Hur handskas man med Svärmor?

Åh! Känner igen mig.

Min svärmor ringer sambon flera gånger per dag. Även om hon sagt ifrån.

Hasplar ur sig elaka passivaggressiva saker i tid och otid.

Min teori är att dessa 40talister som nu är 70 år, och nu står på sitt livs högsta höjd, och som första generation att totalt skita i alla andra människor, så blir det lite ensamt. Då måste de söka umgänge hos sina egna barn.

Det enda som fungerar är att din sambo tar på sig ett par byxor, drämmer näven i bordet och ber sin morsa att visa respekt eller dra åt helvete.

Du sköter ditt och sambon sköter sitt!

Om han inte klarar av att sätta gränser för sin mor så drabbar det inte dig. Låt honom vara hennes lilla springpojke, så länge det inte går ut över ert hem. Då måste du sätta ner foten istället. Dvs om han försummar ert gemensamma hem till förmån för henne. Även om han försummar ert förhållande, t ex då ni ska ha en kväll själva för att ni inte setts på länge. Så länge han prioriterar rätt så är det ju bra. Och ibland måste ha få sätta lilla mamma först. Han slits ju också mellan två hötappar.

Om hon börjar skrika i telefon så blir svaret "Jag kan prata med dig när du slutar skrika och pratar normalt, annars kommer jag att lägga på." Samma med besök, kan hon inte bete sig får hon gå hem. Du är väl kvinna i ditt eget hus!

Jag tycker iaf du verkar ha en bra hållning gentemot kärringen, hon får lära sig att uppföra sig.

Svar till Anonym (Beig)

- Hur hanterar du din svärmor? Hur gör du och sambo för att balansera er vardag, att det där inte tar upp alldeles för mycket tid? Känner du att din partner hör dig när du berättar om det som är ett problem?

Svar till Anonym (666)

- Jag sköter absolut mitt och sambon sköter även sitt, men vi har även det som är vårt. Det är sedan när det här har gått ut över vårt som jag börjat koka.

Det går ut över vår tid tillsammans och även vårt hus och hem då han ofta bara sticker för att serva mamma. Han har även två syskon, en äldre och en yngre. De gör inte mycket för sin mor annat än att hälsa på ibland och dricka kaffe. Det är min sambo (hennes enda son) som hon kör med och fortfarande vill hålla liten. Jag har sagt till sambon att alla syskon får börja dela lika på alla sysslor, för vi, precis som hans systrar har hus, hem och familj att ta hand om.

Jag hade önskat att han var mer tuff, som du säger, när hon ringer och skriker, att han markerar och säger; vi hörs när du är mer balanserad och kan behärska dig. Men istället gör han som hon säger för att tysta ner henne, ändå är det inte bra. Han svarar på ALLT hon vill veta. Vart vi är, vart vi ska, vad vi ska göra och alla dessa följdfrågor efter det. Har sagt till honom att han kan svara på hennes fråga "det spelar ingen roll vart vi ska. Jag och ***** ska bort, vi kan höras av när vi kommer hem".

Varför är det så lätt att umgås med mina föräldrar. Kanske träffas en gång i veckan och checkar av läget någon gång i veckan. Vi umgås på samma villkor. Sätter inte varandra i arbete om man inte ber snällt, om tid finns. Dominerar inte. Föräldrarna frågar aldrig ut en, de nöjer sig med det man berättar. Med de kan man skratta och ha trevligt. De pratar inte skit eller nedvärderar min sambo eller mig. Sambons pappa är lätt att ha att göra med. Tyvärr inte svärmor.

Han behöver kanske hjälp av psykolog för att förstå att han är helt hunsad och en liten pojke ff, gentemot sin mamma? 
Han behöver redskap att säga ifrån, han försöker ju uppenbarligen ibland men det räcker inte. 

Och det där med att han besvarar hennes frågor, om vart ni ska osv - det MÅSTE han ju kunna sluta med. Annars blir det som med små barn som inte kan bevara hemligheter- att man inte talar om allt för dem, me nås kan ni ju inte leva. 

Du kanske kan sätta upp en lapp någonstans där han kan läsa bra fraser att svara med, för han verkar ju inte kunna samla ihop sig tillräckligt när hon frågar. 
Du kanske får bli ännu tydligare med att du inte vill att han ska tala om saker som rör dig, kanske får räcka med att han säger saker som bara rör honom, tex om han ska iväg på något. Det handlar ju om DITT privatliv, din integritet. 

Det är ju du och sambon som ska diskutera hur ni ska göra. Du måste berätta hur dåligt det får dig att må.
Hur ska ni tillsammans hantera släktingar?
Ni kan komma överens om att du sköter kontakten med dina föräldrar och han sköter kontakten med sina. Sedan blockar du svärmor på telefon och sociala medier.
Kom överens om att besök ska bestämams i förväg. Var och en hanterar sina föräldrar.
Om din sambo inte klarar av gränssättningen får ni boka tid på familjerådgivning/terapeut. Det låter som din sambo behöver professionell hjälp. 
Din svärmor beter sig väldigt illa. Kom ihåg att du inte behöver träffa svärmor oftare än du vill. Din sambo kan hälsa på henne ensam ibland.
När situationen är så illa som du beskriver så tror jag på en paus. Speciellt för dig.
Det går inte att sätta gränser för folk som beter sig illa utan att de blir sura. Låt henne bli sur. Varför är svärmors behov viktigare än era? varför ska svärmor hållas på bra humör till priset av att ni mår dåligt?