Så sjukt skönt att slippa bonuslivet!!!

Exakt! De flesta är helt vettiga med sina barn, men en partner som aldrig har haft barn förstår inte detta. Det märker man ju redan med folk runt omkring, det behöver man inte ha en barnlös partner till. Jag hade en faster som inte hade barn, och en morbror som inte hade barn. Fastern och hennes man träffade oss i stan en gång och förväntade sig att vi skulle kunna äta ute, fika och umgås - med två små barn i dagisålder. Det går ju bara inte. De förstod inte riktigt att vi var tvungna att hitta på saker för barnen nästan hela tiden, så att de inte börjar bli omöjliga av ren uttråkning. 

Och min morbror var ihop med en kvinna som hade vuxna barn - som inte levde hemma längre. Det funkade inte. Han kunde inte förstå att hon ville umgås med sina barn och barnbarn flera gånger i veckan ibland. Han tyckte, barnen var väl vuxna och behövde inte henne längre. Nej, visserligen, men hon ville ju umgås med dem. De separerade. 

Exakt! De flesta är helt vettiga med sina barn, men en partner som aldrig har haft barn förstår inte detta. Det märker man ju redan med folk runt omkring, det behöver man inte ha en barnlös partner till. Jag hade en faster som inte hade barn, och en morbror som inte hade barn. Fastern och hennes man träffade oss i stan en gång och förväntade sig att vi skulle kunna äta ute, fika och umgås - med två små barn i dagisålder. Det går ju bara inte. De förstod inte riktigt att vi var tvungna att hitta på saker för barnen nästan hela tiden, så att de inte börjar bli omöjliga av ren uttråkning. 

Och min morbror var ihop med en kvinna som hade vuxna barn - som inte levde hemma längre. Det funkade inte. Han kunde inte förstå att hon ville umgås med sina barn och barnbarn flera gånger i veckan ibland. Han tyckte, barnen var väl vuxna och behövde inte henne längre. Nej, visserligen, men hon ville ju umgås med dem. De separerade. 

Exakt! De flesta är helt vettiga med sina barn, men en partner som aldrig har haft barn förstår inte detta. Det märker man ju redan med folk runt omkring, det behöver man inte ha en barnlös partner till. Jag hade en faster som inte hade barn, och en morbror som inte hade barn. Fastern och hennes man träffade oss i stan en gång och förväntade sig att vi skulle kunna äta ute, fika och umgås - med två små barn i dagisålder. Det går ju bara inte. De förstod inte riktigt att vi var tvungna att hitta på saker för barnen nästan hela tiden, så att de inte börjar bli omöjliga av ren uttråkning. 

Och min morbror var ihop med en kvinna som hade vuxna barn - som inte levde hemma längre. Det funkade inte. Han kunde inte förstå att hon ville umgås med sina barn och barnbarn flera gånger i veckan ibland. Han tyckte, barnen var väl vuxna och behövde inte henne längre. Nej, visserligen, men hon ville ju umgås med dem. De separerade. 

Jag hade inte heller velat ha en relation med en person som måste umgås med sina barn och barnbarn flera gånger i veckan och då har jag barn

Du har inga egna barn misstänker jag. Det du beskriver är inget jag sett varken i min egna familj eller hos vänner och bekanta.

Barnlösa har ju i regel låg tolerans till barn, vilket jag själv hade innan jag skaffade egna. Då är det lätt att barn som är som barn är i allmänhet förstoras upp till snoriga och skrikiga som använder restauranger och affärer som lekplatser.

Kan hända, men han var så omedveten om att en mamma kanske vill umgås med sina vuxna barn och framför allt med sina barnbarn överhuvudtaget. Och jag är inte säker när det gäller frekvensen. Låt oss säga om det skulle vara en gång i veckan en halv dag eller tre gånger i veckan kortare stunder (t.ex. för att passa barnbarnet tills föräldrarna kommer från jobbet). Det tycker jag är inte så ovanligt. Jag tror inte det var hela tiden heller, utan det hände saker och hon hoppade in och hjälpte under en period och sen var det tillbaka till att kanske träffas högst en gång i veckan. 

Där kan jag tycka det är lite konstigt att relationen ska stupa på det. Han hade ju kunnat hitta på något annat under tiden. Det var inte så att hon inte hade nån tid för honom. 

Kan du utveckla lite, för oss okunniga?

Hur kommer Cinderella Stepmother Syndrome in i bilden?

Man kan inte förvänta sig att barn ska kunna sitta stilla längre stunder, men som förälder kan man i alla fall anstränga sig för att få tyst på ungarna när de skriker eller förhindra att de att de springer omkring och härjar. Jag ser jätteofta föräldrar som inte alls reagerar när ungarna gallskriker och springer omkring. Hade jag betett mig så när jag var liten hade jag blivit tagen i armen och fått en ordentlig utskällning, men idag tycker föräldrar att ungarna blir kränkta av minsta lilla markering.

När man läser den här tråden förstår man verkligen var epitetet "the evil stepmother" kommer ifrån. 
Stackars barn..