Forum Känsliga rummet Relationsproblem
  • Anonym (Aldri­g mer!)
    Wed 12 Feb 2020 09:58
    8109 visningar
    332 svar
    -3 +9
    332
    8109

    Så sjukt skönt att slippa bonuslivet!!!

    Efter flera långa år slipper jag äntligen leva med andras barn och allt vad det innebar. Kommer ALDRIG någonsin att göra det misstaget. Kommer ALDRIG dejta någon som har barn igen. Ryser när jag läser om hur andra har det som sitter fast i bonusträsket.. Fyfaaan vad skönt att slippa allt!

  • Svara i tråden
    Svar på tråden Så sjukt skönt att slippa bonuslivet!!!
  • Andrea­BD
    Thu 13 Feb 2020 13:22
    #70
    -1
    Anonym (Ina) skrev 2020-02-13 09:22:23 följande:
    Hehe. Det skulle nog låta annorlunda om det var din tjej som beskrev de första åren. Men visst kryllar det av fungerande bonusfamiljer, bonusföräldern har dock ofta en heeelt annan uppfattning om vad som har uppoffrats under åren i jämförelse med bioföräldern.
    Jag ska fråga min man som har bott med mig och mina tre barn dem senaste 12 åren. Visserligen var de redan tonåringar och yngsta nästa tonåring, men ändå. Men jag får bromsa honom  och säga åt honom att inte göra en massa saker för dem, de kan utnyttja att han är så snäll. Däremot har jag svårt att tänka mig att han kan känna att han har offrat sig, för han har i regel gjort det helt frivilligt. 
  • Andrea­BD
    Thu 13 Feb 2020 13:23
    #71
    -1
    sextiotalist skrev 2020-02-13 10:39:36 följande:
    Och det kan fungera utmärkt utan att den nya tar på sig en föräldraroll.

    Sambon hade två barn med sig in och jag har aldrig haft en föräldraroll gentemot dem. De har två föräldrar redan
    Precis. 
  • Anonym (Ina)
    Thu 13 Feb 2020 13:28
    #72
    +1
    AndreaBD skrev 2020-02-13 13:13:47 följande:

    Ja, det är precis det jag undrade. Varför skaffar man då inte barn med en barnlös man?


    Eh, frågar du detta samtidigt som du själv är frånskild och skriver att man aldrig kan veta på förhand hur parrelationen utvecklar sig? Vilket uttryck för dubbelmoral :) Det är samma sak i bonusfamiljer kan jag tala om. Relationer utvecklas över tid och ett äktenskap/bonusfamilj som från början verkar lovande kan vara jobbigt och irriterande efter tio år.
  • Anonym (råger M)
    Thu 13 Feb 2020 13:32
    #73

    När det tog slut med mitt exx så var barnen det jag saknade mest.

    men så är jag ju man ochså, jag tycker om barn. 

  • Andrea­BD
    Thu 13 Feb 2020 13:37
    #74
    -1 +1
    Anonym (Ina) skrev 2020-02-13 13:28:55 följande:
    Eh, frågar du detta samtidigt som du själv är frånskild och skriver att man aldrig kan veta på förhand hur parrelationen utvecklar sig? Vilket uttryck för dubbelmoral :) Det är samma sak i bonusfamiljer kan jag tala om. Relationer utvecklas över tid och ett äktenskap/bonusfamilj som från början verkar lovande kan vara jobbigt och irriterande efter tio år.
    Det finns situationer där man nästan måste skilja sig, och nej, jag visste inte i förväg att min dåvarande skulle bli psykiskt sjuk och missbrukare. Man vet däremot om partnern har barn eller inte. Hur det utvecklas med barnen, det vet man ju aldrig. Det vet man inte heller med egna barn. Och några här i tråden tyckte ju inte om det från början och skaffade barn med personen ändå.
  • Colour­fulrai­nbow
    Thu 13 Feb 2020 13:38
    #75
    +1
    Anonym (D) skrev 2020-02-12 23:27:50 följande:

    Jag kan bara tala för mig själv, jag blev tillsammans med en man som hade en söt och mysig trettonåring. Nu har den söta och mysiga trettonåringen förvandlats till en slö, ocharmig och oartig artonåring, som gått om ett år i skolan, gör noll knop hemma och endast öppnar munnen när han kräver mat (i mängder, som jag förväntas betala hälften av, för att ?jag visste vad jag gav mig in på?. Och nu säger ni säkert: ?så är ju alla tonåringar?? Jo. Men det visste inte jag. Jag har inte haft några tonåringar själv tidigare. Och när mina barn blir så gamla så kommer jag älska dem gränslöst ändå. Men det gör jag inte med min mans son. Och det är väl inte straffbart?


    Men här är det ju din man det är fel på. Du ska inte försörja hans son, det är inte ditt ansvar. Att han gått om ett år är inte någon big deal, vissa behöver det. Att han däremot inte hjälper till hemma och är oartig det är ju två problem som pappan bör ta itu med.
  • Colour­fulrai­nbow
    Thu 13 Feb 2020 13:38
    #76
    Anonym (D) skrev 2020-02-12 23:27:50 följande:

    Jag kan bara tala för mig själv, jag blev tillsammans med en man som hade en söt och mysig trettonåring. Nu har den söta och mysiga trettonåringen förvandlats till en slö, ocharmig och oartig artonåring, som gått om ett år i skolan, gör noll knop hemma och endast öppnar munnen när han kräver mat (i mängder, som jag förväntas betala hälften av, för att ?jag visste vad jag gav mig in på?. Och nu säger ni säkert: ?så är ju alla tonåringar?? Jo. Men det visste inte jag. Jag har inte haft några tonåringar själv tidigare. Och när mina barn blir så gamla så kommer jag älska dem gränslöst ändå. Men det gör jag inte med min mans son. Och det är väl inte straffbart?


    Men här är det ju din man det är fel på. Du ska inte försörja hans son, det är inte ditt ansvar. Att han gått om ett år är inte någon big deal, vissa behöver det. Att han däremot inte hjälper till hemma och är oartig det är ju två problem som pappan bör ta itu med.
  • Andrea­BD
    Thu 13 Feb 2020 13:40
    #77
    -1
    Anonym (råger M) skrev 2020-02-13 13:32:53 följande:

    När det tog slut med mitt exx så var barnen det jag saknade mest.

    men så är jag ju man ochså, jag tycker om barn. 


    Trevligt, att det är någon som gillar barn. Jo, det är det som är kruxet. Jag har också en bekant som hamnade i den situationen, fast barnen var tonåringar och höll kontakt med henne.

    Och min man var också tillsammans med en kvinna med tre barn före mig. Det gjorde att han länge tvekade att separera, för då hade han inte fått se barnen. Man har ju inga rättigheter om man inte är föräldern.  Det är faktiskt lite taskigt.  
  • sextio­talist
    Thu 13 Feb 2020 13:44
    #78
    AndreaBD skrev 2020-02-13 13:37:39 följande:

    Det finns situationer där man nästan måste skilja sig, och nej, jag visste inte i förväg att min dåvarande skulle bli psykiskt sjuk och missbrukare. Man vet däremot om partnern har barn eller inte. Hur det utvecklas med barnen, det vet man ju aldrig. Det vet man inte heller med egna barn. Och några här i tråden tyckte ju inte om det från början och skaffade barn med personen ändå.


    AndreaBD skrev 2020-02-13 13:37:39 följande:

    Det finns situationer där man nästan måste skilja sig, och nej, jag visste inte i förväg att min dåvarande skulle bli psykiskt sjuk och missbrukare. Man vet däremot om partnern har barn eller inte. Hur det utvecklas med barnen, det vet man ju aldrig. Det vet man inte heller med egna barn. Och några här i tråden tyckte ju inte om det från början och skaffade barn med personen ändå.


    Jag har också svårt att förstå att man flyttar ihop med en förälder där det inte funkar med barnen. Det blir inte bättre. Hade sambons barn och jag inte klickat så hade vi inte blivit sambos.

    Sedan har det inte alltid varit en dans på rosor. Puberteten var inte rolig, men sonens var värre. Tack vare att sambon var förälder, dvs tog hela paketet när det gäller sina äldre barn. Och jag och barnen plockade russinen ur kakan, så fungerade det ändå.

    Jag har alltså inte tagit hela paketet och inte heller sambons barn.
  • Anonym (Ina)
    Thu 13 Feb 2020 13:57
    #79
    +1
    AndreaBD skrev 2020-02-13 13:37:39 följande:

    Det finns situationer där man nästan måste skilja sig, och nej, jag visste inte i förväg att min dåvarande skulle bli psykiskt sjuk och missbrukare. Man vet däremot om partnern har barn eller inte. Hur det utvecklas med barnen, det vet man ju aldrig. Det vet man inte heller med egna barn. Och några här i tråden tyckte ju inte om det från början och skaffade barn med personen ändå.


    Hur relationen utvecklas med barnen, där har du det. Där besvarar du din egen frågeställning. Jag tror att det funkar ok med bonusbarnen i början för dom allra flesta som även väljer att flytta ihop och skaffa gemensamma barn ihop. Det vågar jag spekulera i. Men precis som med en jobbig svärmor så kan dom verkliga problemen uppstå när familjen verkligen lärt känna varandra efter några år. Ett bonusbarn som är busigt eller introvert som barn kan visa sig utveckla psykiska problem eller få diagnoser som tonåring...exet kan visa sin fula nuna några år in i relationen när en gemensam bebis föds och hon känner sig hotad av den nya familjen. Pappan i familjen kan få extremt dåligt samvete när den gemensamma bebisen har fötts och börja överkompensera sin första kull med barn, dvs skämma bort dom. Trots att han inte gjort det innan. Bonusmamman kanske inser vad hon gått miste om, kärnfamilj, först när hon får en egen bebis och känner villkorslös moderskärlek. Etc. Jag tycker att du uttrycker dig ganska dömande för att leva i en ombildad familj med en bonuspappa till dina barn. Men så har du aldrig fått prova på att leva med någon annans barn i flera år gissar jag. Hoppas att du har vett att uppskatta din karl.
Svara i tråden
Svar på tråden Så sjukt skönt att slippa bonuslivet!!!

INNEHÅLL

Forum
Avdelningar
FamiljeLiv.se
© 2003-2024 - All rights reserved       Modern Women Media Sweden AB       Kungsgatan 44, 5tr       111 35 Stockholm       Sweden


Annonsera Kontakt Säkerhet & regler Cookies