Vad göra med fantasier man aldrig kommer att få uppleva?!

Jo jag har väl lärt mig att "acceptera" att jag tänder på vissa grejer, men det tog många år innan jag kunde sluta skämmas inför mig själv.

Det är inga jätteskruvade fantasier jag har men iom att jag är uppväxt och lever på ganska liten ort så är det ju inget någon skulle prata om. Min uppfostran var väl lite konservativ kan man säga.

Jag har bl.a som du alltid haft några bisexuella fantasier. Känns dumt, även fast att jag är anonym, att basunerar ut alla mina fantasier...men när det gäller med andra kvinnor så är det väl mest att få dominera och själv bli dominerad. Jag och en tjej med flera män. Ja, mest så...

Jag tror att tanken på att få vara med en annan kvinna nog skulle locka honom men han skulle nog inte vilja att jag och kvinnan skulle ha sex.

Det kunde varit jag som skrivit denna tråd! Jag förstår precis vad du menar

och det är precis likadant för mig! Skillnaden är väl att jag alltid varit väldigt mycket för sexuell öht, kan tänka på det i tid och otid och känner mig konstant villig, att försvinna bort i fantasier när jag står å lagar mat tex hör till min vardag och inget nytt. Dock så har jag varit "nöjd" och lycklig i lååånga perioder och känt mig tillfreds och harmonisk med att "bara" vara med min man resten av livet och aldrig få uppleva vissa fantasier. Men sen kommer rastlösheten som ett brev på posten. Oftast i kämpiga perioder i livet men ibland ändå. Jag har haft kontakt med andra män över nätet och via sms. pratat snusk och fått känslor/känt mig förälskad i 2 personer men aldrig varit otrogen fysiskt.

Har du kunnat prata med din fru om det?