Sambon vill ha procentuell ekonomi

Och exakt vad skulle TS tjäna på att ha ett jämställt förhållande?

Ingen kvinna vill för övrigt egentligen ha ett jämställt förhållande.

Jag orkar inte läsa igenom 13 sidor.. Så ursäkta om nån redan kläckt samma vishet..

Det finns enligt alla sunda sätt att tänka endast 2 alternativ som är rättvisa.

Det ena är att ni fortsätter som nu gör idag, ni delar alla gemensamma utgifter rakt av.

Detta blir lite som att dela lägenhet med en polare o jag skulle aldrig personligen acceptera att leva på detta sätt i en relation. Men ekonomiskt rättvist är det utan tvekan.

Det andra är att ni går all-in med fullständigt gemensam ekonomi, in med allt på samma konto o så dras allting därifrån. Detta gör att ni på alla sätt blir ekonomiska jämlikar inom förhållandet. Detta är det enda naturliga sättet att fördela ekonomi om avser att leva sitt liv tillsammans med en annan människa. Detta blir ju oerhört mer viktigt senare när det kommer barn o allt som det innebär för det ekonomiska med i bilden.

Men att fördela det ekonomiska ansvaret procentuellt efter inkomst är inget annat än fullständigt o totalt orättvist ur alla perspektiv.

Rent kommunistiskt vänstergängat vansinne rakt av, om din sambo kräver detta av dig så bör du avsluta förhållandet omedelbart.   

Hur hade du löst vårt fall för 20 år sedan. Jag hade inkomst på ca 10 000kr och han hade inkomst på exakt 0kr. Tycker du då att han skulle sovit utanför lägenheten och inte ätit och jag inne i lägenheten och ätit mat?

Exemplet kan låta överdrivet men du skriver också "aldrig skulle gått med på detta" idag 20 år senare har han en inkomst på 65000kr. Så det var knappast så att han saknade driv.

Nu är du, vad jag har förstått, högutbildad och högavlönad. Så i ditt fall tjänar du ju på den modellen (antar jag). Men du måste ju också veta (annars finns det statistik där ute...), att i majoriteten av alla parförhållanden är det inte så? Utan kvinnan tjänar betydligt mindre än mannen, och efter småbarnsperioden har hon kommit efter ännu mer - och kommer aldrig ikapp. 

Det du förordar - utifrån ett mycket privilegierat perspektiv - skadar majoriteten av alla kvinnor där ute.

Vidare tycker jag inte att begreppet "generös" har något i ett förhållande att göra. Det signalerar att en är överordnad och en underordnad, och att den som är överordnad kan tänka sig att vara lite snäll mot den andra ibland. Men bara när det passar och på sina egna villkor. Jag skulle ALDRIG acceptera att leva så!

...men kan du se problemen som uppstår, om hon är låt oss säga timanställd som springvikarie på kommunens äldreboenden, dagis eller bibliotek - och han har en hög befattning och tjänar, låt oss säga 90 000 i månaden. En gång i framtiden blir även pensionerna där efter.

Och de ska leva så i kanske 50 år, fast de har gemensamma barn och allt?

Du väljer alltså partner efter inkomstklass..? Fräscht...

Själva poängen är att detta är gemensamma pengar, det är familjens pengar. Det finns inget mitt eller ditt, det finns bara vårat.

Ska man separera o det finns pengar på det gemensamma kontot så delas detta givetvis lika rakt av.

Så du inrättar hela ditt liv i en massa år, efter tanken på hur det kommer att vara några veckor eller högst ett par månader efter att din sambo DÖR??? Vet han om att du går och väntar och planerar för hans död?

För övrigt stämmer inte det du skriver. JA kontot spärras, men man kan lämna in räkningarna på banken, och dom granskar räkningarna och betalar dom ifall det är rimligt. Och det är naturligtvis löpande räkningar som hyra, el och liknande, som alltid betalats från det kontot. 

Jag bryr mig egentligen inte om hur du personligen gör i ditt liv, men din propaganda för delad ekonomi här på Familjeliv är väldigt aggressiv. Du går in i i princip varje tråd som har något med ämnet att göra, och propagerar för det. Jag tror som sagt att du skadar kvinnor genom det... För det är i nästan samtliga fall kvinnor som tjänar minst i förhållandet, och därför har mest att förlora på konceptet. 

(Att kvinnor i nästan samtliga fall tjänar mindre än sina män, beror i sin tur på flera saker. a) s.k. kvinnoyrken är lägre betalda - och kanske "måste" de vara det, för att det är skattepengar som går dit, b) kvinnor har även lägre lön för lika arbete, c) kvinnor tar mer föräldraledighet och vabb och kommer därför efter i löneutvecklingen, d) kvinnor gifter sig ofta "uppåt" och män "nedåt" på den sociala skalan. En manlig läkare kan gifta sig med en kvinnlig sjuksköterska, och en manlig pilot med en flygvärdinna - men man ser ytterst sällan det motsatta.) 

De skilda lönerna gör inget i de flesta fallen, eftersom familjer av naturliga skäl består av en man och en kvinna. Och då jämnar det ut sig inom familjen. Men om delad ekonomi skulle bli norm, så hamnar ju även gifta och samboende kvinnor i ett slags fattigdom, där de hela tiden måste be mannen om pengar och hoppas att han ska vara "generös"... 

Är har vi egna konton och egna pengar, men det vi har i hemmet är vårat.

Det är ju inte "din säng"  "min soffa" etc.

Möjligen kan det uppfattas jämlikt o rättvist så länge det knappt skiljer i inkomst mellan parterna.

Men låt säga att du tjänat 20 netto o din partner 60, hur hade du uppfattat det då?

Du hade då kanske varit i princip pank efter att du betalt din del av det gemensamma och dina egna utgifter, medans din partner har 30.000 över att spendera på sig själv om han så önskar.

Hade du då på något sätt kunnat se er som ekonomiska jämlikar i förhållandet? Inte alls fått känslan att din partner styr familjen ekonomi genom sin betydligt högre inkomst?

Väljer man att leva sitt liv tillsammans med en annan människa i en familj så ska man se varrandra som jämlikar på alla plan, man ska se sig själv som en del av en familj, inte 2 individer som bor ihop.

Det du beskriver är i mina ögon likställt med 2 polare som delar lägenhet.

När du även i ett annat svar beskriver att du och din partner inte ens sover i samma säng, eller ens rum.

Då är det väldigt uppenbart för mig att din o min definition på vad som är ett jämställt förhållande.... eller ens ett förhållande skiljer sig rätt avsevärt.

Håller fullständigt med om vi två inte ska försöka leva ihop.