Mina föråldrats vägrar acceptera mannen jag älskar!?

Hur gammal är du? Vad säger killens föräldrar?

Jag är 20 år och han med

Där ser man, och jag som trodde att iranier var araber.

Det är väl större skillnad på deras gamla hemland och Sverige än mellan deras gamla hemland och Iran, eller? Jag har inte varit i din sits så jag kan nog inte komma med några bra råd. För en svensk hade det "bara" varit att strunta i föräldrarna och träffa killen ändå.

Steg 1. Är du säker? Jag kämpade också för min sak och hade fel. Efter några år var killen ett svin.

Steg 2. Be dina föräldrar välkomna hem honom med sina föräldrar. Bara en lära-känna-varandra samtal. Här får dina föräldrar en ärlig chans med de vuxna.

Steg 3. Förklara för dina föräldrar att muslim är muslim. Land och kultur skiljer sig väldigt lite. De har iaf samma mentalitet som araber.

Jag är arab och var med en svensk så för mig var det en större kollision med mina föräldrar men det gick bra då de till slut accepterade killen. En väldigt bra kille men tyvärr efter några år tröttnade han på familjelivet. Så kan det också gå så tänk noga :)

Talar inte killen svenska? Gör han det får de tala svenska med varandra tänker jag.

Arab - behöver alltså inte vara muslim. Men oftast är det så. Arabländer är exempelvis Libanon, Syrien, Egypten, Jordanien, Irak (förväxla ej med Iran!), Algeriet, Marocco, Kuwait, Arabemiraten/Dubai.

Kan ha glömt något land.. men gemensamt är att man talar arabiska. I Iran talar man persiska.

Kulturerna har väldigt få skillnader. Det som TS nämner handlar oftast om de politiska skillnaderna och de islamiska inriktningarna (i Iran är man oftast shia muslim vilket inte är önskvärt hos sunni muslimer).

Självklart var de förbannade och hotade med olika saker, ingen kontakt med familjen, inga barn med den mannen, flytta till en annan stad osv. Men de tog de 1 år och sen släppte de alla hot då jag var envis och valde killen. Typ stack. Han hade lägenhet så det var inga problem där. Sen accepterade de läget. Tyckte om killen sen. När de precis kärat ner sig i honom så lämnade han när vårt barn var 1 år. Summan av detta är att du måste vara envis och kämpa för din sak men samtidigt ta i beaktning att det också kan gå fel med den du älskar idag.

Jag var 22 år och killen några år äldre än mig.

Jag förstår det här med skam osv. men nu är din pojkvän muslim och ni hade kunnat gifta er utan tillåtelse och utan att få skammen på sig. Tror att det är den utvägen du har.

Men som människa hade jag rekommenderat dig att ta det lugnt och vänta några år. Låter mycket men studera tex. och låt åren gå med denna kille. Ett mer hemligt förhållande tills du vet mer. Ni hinner mogna och tänka igenom det. Ibland är det så frestande att vara med någon som man inte bör vara ihop med och hela spänningen förvirrar än så man inte tänker förnuftigt.

Och alla som är 20 år tror att de ska vara med sin kärlek hela livet. Sanningen är att det tyvärr är tvärtom. Många hinner byta pojkvän flera gånger runt 25 års åldern.

En annan aspekt är att föräldrar många gånger har rätt. I den åldern tänkte jag, mina föräldrar är ju grottmänniskor. Hur fan tänker dom? Hade många tankar om att de var rasistiska och inåtvända mm. Visade sig att de hade rätt, olikheter, kulturkrockar (hur man visar känslor, hur man kommunicerar, hur man tänker) bakgrund gör mycket i slutändan - sånt som jag inte hade tänkt på som 20 åring.

I min värld levde jag på kärleken och tänkte att allt löser sig för vi kan prata och vi förstår varandra och vi kommer hålla ihop för evigt. Men efter några år smyger sig olikheterna på en och man inser att vardagen inte är kärleksfylld, den kan också bli tråkig.

Att tillägga, har endast haft pojkvänner från Sverige, Bosnien och Albanien. Har ej erfarenhet från killar som är nära min kultur.