• Thu 7 May 2020 10:28
    2193 visningar
    15 svar
    15
    2193

    Känslorna under ivf

    Vilken bra tråd. Jag känner samma som ni ovan skriver. Men försöker hålla hoppet uppe för förlorar jag det så förlorar jag mig själv samtidigt. Vet inte hur länge man kan hantera en sån här kris men ja hoppas att jag klarar det. Vi har inte kommit till ivf än men har en remiss som är under bedömning. Min värsta känsla är när jag känner mig så sviken på min kropp och att jag bara ser gravida samt bebisar överallt. Jobbar med baby/barn kläder och mamma kläder bland annat så det tär på en. Det värsta är att min sambo inte tycker det är rätt att känna så här. Han vill att jag ska rycka upp mig och tänka positivt.. typ låtsas som att problemen inte finns.

  • Sun 10 May 2020 16:23
    #10
    E1h2dx skrev 2020-05-07 21:28:03 följande:

    Vad intressant, känner också igen mig i att det känns som kroppen sviker. Men tänk vad fantastisk din kropp är som håller dig levande varje dag! Dygnet runt, året runt gör den allt den kan för att du ska leva.

    Jag tror att det är viktigt att känna alla känslor. Om man inte släpper ut dem så kommer de ju bara byggas upp inombords. Sen ska man ju såklart inte grotta ner sig i de mörka känslorna. Bryta ihop och komma igen. Igår grät jag till och från hela dagen. Hade haft en dröm på natten, som gjorde att jag inte kunde tänka på annat än saknaden. Idag är jag tillbaka och har fått tillbaka glöden.

    En annan känsla kopplat till detta är ju skuld. Man känner sig så skyldig när man tappar hoppet eller vacklar. Eller när man är avundsjuk. Och även skulden ska ju få sin plats. Men jag tror att det är viktigt att man inte belägger någon annan med skuld över hur de känner eller saker de gör. Lättare sagt än gjort så klart men det är ju som sagt så viktigt att försöka stötta varandra, oavsett om man väljer att leva ut sina känslor eller inte.

    Tungt för dig att behöva jobba med babykläder. Har du något knep för att slippa tänka på din barnlängtan när du arbetar?


    Ja jag håller med dig för fullt ut. Klart minska få känna av sina känslor och låta dom komma.

    Ja va ledsen ja blir att höra det, men skönt att du kom tillbaks igen idag. Ja her nog lite samma. Ena dagen är ja helt förstörd sen kan ja lätt komma upp igen om ja får lite stöd. Bröt ihop igår kväll efter att ha lyssnat på Ruvarpodden, mest pga att dom skrämde upp mig med ivf och äggklock hur ont de kommer göra. Den där podden säger alla är så bra? Men ja tycker inte det. Sen bröt ja ihop för att människor jag pratat med som blivit gravida har typ slutat skriva till mig. Väldigt tråkig när dom fått som dom vill, en graviditet. Då behövs man minsann inte längre. Så skulle jag aldrig kunna göra mot någon annan. skulle ja bli gravid så är de klart att ja skulle fortsätta stötta den människan. Inte bara lämna helt plötsligt. Har väl pratat med ca 8 personer dessa två åren och alla har blivit gravida och skitit i att skriva...

    Javisst är kroppen helt otrolig!

    Angående jobbet, jag försöker att inte gå in så mkt på deras graviditet när dom berättar utan försöker hålla mig saklig till det dom kom hit för. Ser inte kläderna som en sorg att inte ha fått barn än, utan mer som vilka kläder som helst. Däremot blir de ju svårt när man ska stå och hjälpa någon med bh i provrummet och som ska berätta hur deras graviditet varit hittills o h klaga på allt istället för att bara fortsätta med en annan bh då om den inte va bra. Dom typ talar om för mig hur de är att va gravid och vissa kan liksom säga oj va smal du är, du har inga barn va? Jag är även glad för andras graviditeter när dom kommer glada till jobbet och hoppas bara att jag också får va så lycklig en dag även om det är svårt ibland.
Svar på tråden Känslorna under ivf