Efter flera långa år slipper jag äntligen leva med andras barn och allt vad det innebar. Kommer ALDRIG någonsin att göra det misstaget. Kommer ALDRIG dejta någon som har barn igen. Ryser när jag läser om hur andra har det som sitter fast i bonusträsket.. Fyfaaan vad skönt att slippa allt!
Jag bor inte med min kille o hans barn men kan ändå fatta. För skulle aldrig i livet välja att bo med dem. Som tur är har varken jag eller han behov av att bo ihop. Men det jag inte förstår är hur människor kan välja att flytta ihop med sin partner och dennes barn om man inte har en fin och fungerande relation sen innan. Eller blir barnen som förbytta? Eller märker folk först efteråt hur ens partner är som förälder?
Jag bor inte med min kille o hans barn men kan ändå fatta. För skulle aldrig i livet välja att bo med dem. Som tur är har varken jag eller han behov av att bo ihop. Men det jag inte förstår är hur människor kan välja att flytta ihop med sin partner och dennes barn om man inte har en fin och fungerande relation sen innan. Eller blir barnen som förbytta? Eller märker folk först efteråt hur ens partner är som förälder?
Men det är ju era MÄN det är fel på!
Har läst vissa kommentarer och allt verkar handla om att kasta skit mot bonusbarnen men en bra man och en bra pappa lastar inte över föräldraskapet på sin nya kvinna! En bra man kräver inte att den nya kvinnan ska slava under samma tunga förhållanden som en bio mamma. En bra man låter inte ungarna styra och ställa och förstöra, han sätter gränser och tar sitt föräldraansvar!
Det är ju era lata män som utnyttjat er ju. Reagera på DET istället för att beskylla barn till frånskilda föräldrar för att de råkat finnas. För det kan likaväl bli så att ni själva hamnar i separation och ERA barn kommer bli de där oönskade ynglen som nästa kvinna kommer spy galla över.
Han kommer alltid att tillhöra din familj så länge du är ihop med hans far.Han är ärver din man ochså .Ville bara påminna .
Fy vad osmakligt. Och märkligt resonemang att du tror att du ska kunna leva ett kärnfamiljeliv med en man som redan har en familj. Ni är en bonusfamilj,..livet ut.
Jag bor inte med min kille o hans barn men kan ändå fatta. För skulle aldrig i livet välja att bo med dem. Som tur är har varken jag eller han behov av att bo ihop. Men det jag inte förstår är hur människor kan välja att flytta ihop med sin partner och dennes barn om man inte har en fin och fungerande relation sen innan. Eller blir barnen som förbytta? Eller märker folk först efteråt hur ens partner är som förälder?
Svar till alla som skammar bonusmammor för att de borde veta vad de gav sig in på: många av oss upplever att det var enkelt de första åren, som en smekmånadsfas kan man nästan säga. Precis som med nyförälskade par så ser man mest fördelarna och har en positiv inställning. Speciellt innan man har flyttat ihop med bonusbarnet. Alla inbördes anstränger sig för att ha en fin relation och är artiga mot varandra. Efter några år har man slappnat av mer i relationen, bor ihop och har kanske skaffat barn ihop, bonusbarnet har vuxit upp mer och man sliter på varandra i vardagen. Man upptäcker att bonusbarnet har fått en så slapp uppfostran så att det knappt har vett att hälsa på vuxna. Det som man tyckte var gulligt med en fem-åring är inte lika gulligt på en pubbe-unge. Det man hade överseende med i början är inte lika enkelt att stå ut med efter sex år. Och då kan det i många fall bli så att det är mycket irritation inom styvfamiljen i perioder. Dessutom har man exet att ta hänsyn till, och det kanske kändes ok när allt var rosenskimrande men efter 8-10 år är man ganska trött på att höra hennes åsikter i sin egen vardag. Ens man kan vara mer eller mindre stöttande i detta men det är inte helt och hållet hans fel att det gnisslar heller. Det är skönt att slippa helt enkelt. Sen är det så att många har fina relationer inom bonusfamiljen igen efter några år, dvs att det går upp och ner. Precis som i ett äktenskap. Och många många är dom kvinnorna och männen som gifter sig och skaffar barn, för att sen skilja sig. Ska vi skamma dom också lika hårt? DU VISSTE vad du gav dig in på!!
Japp, sen finns det vi pappor (och mammor) som är glada över att ha lämnat ett liv med en oförstående egoistisk barnlös partner. Jag kommer aldrig mer dejta en kvinna utan barn.
Sen skulle jag aldrig kräva av en bonusmamma att agera "tjänstehjon" som nån beskrev det. Vad träffar ni för män egentligen.
Hur lätt är det att hitta en vettig tjej runt tretti som inte har barn?
Som nätdejtare har jag erfarenheten att de som finns tillgängliga och inte har barn är ett fåtal (och kräsna
). Ja jag har försökt någon gång dejta en varannan veckas morsa men det var trassel med barnen konstant och exet var taskig så jag stack från sörjan.