Ja jag har fler trådar, så är det avklarat och behövs inte spekuleras i.
Kort version, jag varken vill eller kan stå för skyddet längre medan min man vägrar kondom och bokar aldrig tid till sterilisering trots att han många gånger sagt att han vill det.
För en stund sen kom han med en dryg kommentar om sexbristen och fick det att låta som att det är mitt fel.
Känner mig både arg och ledsen och vet inte hur mycket längre jag orkar med det här.
Skilda sovrum är inte möjligt, inte ens barnen har egna rum.
Ja det har vi, yngsta är snart fem.
Jag har sagt det till honom, men han blir bara irriterad och skyller på att ?män är män?.
Vad är problemet. Jag är steriliserad för 35 år sen. Knullar med frun fortfarande med stor lust varje vecka. Glad att jag bara skjuter lösa skott. Vet din man att han aldrig vill ha flera barn är det bara att klippa av sädesledaren. Punkt
Men det är ju inte en kostnadsfråga, jag kan av medicinska skäl inte stå för det och inte vill jag längre heller. Jag var less på att experimentera med min kropp redan innan.
Han accepterar ju varken att leva utan sex eller att ta något eget ansvar för situationen. Däremot försöker han gång på gång få till det ändå och blir stött när jag säger nej.
Jag kan som sagt inte stå för skyddet av medicinska skäl och det är dessutom han som gnäller. Han säger att han vill sterilisera sig, jag får i nuläget inte.
Jag blir lite fascinerad över att nästan alla är inne på att det trots allt måste vara ts som ska fixa skyddet och att fokus ligger på att hon inte förklarar tillräckligt bra för oss vad de medisinska skälen är.
Kondom är ju trots allt ett väldigt enkelt preventivmedel. Om inte ts man har medicinska skäl för attjnte använda kondom håller jag verkligen med ts om att det är fel av honom att tjata på henne och lägga skulden enbart på henne till att de inte har sex när även han vägrar preventivmedel.
Jag hartyvörr inget råd till dig ts. Det verkar ju som att ni har stora brister i er kommunikation så det är väl något att jobba med.