Forum Relationsproblem - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Ni som mött den "rätta"

    Tor 13 feb 22:15 Läst 0 gånger Totalt 25 svar
    Anonym (Liso)
    Visa endast
    Tor 13 feb 22:15

    Hej!

    Ni som mött den rätta eller den ni verkligen känner er så förälskade i att det inte liknar en vanlig förälskelse. Hur visste ni att det var den rätta? Och ni som gjort slut med den ni kände va rätt, hur gick ni vidare? Har ni känt så med fler efteråt?

  • Anonym (Liso) Trådstartaren
    Visa endast
    Tor 13 feb 22:51 #1

    Nobody?

  • Anonym (Fann Honom till slut)
    Visa endast
    Tor 13 feb 22:59 #2
    Anonym (Liso) skrev 2020-02-13 22:15:05 följande:

    Hej!

    Ni som mött den rätta eller den ni verkligen känner er så förälskade i att det inte liknar en vanlig förälskelse. Hur visste ni att det var den rätta? Och ni som gjort slut med den ni kände va rätt, hur gick ni vidare? Har ni känt så med fler efteråt?


    När jag var tillsammans med barnens pappa, trodde jag att han var min soulmate. Sanningen var att jag blev psykiskt misshandlad till den grad att jag trodde honom när han sa att vi var menade för varandra och att det vi hade var äkta kärlek. Vi hade en väldigt stark passion mellan oss från första stund och den höll i sig mer än 10 år. Till slut lämnade jag honom ändå. Mådde så dåligt av den mentala terrorn att jag övervägde självmord. Något inom mig ville trots allt inte dö ifrån barnen så jag lämnade honom. Det första året var ett helvete och ytterligare 1 år senare vågade jag börja tänka lite försiktigt på att dejta.

    Kom då i kontakt med en man via en dateingsida. Det klickade redan när vi skickade de första meddelandena. Vi hade mycket gemensamt både gällande intressen och tankegång/åsikter. Hjärtat smälte när jag såg hans bild. Han såg så snäll och ärlig ut både i ögonen och på leendet! Blev nyfiken och tog mod till mig och tackade ja när han ville träffas. Har nog aldrig förut varit så nervös som då! Skakade som ett löv i vinden och hjärtat slog så hårt att jag var övertygad om att det kunde höras på utsidan.

    All oro och nervositet försvann dock i samma sekund våra blickar möttes och en varm känsla infann sig i hela kroppen. Vi pratade som om vi känt varandra hela livet och det var en trevlig och lättsam stämning mellan oss. Detta är nu några år sedan och vi känner fortfarande samma gemenskap och är säkra på att vi är ämnade för varandra. Han är precis så snäll, ärlig och godhjärtad som det såg ut på bilderna på datingsidan. Vi grälar aldrig och älskar varandra väldigt mycket! Den kärlek vi har var något jag aldrig trodde fanns. Hade aldrig ens kunnat drömma om att någon dag hitta en man som han. Med tanke på min tidigare erfarenhet av män hade jag inga större förhoppningar på att träffa någon. Är både kräsen och självständig och lever hellre ensam än att ha en partner som ger mer sorg än glädje.
  • Anonym (Släpp­te den rätta)
    Visa endast
    Tor 13 feb 23:16 #3

    Jag släppte den rätte för en väldigt fel. Skulle lyssnat på mitt hjärta och hjärna istället för... vad jag nu lyssnade på.

    Känns så jävla trist att faktiskt ha mött min dröm-man, då som nu som singelmamma... och att ha bytt bort honom. Inte bara för min egen skull, min dotter älskade honom också. Till sommaren skall han gifta sig, det är nästan så att jag överväger att göra som i en dålig romantisk komedi och krascha bröllopet och försöka vinna tillbaks honom.

    Fast jag är tyvärr inte hjältinnan i berättelsen utan skurken så det skulle inte lyckas.

  • Anonym (Liso) Trådstartaren
    Visa endast
    Tor 13 feb 23:22 #4
    Anonym (Fann Honom till slut) skrev 2020-02-13 22:59:07 följande:

    När jag var tillsammans med barnens pappa, trodde jag att han var min soulmate. Sanningen var att jag blev psykiskt misshandlad till den grad att jag trodde honom när han sa att vi var menade för varandra och att det vi hade var äkta kärlek. Vi hade en väldigt stark passion mellan oss från första stund och den höll i sig mer än 10 år. Till slut lämnade jag honom ändå. Mådde så dåligt av den mentala terrorn att jag övervägde självmord. Något inom mig ville trots allt inte dö ifrån barnen så jag lämnade honom. Det första året var ett helvete och ytterligare 1 år senare vågade jag börja tänka lite försiktigt på att dejta.

    Kom då i kontakt med en man via en dateingsida. Det klickade redan när vi skickade de första meddelandena. Vi hade mycket gemensamt både gällande intressen och tankegång/åsikter. Hjärtat smälte när jag såg hans bild. Han såg så snäll och ärlig ut både i ögonen och på leendet! Blev nyfiken och tog mod till mig och tackade ja när han ville träffas. Har nog aldrig förut varit så nervös som då! Skakade som ett löv i vinden och hjärtat slog så hårt att jag var övertygad om att det kunde höras på utsidan.

    All oro och nervositet försvann dock i samma sekund våra blickar möttes och en varm känsla infann sig i hela kroppen. Vi pratade som om vi känt varandra hela livet och det var en trevlig och lättsam stämning mellan oss. Detta är nu några år sedan och vi känner fortfarande samma gemenskap och är säkra på att vi är ämnade för varandra. Han är precis så snäll, ärlig och godhjärtad som det såg ut på bilderna på datingsidan. Vi grälar aldrig och älskar varandra väldigt mycket! Den kärlek vi har var något jag aldrig trodde fanns. Hade aldrig ens kunnat drömma om att någon dag hitta en man som han. Med tanke på min tidigare erfarenhet av män hade jag inga större förhoppningar på att träffa någon. Är både kräsen och självständig och lever hellre ensam än att ha en partner som ger mer sorg än glädje.


    Härlig berättelse! Grattis! Men får jag fråga om din första man va bra känslor från din sida eller fick han dig att tro det?
  • Anonym (Liso) Trådstartaren
    Visa endast
    Tor 13 feb 23:24 #5
    Anonym (Släppte den rätta) skrev 2020-02-13 23:16:11 följande:

    Jag släppte den rätte för en väldigt fel. Skulle lyssnat på mitt hjärta och hjärna istället för... vad jag nu lyssnade på.

    Känns så jävla trist att faktiskt ha mött min dröm-man, då som nu som singelmamma... och att ha bytt bort honom. Inte bara för min egen skull, min dotter älskade honom också. Till sommaren skall han gifta sig, det är nästan så att jag överväger att göra som i en dålig romantisk komedi och krascha bröllopet och försöka vinna tillbaks honom.

    Fast jag är tyvärr inte hjältinnan i berättelsen utan skurken så det skulle inte lyckas.


    Men oj! Var ni tillsammans länge du och denna man?

    Jag förstår att det måste kännas att se han med någon annan när man känner sådär. Var det länge sen som ni bröt och när förstod du att han egentligen va den du ville ha? Väntade han på dig?

    Ja man vill inte förstöra även om man vet vad det innebär för en själv!
  • Anonym (Släpp­te den rätta)
    Visa endast
    Tor 13 feb 23:45 #6
    Anonym (Liso) skrev 2020-02-13 23:24:53 följande:
    Men oj! Var ni tillsammans länge du och denna man?

    Jag förstår att det måste kännas att se han med någon annan när man känner sådär. Var det länge sen som ni bröt och när förstod du att han egentligen va den du ville ha? Väntade han på dig?

    Ja man vill inte förstöra även om man vet vad det innebär för en själv!
    Jag träffade honom ett år efter att jag gett upp hoppet på dotterns pappa. Sedan kom han in och "räddade" mig typ. Vi var tillsammans i nästan fyra år. Hann bli sambos, jag älskar honom, min dotter avgudar honom. Men så träffade jag en man som jag inte fattar riktigt vad jag ens såg hos mer än väldigt ytlig charm, jag blev av någon anledning jättekär i mr. ytlig charm, lämnade min drömman för  Ytlig charm och det dröjde väl någon månad eller två bara innan jag fattade att jag hade gjort världens misstag. Ytlig charm hade/har flera och är konstant "på"alla kvinnor hela tiden. Jag förtjänade väl honom gissar jag. Ungefär som jag förtjänade dotterns pappa, fast han gav mig en underbar dotter så jag kan inte vara allt för hatisk mot honom.

    Min drömman höll sig då undan mina försök att ta upp kontakten igen, jag blev väldigt patetisk och försökte tom. använda mitt eget barn som någon slags utpressning för att få tillbaks honom. "Hon saknar dig också. Här prata med henne" osv. Jag skäms när jag ens tänker på det. Det var riktigt lågt.

    Det är c:a två år sedan nu, han har träffat någon annan (Trevlig tjej vad jag fått reda på) och skall gifta sig med henne.

    Så jag har orsakat en hel del som är svårt att fixa. Som jag inte ens har någon rätt att försöka fixa känner jag. Kan inte skylla på min dotter heller, att jag måste försöka fixa för hennes skull. Det är för lågt, även för mig att använda henne som ursäkt. Så jaaa.... får väl försöka gå vidare med livet. 

    Det här låter som en dålig dramaserie, jag vet. Mitt liv är en dålig dramaserie.
  • Anonym (Liso) Trådstartaren
    Visa endast
    Fre 14 feb 03:11 #7
    Anonym (Släppte den rätta) skrev 2020-02-13 23:45:55 följande:

    Jag träffade honom ett år efter att jag gett upp hoppet på dotterns pappa. Sedan kom han in och "räddade" mig typ. Vi var tillsammans i nästan fyra år. Hann bli sambos, jag älskar honom, min dotter avgudar honom. Men så träffade jag en man som jag inte fattar riktigt vad jag ens såg hos mer än väldigt ytlig charm, jag blev av någon anledning jättekär i mr. ytlig charm, lämnade min drömman för  Ytlig charm och det dröjde väl någon månad eller två bara innan jag fattade att jag hade gjort världens misstag. Ytlig charm hade/har flera och är konstant "på"alla kvinnor hela tiden. Jag förtjänade väl honom gissar jag. Ungefär som jag förtjänade dotterns pappa, fast han gav mig en underbar dotter så jag kan inte vara allt för hatisk mot honom.

    Min drömman höll sig då undan mina försök att ta upp kontakten igen, jag blev väldigt patetisk och försökte tom. använda mitt eget barn som någon slags utpressning för att få tillbaks honom. "Hon saknar dig också. Här prata med henne" osv. Jag skäms när jag ens tänker på det. Det var riktigt lågt.

    Det är c:a två år sedan nu, han har träffat någon annan (Trevlig tjej vad jag fått reda på) och skall gifta sig med henne.

    Så jag har orsakat en hel del som är svårt att fixa. Som jag inte ens har någon rätt att försöka fixa känner jag. Kan inte skylla på min dotter heller, att jag måste försöka fixa för hennes skull. Det är för lågt, även för mig att använda henne som ursäkt. Så jaaa.... får väl försöka gå vidare med livet. 

    Det här låter som en dålig dramaserie, jag vet. Mitt liv är en dålig dramaserie.


    Jag känner verkligen med dig!.. tyvärr är vi inte alltid i våra rätta sinnen och gör verkligen dumma beslut, som vi sen får ångra länge länge.. det är ändå nånstans väldigt vackert att du ändå insett hans värde för dig och att man verkligen alltid ska lyssna till sitt inre för oftast så har iallafall magkänslan rätt.

    Angående när du försökte få tillbaka honom så kan jag nånstans förstå att du använde din dotter då du kände att du kan ta till vilka metoder som helst då du insett hur mycket värd han är för dig. Även om jag även kan förstå att du skäms då man sällan använder sina barn på det sättet men tanken fanns väl att han ändå inte kan va arg på henne :):).

    Bra att han ändå verkar glad.. men man vet aldrig .. tror du starkt på eran kärlek så kan saker längre fram se annorlunda ut än nu även om jag önskar dem lycka. Oavsett så kommer antagligen alltid kärleken finnas där inom dig och många gånger är även det något att uppskatta.

    Hahhaha men det va nästan lika spännande o läsa som att se en romantisk film så det har mig inget emot!! ..
  • Anonym (Sigge­)
    Visa endast
    Fre 14 feb 03:43 #8
    Anonym (Släppte den rätta) skrev 2020-02-13 23:45:55 följande:
    Jag träffade honom ett år efter att jag gett upp hoppet på dotterns pappa. Sedan kom han in och "räddade" mig typ. Vi var tillsammans i nästan fyra år. Hann bli sambos, jag älskar honom, min dotter avgudar honom. Men så träffade jag en man som jag inte fattar riktigt vad jag ens såg hos mer än väldigt ytlig charm, jag blev av någon anledning jättekär i mr. ytlig charm, lämnade min drömman för  Ytlig charm och det dröjde väl någon månad eller två bara innan jag fattade att jag hade gjort världens misstag. Ytlig charm hade/har flera och är konstant "på"alla kvinnor hela tiden. Jag förtjänade väl honom gissar jag. Ungefär som jag förtjänade dotterns pappa, fast han gav mig en underbar dotter så jag kan inte vara allt för hatisk mot honom.

    Min drömman höll sig då undan mina försök att ta upp kontakten igen, jag blev väldigt patetisk och försökte tom. använda mitt eget barn som någon slags utpressning för att få tillbaks honom. "Hon saknar dig också. Här prata med henne" osv. Jag skäms när jag ens tänker på det. Det var riktigt lågt.

    Det är c:a två år sedan nu, han har träffat någon annan (Trevlig tjej vad jag fått reda på) och skall gifta sig med henne.

    Så jag har orsakat en hel del som är svårt att fixa. Som jag inte ens har någon rätt att försöka fixa känner jag. Kan inte skylla på min dotter heller, att jag måste försöka fixa för hennes skull. Det är för lågt, även för mig att använda henne som ursäkt. Så jaaa.... får väl försöka gå vidare med livet. 

    Det här låter som en dålig dramaserie, jag vet. Mitt liv är en dålig dramaserie.
    Ja ??som man bäddar får man ligga heter det ju...
    ?Jag är man och förstår honom, varför ska han överhuvudtaget ta dig tillbaka! han förtjänar något mycket bättre än dig, det du gjorde mot honom är så förolämpande och ratande tror du vet det nu hoppas jag . Så släpp tankarna på honom och lär av misstaget...
  • Anonym (Släpp­te den rätta)
    Visa endast
    Fre 14 feb 06:54 #9
    Anonym (Liso) skrev 2020-02-14 03:11:12 följande:
    Jag känner verkligen med dig!.. tyvärr är vi inte alltid i våra rätta sinnen och gör verkligen dumma beslut, som vi sen får ångra länge länge.. det är ändå nånstans väldigt vackert att du ändå insett hans värde för dig och att man verkligen alltid ska lyssna till sitt inre för oftast så har iallafall magkänslan rätt.

    Angående när du försökte få tillbaka honom så kan jag nånstans förstå att du använde din dotter då du kände att du kan ta till vilka metoder som helst då du insett hur mycket värd han är för dig. Även om jag även kan förstå att du skäms då man sällan använder sina barn på det sättet men tanken fanns väl att han ändå inte kan va arg på henne :):).

    Bra att han ändå verkar glad.. men man vet aldrig .. tror du starkt på eran kärlek så kan saker längre fram se annorlunda ut än nu även om jag önskar dem lycka. Oavsett så kommer antagligen alltid kärleken finnas där inom dig och många gånger är även det något att uppskatta.

    Hahhaha men det va nästan lika spännande o läsa som att se en romantisk film så det har mig inget emot!! ..
    Tack. Jo, det här var katastrofalt dumt av mig.
    Anonym (Sigge) skrev 2020-02-14 03:43:33 följande:
    Ja ??som man bäddar får man ligga heter det ju...
    ?Jag är man och förstår honom, varför ska han överhuvudtaget ta dig tillbaka! han förtjänar något mycket bättre än dig, det du gjorde mot honom är så förolämpande och ratande tror du vet det nu hoppas jag . Så släpp tankarna på honom och lär av misstaget...
    Jo jag vet. Men det är svårt att släppa tankarna på någon som faktiskt var perfekt för mig och min dotter.

  • Anonym (Liso) Trådstartaren
    Visa endast
    Fre 14 feb 07:28 #10
    Anonym (Släppte den rätta) skrev 2020-02-14 06:54:06 följande:

    Tack. Jo, det här var katastrofalt dumt av mig.Jo jag vet. Men det är svårt att släppa tankarna på någon som faktiskt var perfekt för mig och min dotter.


    Vad som än hände och även om jag håller med Sigge till mycket då det flesta av oss förstår att det är dumt att vi väljer fel och gör därmed orätt för andra vilket man ofta får lida av i slutändan... men däremot vet jag inte om det är dumt att strida för vad man tror eller hoppas på. Det fina och sorgliga är väl samtidigt din kärlek till honom..
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll