Solblomma30 skrev 2020-02-14 06:54:46 följande:
Jag tycker att Lilant här ovanför skriver det så bra. Tänk dig att du har vinterkräksjuka. Du mår fruktansvärt illa, kanske dygnet runt. Du är trött, har hög puls, huvudvärk. Du kräks och har diarré. Alla lukter är extrema. Du vill bara spy, och gör det kanske också. Fast illamåendet går inte över efter några dagar utan sitter i i flera veckor.
Är det rimligt att du mitt i vinterkräksjukan ska börja gosa med din partner? Pussas eller kyssas lite precis innan spyan kommer? Eller kanske krama och mysa lite just när du har torkat bort kräken från hakan när du kommer ut från toaletten alldeles kallsvettig och darrig? ;) Nej, det är kanske inte så rimligt?
Jag har själv varit extremt illamående från de första tidiga gravidveckorna till ungefär vecka 22-26, med fyra barn. Alltså hemskt illamående i ungefär 5-7 månader varje graviditet. Min man har tack och lov inte krävt att vi ska pussa eller gosa. Jag förstår att det är tufft att relationen ändras, men försök att se din sambos mående som en vinterkräksjuka så förstår du mer varför hon inte vill vara fysisk ett tag. För det är troligen precis så hon mår. Graviditet kan vara hemskt för kroppen även om vissa ibland säger att det inte är en sjukdom. Det känns för många dock precis som sjukdom.
Ja alltså, det är inte så att jag försöker gosa eller pussas eller tränger mig på. Jag håller mig på avstånd och läser av situationerna. Men jag ville lyfta funderingen här bland människor med mer erfarenhet. Alltid skönt att få det på pränt att det är fullständigt normalt. I början var jag orolig för att hon kanske börjar ångra sig (då det inte var helt självklart för oss att behålla i början). Hjärnan är ju som den är ibland: Inte helt rationell.
Tacksam för alla svar här. Känns bättre nu för en oerfaren.
