Vad göra med fantasier man aldrig kommer att få uppleva?!

Jag är bisexuell och lever med en kvinna. Tyvärr fantiserar jag emellanåt om sex med män. Har alltid varit så. Tror inte det finns något sätt att få det att släppa, man tänder på det man tänder på. Accepterade läget helt enkelt för många år sedan.

Det vore intressant att höra vad du fansierqr kring, även om det kanske inte är relevant. Du är ju anonym, du kan berätta utan att skämmas här.

Oj, är i en väldigt lik situation, t.o.m. så att jag funderat på att skriva inlägg på fl men det blev inte av haha. 

Jag vet inte vad som hänt med mig men har plötsligt blivit jättekåt och tänker på sex konstant. Jag och min man går också igenom en svacka och har knappt haft sex på 2 år, och samtidigt som det började bli verklighet att vårt förhållande ev inte kommer att hålla (för några månader sen), så har jag blivit jättekåt och måste fixa mig själv ibland flera gånger om dan. Jag har inga specifika fantasier förutom att ligga med dominanta män som tycker att jag är supersexig.

Senaste gången jag minns att jag var så här sex-fixerad var när jag var oskuld!

Har normalt väldigt låg sex-lust.

Jag fattar inte vad det beror på men jag har en teori... hur gammal är du? Jag är 32 år och har inga barn. Så jag undrar om det är min ålder i kombination med att min kropp (inte min hjärna) vill bli gravid och i kombination med ett knackigt förhållande som gör att jag känner som jag gör. Kanske skriker min kropp "hitta en man NU så att du kan bli gravid SNABBT innan det är för sent!" och det är ju lättare att hitta en man när man vill ligga hela tiden!!!

Jag har också läst att många kvinnor når sin "sexual prime" när de är ca 35, till skillnad från män som når den när är i sen tonår.

   

Hur vet du att din man inte kommer gå med på det? Har du frågat honom rätt ut och förklarat hur du känner?

Har ni ett aktivt sexliv i övrigt och är ni kära i varandra och trivs tillsammans?

Så en fantasi är att ha gruppsex?

Kan ju vara svårt att få till i en relation tyvärr, hur tror du att din partner skulle reagera på att bara ta in en kvinna till?

Är det åt BDSM-hållet? Smisk? Bondage?

Det är jättevanligt och jag har själv börjat leva ut det först i 40-års-åldern. Visserligen, jag skiljde mig då och hade då tillfälle att ge mig in i den världen. Jag har inte ångrat mig. Jag har testat en del och sedan hittat en partner med liknande läggning . 

Men även min tidigare partner visste om det och kunde ställa upp på det. Det var dock inte riktigt tillräckligt kände jag. Men om den relationen hade varit bra annars, så hade jag väl nöjt mig med den kompromissen. 

Jag tycker du ska berätta för din partner. Så mycket förtroende bör det finnas. Om han är oförstående, då misstänker jag att relationen inte är så bra generellt. 

Ur ett rent biologiskt perspektiv låter det som din kropp är redo för ett barn till. Sen spelar säkert fler saker in som du snuddar vid i dina inlägg. Lätt att hamna i rutiner och vardag i längre relationer. Går det inte att prata med din partner?

Stämmer in på mig med även om jag nu inte är kvinna. 

Väldigt frustrerande att i långa perioder gå runt och känna sig missnöjd, det övriga förhållandet tar ju skada också när man saknar sånt man tycker är viktigt. 

Egentligen har du inte så många alternativ. Du kommer inte kunna programmera bort dina känslor och fantasier.

Så...

1. Lev med detta som enbart fantasier som du gör nu. 

2. Tala uppriktigt om hur du känner med din man. Just nu gissar du ju bara att han inte vill. Om han förstår helheten och vad som står på spel så är han förhoppningsvis villig att hitta en lösning. Antingen genom att bli delaktig eller att låta dig utforska på annat håll.

3. Separera och lev ut din sexuella fantasier.

(4.) Var otrogen

Personligen hade jag börjat med alternativ 2. 

Men inom många områden har man ju drömmar man inte kan/får/vill leva ut. Måste man förverkliga allt man drömmer om för att vara hel som människa?

Det kunde varit jag som skrivit denna tråd! Jag förstår precis vad du menar

och det är precis likadant för mig! Skillnaden är väl att jag alltid varit väldigt mycket för sexuell öht, kan tänka på det i tid och otid och känner mig konstant villig, att försvinna bort i fantasier när jag står å lagar mat tex hör till min vardag och inget nytt. Dock så har jag varit "nöjd" och lycklig i lååånga perioder och känt mig tillfreds och harmonisk med att "bara" vara med min man resten av livet och aldrig få uppleva vissa fantasier. Men sen kommer rastlösheten som ett brev på posten. Oftast i kämpiga perioder i livet men ibland ändå. Jag har haft kontakt med andra män över nätet och via sms. pratat snusk och fått känslor/känt mig förälskad i 2 personer men aldrig varit otrogen fysiskt.

Låter kanske "omoget" men om jag varit dig hade jag köpt nåt gott att dricka, blivit full och sett till att min man också blev det, frågat honom om hans sexfantasier och sedan lite försiktigt berättat vad mina var.... jag hade absolut inte varit modig nog att göra det nykter m a o. 

Har du haft fantasierna sedan före puberteten? Ofta är det så när det är en verklig läggning.