Anonym (samma här) skrev 2020-02-13 20:17:10 följande:
Min man är också deprimerad och jag sa ifrån att han måste börja arbeta med sig själv om det ska finnas någon framtid för oss. Detta trots att jag kände som du, att jag till 95% var helt säker på att jag skulle bli lyckligare utan honom. Medan han i sin tur inte kan tänka sig ett liv utan mig.
Han är också väldigt lat och det är fruktansvärt oattraktivt. Men i två v tog han tag i sig och sitt mående eller ja, iaf betedde han sig som han var i början av vårt förhållande som har varat sedan 2011.
;Men det höll i två v... Han har inte gjort någon ansträngning att hitta hjälp för sitt mående och jag har föreslagit en mängd olika sätt, inkl hypnosterapi.
Han menar att inget kommer att fungera. Så nu vet jag varken ut eller in. Slutade han jobba på det för att jag efter två v visade uppskattning (inte med sex) för hans ansträngning eller orkar han bara två v i stöten?
Många frågor och jag har själv gått in i väggen på kuppen så jag orkar inte med att ta tag i det nu. När jag orkar kollar jag dock på bostäder mindre än denna för denna är så pass dyr, jag vill inte lägga så stor del av min lön på att bo bara.
Jag rensar ur mina grejer när jag orkar, jag vill inte äga så mycket saker, det är bara jobbigt vid flytt osv.
Att vara den som kämpar är tufft och svårt när man själv dessutom är den som inte har direkta problem med att lämna, medan den som inte kan tänka sig det bryter ihop men gör inget åt saken.
Börja med att säga att han behöver söka hjälp för sitt mående. Be honom också att kolla sina värden, har man tex d-vitaminbrist kan det ge depressionsliknande symptom men inte alla läkare vet, eller bryr sig om det utan skriver ut antideppiller direkt.
Finns även andra vitaminer och mineraler som vid brist av dessa kan ge depressionsliknande symptom.
Se om attraktionen kommer tillbaka, det gjorde det för mig under de två v han var som förr. Det är absolut värt att försök, men också viktigt att sätta upp en gräns för hur länge man orkar.
Tack för ditt svar! Skönt att höra att jag inte är ensam.
Jo jag håller också på att rensa ur grejer så att jag är redo för en flytt. Min man gör samma sak...
Jag har försökt berätta för honom att han behöver hjälp, men jag vet att han aldrig skulle gå i terapi och jag förstår honom, det kommer inte funka för honom, det vet jag. Antidepressiva har jag nämnt men det skulle han aldrig ta, inte ens kortsiktigt. Han tycker det är hans liv det är fel på, inte hans hjärna, men så tänker ju många som är deprimerade.
Jag lyckades övertala honom att ta d-vitamin, vilket har hjälpt. Han gnäller konstant om värk i kroppen men han gör inget åt det. Så jag googlade och köpte d-vitamin till honom och övertalade också honom att ta multivitamin. Det har gjort att hans värk är bättre men han gnäller fortfarande konstant. Jag tycker synd om honom men det är också sjukt störande att hela tiden höra hans gnäll. Det finns ju andra saker han kan göra, men han varken vill eller orkar, utan gnäller hellre.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre. Samtidigt har jag väldigt dåligt samvete och känner att det är jag som har gjort honom deprimerad, och att jag endast gör saker värre genom att försöka fixa vår relation och därmed påminna honom hur dålig den är.
Önskar att jag visste vad jag skulle göra för att fixa honom och vår relation. Men det enda jag kan tänka på nu är ett liv utan honom.