Tidigare fattig
hej,
Vill egentligen bara berätta och kanske någon vill läsa. Hur det kan vara så tungt och sen bli bättre.
Har haft det väldig tungt ekonomiskt några år. Separerade när min dotter var 1 år, och jag hade då tagit ut all min föräldrapenning. Hennes pappa hade sina dagar kvar och det var planerat sen innan separationen att han skulle vara hemma 6 månader tills hon började förskolan. Vi hade dottern varannan vecka.
Jag hade precis börjat nytt jobb, ganska dåligt betalt. Lyckats köpa en BR i Stockholm, hade inga andra val då hyresrätt ej gick att få. Mycket lån, hög ränta och avgift. Plötsligt får pappan för sig att jag ska betala olika avgifter till honom, el, tidigare räntor för huset, diskmaskin mm, summor som landade på flera tusen varje månad. Om jag inte betalade tänkte han inte vara FL med dottern längre, jag fick då lösa mina veckor själv. Vi hade alltså ingen förskoleplats, jag hämtade och lämnade hos honom mina veckor.
Så jag var tvungen att betala. Hade mellan 2-3000 kvar varje månad efter att sånt till honom var betalt och mina egna räkningar. Betalade bara det absolut nödvändigaste, typ barnförsäkring, BR försäkring, mobil, och bil. (Annars skulle jag tidsmässigt aldrig hinna hämta och lämna dottern hos honom varje dag). Hade inga tv-kanaler eller ens bredband.
Brukade köpa bra matade veckor dottern var hos mig och de andra veckorna mest pasta och ketchup. Åt en del gratis på jobbet tack och lov.
Köpte allt begagnat. Alla kläder och leksaker till dottern. Alla möbler (fick endast ta med mig en bokhylla och en gammal tv när jag flyttade). Lyckades köpa ett matbord med stolar för 100 kr. Vi sov på en madrass på golvet första 3 månaderna och hade dynor till utemöbler som soffa i vardagsrummet. Fick sängkläder, porslin mm av min mamma så vi klarade oss.
Men jag gjorde allt jag kunde för att ta hand om mitt barn. Vi var ofta ute i parkerna, hade alltid med picknick. Badade och cyklade, lekte i skogen. Hon var ju väldigt liten så tror inte hon minns något av att det var torftigt.
Köpte aldrig något till mig själv, om det inte kostade 10 kr på loppis typ. Dammsög alla närliggande secondhand affärer på sånt vi behövde. När dottern började förskola var det så mycket som skulle köpas. Alla barnen hade polarn och pyret på sig. Minns hur jag desperat letade efter något begagnat pop plagg för att smälta in. Och hur jag grät när min urgamla bil fick punka. Hur skulle jag ha råd att laga det?
När dotter började fsk kunde inte pappan längre kräva massa pengar, han hade ingen hållhake längre. Så då blev det bättre. Kunde köpa mig mer möbler och nåt man har till ett hem. Kunde göra sånt med dottern som kostade pengar, typ gå till badhuset. Men det var fortfarande snålt. En månad med VAB var inte rolig. Hoppades alltid innerligt att febern skulle vara borta snabbt och barnet och fort. Eller att hon bara skulle vara sjuk på pappans vecka.
Efter ett tag bytte jag jobb, fick bättre betald, samt betald utbildning, vilket idag har gett mig ett jättebra jobb, tjänar strax under 40t.
Träffade en ny man efter några år som jag nu bor med. Vi har en fin villa i en förort här i Sthlm. 2 fina bilar. Materiellt väldigt bra. Reser utomlands 2 ggr om året. Något jag aldrig ens funderat på tidigare.
Men tänker ofta tillbaka. Ler av lättnad när jag bara scannar dotterns gymnastikavgift på 2000kr och enkelt betalar utan att ens fundera på om det finns pengar. För det vet jag att det gör. Idag. Förut skulle hon aldrig ens kunnat gå. Eller kanske om jag drog in på något annat.
Tillfredsställelsen när vi storhandlat. Proppfull kyl och frys. Eller bara det att tanka bilen full. Eller köpa det dottern ber om, en ny vinterjacka då den gamla är ful och liten.
Så lätt att ta saker för givet när man aldrig varit där själv.
Är så tacksam för mitt liv idag där jag inte längre behöver fundera över varje krona. Men också tacksam över vad jag lärt mig. Är väldigt sparsam och funderar alltid noga igenom ett köp, slösar sällan men kostar på mig sånt jag verkligen vill ha.
Vet egentligen inte vad jag vill säga med detta. Att saker kan bli bättre?