Sambon vill ha procentuell ekonomi

Men då är ni ju inte i samma situation som TS och hans sambo?

Han har gjort uppoffringen att välja att gå en lång krävande utbildning med utgångspunkt i vad som var långsiktigt stabilt ur ett finansiellt perspektiv. Hans sambo valde istället sin utbildning för att hon prioriterade andra värden dvs att jobba mer med intresse och kreativt även om hon var medveten om att det inte skulle ge så goda inkomstmöjligheter i framtiden.

Varför ska hon då automatiskt få rätt till de fördelar han fått från sina uppoffringar?

Hade han velat ha en procentuppdelning så hade det ju varit en non issue men nu är det hon som tycker att det är självklart att hon ska ha mer pengar om han har mer pengar.

Om en part väljer att konsumera bort hela sin inkomst och den andra med samma inkomst sparar och snålar. Ska då den som slösat sedan få hälften av sparandet som byggts upp?

Nej alla pluggar och jobbar definitivt inte med sin hobby, det behöver inte innebära att man är dålig eller inte tycker om sitt jobb. Men kanske hade man tyckt det var roligare att jobba med dockteater än att bli revisor men insåg att det inte hade varit ett sämre ekonomiskt val även om man hade tyckt det var roligt

Var läser du att TS gått en lång krävande utbildning? TS skriver att både han och hans sambo har högskoleutbildning.

Till TS: tänker du att din sambo är den kvinna du ska bygga ett liv tillsammans med eller ser du henne som något tillfälligt? Kan vara värt att fundera på. Om ditt företag skulle gå i konkurs eller du skulle bli långtidssjukskriven, skulle det fortfarande kännas rättvist att dela 50/50? Just nu går det bra för dig ekonomiskt. Om några år kanske det är omvänt.

Även om ni i realiteten kanske redan betalar ungefär lika mycket, så handlar det just nu om din "goda vilja" och kan aldrig bli jämställt.

Det finns inte ett enda rätt alternativ för hur ekonomin kan delas. Men att tjurskalligt hålla fast vid att ni ska fortsätta som ni gjort fast era ekonomiska förutsättningar helt har förändrats kan kosta dig din relation. Hade jag varit din sambo hade jag nog tappat respekten för dig. Och det hade inte handlar om att jag vill åt dina pengar, utan om att vi skulle ha fullständigt olika levnadsvillkor. Att du ger mig presenter och bjuder mig på saker väger inte upp det, då allt är på dina villkor.

Jag drar slutsatsen eftersom TS skriver att han valde sin utbildning och inriktning baserat på framtida finansiell stabilitet och de allra flesta utbildningar som fyller det kriteriet är krävande och ofta långa.

Att båda studerat på högskola gör det inte likvärdigt per automatik. Om den ena älskar att spela fiol och väljer att studera för att kunna göra detta professionellt trots att framtida karriärmöjligheter och följande ekonomi kan vara osäkra medans den andra väljer att göra en master i ekonomi så ger utbildningarna olika utdelning. Fiolspelaren njuter av sin självuppfyllande utbildning medans en master i ekonomi kan sannolikt vara tuff men ger utdelning efteråt

Även stor skillnad om den ena hamnar i svårigheter såsom sjukskrivning eller arbetslöshet men detta är inte fallet i tråden. Här handlar det om att sambon vill ha mer möjlighet att konsumera över sina egna tillgångar och tycker sig ha en rätt till ts pengar.

Nu är deras även deras levnadskostnader satta gemensamt tidigare då ts sambo hade samma inkomst som nu och ts tjänade samma. Så detta handlar inte om att hon inte(eller precis) går runt

Jag kan tycka att den procentuella ekonomin är självklar när man är gift och har barn. Är man sambo är man inte lika etablerad i relationen och då kan 50/50-principen vara ok om båda är överens.