat hela tiden och då har dagarna sett ut såhär. 06.30-15.30 eller 08-17.30. Vill gärna att småttingarnas slipper de långa dagarna om möjlighet finns. Vilket jag tycker att de gör.

    Sambon har aldrig varit pappaledig! Han har tagit ut någon dubbeldag sommartid. Thats it.

    Vi har pratat väldigt öppet om situationen och hur trött jag är på den. Han är väl medveten. Och säger att han vill ändra sig. Men ingen förändring håller i sig en längre tid tyvärr.


    Det du skriver här tycker jag inte är okej. Känner igen mycket från när vår son var liten o maken drev egen firma. Han tyckte det var självklart att sonen skulle vara hela dagar på föeskolan utefter mina arbetstider oavsett han var hemma eller ej. Han påstod han hade pappersarbete göra men ofta så hade han gjort annat om dagarna. Så jag sa ifrån det var inte okej utan han fick lov hämta tidigare eller ha sonen hemma ibland!

    Han var även exakt som din sambo,sov stenhårt på mornarna respektive nätterna! I det fallet så insåg jag att det var ingen idé försöka få upp han. Utan han fick ta första kvällspasset fram till 12,1 på natten då han ändå var vaken den tiden. Så la jag mig tidigt för att hinna sova mina timmar innan sonen vaknade 5 på morgon.

    Jag är även den som kräver mer sömn men sover väldigt lätt och maken behöver mindre timmar men sover väldigt hårt i gengäld.
  • MsFry
    Studentpappa skrev 2020-02-08 15:00:49 följande:

    Det ena utesluter inte det andra, jag förutsätter att vuxna människor diskuterar liknande problem.


    Vilket utesluter inte vad?

    Självklart ska man prata med varandra men jag förstår inte din kommentar om att ts låter sin man sova vidare. Det är inte hennes ansvar att få upp honom.
  • sandrabeerg

    Min man sov oftast 10 timmar per natt innan vi fick barn. Gjorde han inte det så blev han väldigt trött. När vi fick första barnen var det alltid jag som vaknade. Men i samband med förlossningen med andra barnet blev jag sjuk och mannen fick ensam ta hand om barnen den första tiden. Plötsligt vaknade han och nu flera år senare har han inte några som helst problem att vakna. Och tio timmar har han nog inte sovit de senaste tio åren.

  • annabellelee

    Hämtar han eller lämnar? Hur ofta? För mig känns det logiskt att om han börjar 12.00 så kan han lämna vid 9.00, men han behöver såklart plugga ibland så han kanske inte kan lämna och hämta tidigt samma dag. Men om du jobbar som lärare måste du såklart jobba hemifrån också, så ni måste hjälpa varandra - får han en stund på morgonen att plugga måste han ge dig en stund på kvällen och vice versa.

    Likadant med vem som går upp - om han inte kan vakna 04.30 utan du alltid får göra det måste du ju få lägga dig 20.00, vilket innebär att han får ta kvällarna, lägga barnen, sköta disken efter middagen, plocka rent i köket och lägga in en maskin tvätt osv. Du tar morgnarna och morgonbestyren, han kvällarna och kvällsbestyren.

    Man måste inte dela på varje syssla, bara man gör lika mycket.

Svar på tråden Min sambo går aldrig upp med barnen