Rudbeckius skrev 2020-02-14 14:57:55 följande:
Intressanta likheter. Fast omvända kön. Jag blev lämnat och upptäckte sedan hur skönt och lätt det var senare med ny partner som inte hade så många nojer och lågt humör. Tyvärr fastnade exet i bitterhet och hat och anförtrodde sig med barnen som blev förtvivlade och försökte trösta exet.
De har försvunnit in i onödig avskildhet och mår skit. Jag önskar jag kunne hjälpa barnen. Tyvärr kan inga myndigheter hjälpa, trots att det som sker är så skadligt. Formellt har vi lagar mot den här sortens övergrepp, men i praktiken funkar det inte.
Jag sörjer men har lyckats leva ett bra liv, på ytan ser det ju snyggt, glatt och socialt ut. Mina barn har lite inblick och min äldste har kommit över till farsan, i början i smyg, och bett mig fortsätta försöka få exet att samverka och sluta med det eviga umgängessabotaget, blockering och årliga hatbrev. Min äldste har tappat så mycket självkänsla och livsglädje av att i flera år stötta sin mamma i hennes obearbetade och helt obefogade hat/skam eller vad det är.
Man får skilja sig och man får gå vidare. Barnen ska inte drabbas mer än nödvändigt av vuxnas konflikter.
Hos "oss" är det så intressant att det var han som blev kränkt av att jag valde att lämna honom så han klarade inte av att titta på mig när han pratade med mig.
Han kan fortfarande inte kommunicera kring barnen på ett normalt och vettigt sätt trots att han träffat en ny och borde ha gått vidare.
Han kan bara inte släppa tanken på att jag ska straffas för att jag lämnade honom.
Inte så att han vänder barnen emot mig utan mer att han är snälla pappan som köper allt de pekar på och han tror att barnen ska sköta hans kommunikation rörande umgänget istället för att ta det direkt med mig. Stolle!