Vad göra med fantasier man aldrig kommer att få uppleva?!
Jag har i alla år haft olika sexfantasier som jag vet att jag aldrig kommer att få leva ut, som säkert många med mig, och det har inte gjort så mycket. Det har liksom räckt med att tänka på det när jag onanerar och så kan jag gå tillbaka till att vara med maken efter det. Men nu, av någon anledning, har jag börjat tänkt mer och mer på det även vid stunder då jag inte ens är kåt t.ex när jag diskar, lagar mat, går i affären ja ni fattar...
det har liksom funnits där i alla år men nu kommit i dunderstyrka och jag vet inte vad jag ska göra av det! Försökte att fantisera om det när jag och min man hade sex, tänkte att kanske det skulle kännas lite som att uppleva det då, men sånt funkar inte för mig. Jag är för "närvarande " med min partner under sex för att kunna "låtsas" att det är nåt annat.
Det här kanske inte låter som nån vidare stor grej, men jag tycker det är skitjobbigt att nästan ständigt gå runt och tänka på sex, ett sex jag vet att jag förmodligen aldrig kommer få ha.
Känner mig ganska äcklig också som går och kåtar upp mig i tid och otid...
Min man och jag har haft lite av en svacka nyligen som vi håller på att jobba oss igenom. Kanske har nåt med det att göra tänker jag. Fast vi har haft fler än en svacka genom åren utan att jag blivit så här jävla knäpp!
Alltså, dom fantasier jag har har inget att göra med ex barn, djur eller liknande, absolut inte!
Anledningen till att jag aldrig kommer att få leva ut dom handlar då om att min man inte vill. Har aldrig frågat honom men han är väldigt öppen med vad han tänder på och vad han INTE tänder på så jag vet att mina fantasier definitivt inte vore nåt för honom.
Hur får man bort såna här "besatta" sex tankar? ? För det är nästan så jag känner mig, besatt!
Har ni nånsin haft nån fantasi ni inte kunnat släppa och som ni visste inte kommer kunna förverkligas? Och hur hanterade ni det?
Det här har också gjort att jag heller inte kan uppskatta vårt vanliga sexliv vilket känns hemskt. Känns nästan som att jag lurar min man.
Hoppas min text blev någolunda begriplig...
Hur får man bort såna här tankar?!
Tacksam för alla svar ni vill ge!
