• Klumpigatjejen

    Får jag neka pappan att träffa sitt barn ibland?

    Ska försöka fatta mig kort.

    Jag är 25, pappan 31.

    Jag blev gravid med en kille jag dejta. Jag behöll barnet.

    Han åkte utomlands och festa från maj-september.

    Jag skulle föda i augusti.

    Vi hade LITE kontakt. Jag umgicks med hans mamma som såg framemot att bli farmor.

    Han frågade ingenting om förlossningen när jag var inne.

    Han hörde inte av sig förren dagen efter hon var född.

    Efter vår dotter föddes träffade jag hans mamma en gång i veckan då hon sa det var tvunget.

    Han träffade vår dotter 1 gång från september till mitten av oktober.

    Då han ville ta faderskapstest. ( självklart fick han det )

    Men då han var osäker så kände jag att då ville jag vänta att dom fivk träffa vår dotter tills det var klart. För jag hade ställt upp mycket. Hans mamma fick fälja med på ultraljud, gjuta mage mm. Träffade hon en gång i veckan, kunde jag nt en dag blev hon sur.

    Så förklarade jag för henne att dom fick vänta. Men hon hann ändå träffa henne en gång där emellan då det var dop för min dotter.

    Hon sa upp sig som fadder och har inte pratat med henne sen dess. Hon har lagt upp elak statusar om mig på son facebook. Så jag blockerade hon.

    I december skulle faderskapstestet skrivas på.

    Och pappan ville ha delad vårdnad. Fast han enbart träffat vår dotter en gång. Eller ja. Två med dopet.

    Jag sa strängt nej. Då får du ta det till rätten.

    Familjerätten förklarade för honom att ska han få vårdnad måste han träffa sin dotter minst två ggr i veckan LÄNGE.

    Vi bestämde att vi skulle ses o träffas. Då blev han sjuk. Och den sjukan höll i sig från 10:e dec - 16 jan.

    Men han kunde ändå festa. Hoppsan.

    16 jan hörde han av sig igen.

    Han har träffat hon kanske 4 ggr sedan dess. Men tillsaken.

    Vi har bestämt dagar. Jag planerar hela dagen efter han för att vår dotter ska vara pigg när han kommer, men HAN HÖR INTE AV SIG?? Han svarar inte mig??

    Sen skrattar han bort det. Jag har sagt till han att han måste höra av sig om han kommet eller inte för jag måste planera vårt liv! Men han gör samma sak om och om igen.

    Han tror att vi ska stå givakt när han känner för att komma.

    Kan jag neka han att komma 1-2 veckor? Eller kan han gå vidare med det då?

    Jag tycker det är så fult beteende av honom. Jag har hört av mig och försökt få dom att ses men han ska bara ha det på sina villkor.

    På helger kan han oftast inte för han e hps sin flickvän som bor 5 tim härifrån.

    På veckorna jobbar han till 16 och vår dotter ska sova kl 18.30.

    Som sagt. Kan jag neka honom att träffa henne 1-2 veckor?

    Eller måste jag alltid vika mig för han har rätten att träffa hon.

    Men han får väl inte bete sig hur som helst???

  • Svar på tråden Får jag neka pappan att träffa sitt barn ibland?
  • Anonym (Ö)
    illimbius skrev 2020-02-17 23:24:18 följande:

    Bara om du vill framstå som en glädjedödare i ditt  ögon


    Hon ska ständigt stå stand by? Det är HAN som inte vill träffa barnet, det är han som är glädjedödaren.
  • Anonym (Hold my beer)
    Anonym (....) skrev 2020-02-17 23:44:59 följande:
    Definitionsfråga. Det du sa var felaktigt. Att du sedan försöker få det till ironi är vara löjligg.
    Som Panduro var så vänlig att citera, inga som helst felaktigheter. Fattar man inte ironi så måste man inte. Har man inte ens grundläggande läsförståelse ligger det inte på mig iaf.
  • Anonym (....)
    Panduro skrev 2020-02-18 06:39:41 följande:

    "Klart du kan neka! Om du vill göra det lättare för honom att jävlas med dig rättsligt, påpeka hos Familjerätten att du försvårar deras umgänge, börja ansöka om egen vårdnad osv."

    Vad är felaktigt i det påståendet?

    Det är möjligt att du missförstår lite. TROR att hmb också menar "Klart du kan neka om du vill göra det lättare för honom att jävlas med dig. Om du nekar kan han också påpeka hos familjerätten och han kan ansöka om egen vårdnad."

    Inget felaktigt med andra ord.


    Om ts talar om för familjerätten att hon försvårar umgänget ligger ett henne i fatet.
  • Panduro
    Anonym (....) skrev 2020-02-18 08:25:27 följande:

    Om ts talar om för familjerätten att hon försvårar umgänget ligger ett henne i fatet.


    Ja. Det förstår nog både jag, ts och hmb. Hmb har heller inte påstått annat.
  • Anonym (Fd nämndeman)

    Du ska kontakta familjerätten för att få råd. Ett barn mår oftast bäst av att träffa båda sina föräldrar. Du ska INTE neka honom att träffa barnet. Det skulle missgynna dig i en ev vårdnadstvist och tingsrätten skulle se allvarligt på att du nekat honom rätten att träffa barnet. (Har suttit dom nämndeman i tingsrätten i dryga 6 år).

  • Panduro
    Anonym (Fd nämndeman) skrev 2020-02-18 08:50:23 följande:

    Du ska kontakta familjerätten för att få råd. Ett barn mår oftast bäst av att träffa båda sina föräldrar. Du ska INTE neka honom att träffa barnet. Det skulle missgynna dig i en ev vårdnadstvist och tingsrätten skulle se allvarligt på att du nekat honom rätten att träffa barnet. (Har suttit dom nämndeman i tingsrätten i dryga 6 år).


    Ja, barn mår oftast bäst av att ha en fungerande kontakt med båda sina föräldrar. Men om besvikelserna fortsätter när barnet blir större? Då tror jag barnet mår riktigt dåligt.
  • Anonym (Z)

    Jag hade likadant med pappan till mitt barn när hon va liten. Jag bestämde tre fasta tider i veckan, tisdagar 17-18, torsdagar 17-19 och söndagar 09-11 som han fick träffa dottern. Jag var alltid hemma de tiderna och dök han inte upp skrev jag upp det men hörde inte av mig, det va hans sak att hålla koll själv. Jag visste att han slutade jobbet 16.30 tio minuters promenad ifrån där jag bodde när jag satte tiderna. Var det så att han dök upp kunde han självklart stanna längre om han ville men han hade tre stående tider. Jag gjorde mycket så för att han inte skulle kunna säga att jag hindrade umgänge. Jag mailade alltid honom. smsade eller ringde aldrig utan såg till att all konversation hamnade på mail så att de gick att visa sen. Skrev alltid upp exakt hur många minuter han träffade dottern under umgängestiderna, när han inte dök upp och när jag sa åt honom att gå för att han var alkoholpåverkad i en liten umgängesdagbok jag hade. Det tog  två år och en sväng i rätten där han försökte få gemensam vårdnad (slutade med att hans egna advokat satte stop för det hela när alla mail och allt blev tillgängligt så kom aldrig mer än till den muntliga förhandlingen) innan han skärpte till sig. När dottern var 2 år började vi ganska snabbt trappa upp till ett varannan helg umgänge. Han fick även en eftermiddag varje tisdag med henne så att hon inte skulle "glömma bort" honom mellan helgerna. Det var nog inte förrän hon va 5-6år som hon började kalla honom pappa och se honom som en pappa men idag, 11 år senare har de en fin relation och han är pappa på riktigt. 

  • Anonym (....)
    Panduro skrev 2020-02-18 08:48:48 följande:

    Ja. Det förstår nog både jag, ts och hmb. Hmb har heller inte påstått annat.


    Eftersom folk har en tendens att ta allt på fl som absoluta sanningen så kan det få stora konsekvenser för ts.
  • Panduro
    Anonym (....) skrev 2020-02-18 09:56:54 följande:

    Eftersom folk har en tendens att ta allt på fl som absoluta sanningen så kan det få stora konsekvenser för ts.


    Och det hmb sa var en absolut sanning. Hur kan du inte förstå det? Men jag ger upp nu iaf.
  • Anonym (Fd nämndeman)
    Panduro skrev 2020-02-18 09:01:11 följande:

    Ja, barn mår oftast bäst av att ha en fungerande kontakt med båda sina föräldrar. Men om besvikelserna fortsätter när barnet blir större? Då tror jag barnet mår riktigt dåligt.


    Ja givetvis ska det vara en fungerande kontakt. Blir barnet lurat/besviken gång på gång så sätter det djupa spår, i många fall livslånga spår. Kan ta ett exempel på en icke fungerande kontakt som resulterat i ett "hat" jag fick ensam vårdnad om min dotter när hon var 2,5 år, nu är hon 30 år. Min dotter har inte haft någon kontakt med sin mamma mer än några enstaka gånger under sin uppväxt. Hon har blivit lovad både det ena och det andra men inget av det har blivit uppfyllt. Nu när hennes mamma försökt ta kontakt med henne så har hon upplyst henne om att hon inte vill ha något med henne att göra. Jag sparade alla brev som hennes mamma skickat under alla år och dom fick ville hon ha för ett par år sedan. Under alla dessa år har jag aldrig pratat illa om hennes mamma.
  • 1234568
    Anonym (Fd nämndeman) skrev 2020-02-18 08:50:23 följande:

    Du ska kontakta familjerätten för att få råd. Ett barn mår oftast bäst av att träffa båda sina föräldrar. Du ska INTE neka honom att träffa barnet. Det skulle missgynna dig i en ev vårdnadstvist och tingsrätten skulle se allvarligt på att du nekat honom rätten att träffa barnet. (Har suttit dom nämndeman i tingsrätten i dryga 6 år).


    Bla bla bla. Han dyker ju inte upp på bestämda tider. Efter att han gjort så några gånger så är det ingen som förväntar sig att hon ska stå och vänta en hel dag alla veckor.

    Han får ju ringa och boka en tid med henne om han ska komma.

    Det ni borde se som allvarligt i den här situationen är ju pappans beteende. Komma och gå som man behagar är inte en stil som passar när man är förälder. Ny flickvän och fester som är viktigare än att träffa sitt barn.

    Inte undra på att systemet går åt helvete om en tjänsteman inte kan se helheten och peka ut problemet. Och vidare ska denne bestämma att alla ska anpassa sig efter problemet.

    Om du nu sen är en tjänsteman...
Svar på tråden Får jag neka pappan att träffa sitt barn ibland?