-
Hur tomt blev det när era barn flyttade hemifrån?
Jag är inte där riktigt än (har tonåringar) och med tanke på att man bor i Stockholm och här råder bostadsbrist så kanske dom blir kvar hemma länge, men jag är ändå nyfiken på vad som ev. väntar.
Jag har inte nåt stort socialt behov som person så just nu när jag har familjen runt mig hela tiden så träffar jag inte mina kompisar så ofta. Vi fikar nån gång ibland och det är jag väldigt nöjd med. Däremot tänker jag att risken finns att när man inte längre har barnen omkring mig kanske tillvaron blir olidligt tråkig. Kan så klart lägga mer på fritidsintressen, men ändå... I dagsläget säger barnen att dom aldrig tänker flytta hemifrån, men om dom ändå gör det ska dom bo nära. Sen lär väl verkligheten bli en helt annan...
Flyttade era barn långt bort eller bor dom nära? Umgås ni ofta eller väldigt sällan? Hur förändrades tillvaron socialt för er? Kändes det supertomt eller blev det inte så stor skillnad? Om du bodde ihop med barnens andra förälder när det hände, förändrades er relation någonting?
-
Svar på tråden Hur tomt blev det när era barn flyttade hemifrån?
-
Sonen flyttade först, till närmsta stad. Sedan bodde dottern kvar hemma, men var iväg och jobbade utomlands eller inom Sverige i några månader i taget, sedan hemma, samt även bodde tillsammans med en kompis i några månader. Nu pluggar hon på annan ort, men kommer hem ibland på lov och så.Anonym (Mamma) skrev 2020-02-17 13:01:22 följande:
Jag är inte där riktigt än (har tonåringar) och med tanke på att man bor i Stockholm och här råder bostadsbrist så kanske dom blir kvar hemma länge, men jag är ändå nyfiken på vad som ev. väntar.
Jag har inte nåt stort socialt behov som person så just nu när jag har familjen runt mig hela tiden så träffar jag inte mina kompisar så ofta. Vi fikar nån gång ibland och det är jag väldigt nöjd med. Däremot tänker jag att risken finns att när man inte längre har barnen omkring mig kanske tillvaron blir olidligt tråkig. Kan så klart lägga mer på fritidsintressen, men ändå... I dagsläget säger barnen att dom aldrig tänker flytta hemifrån, men om dom ändå gör det ska dom bo nära. Sen lär väl verkligheten bli en helt annan...
Flyttade era barn långt bort eller bor dom nära? Umgås ni ofta eller väldigt sällan? Hur förändrades tillvaron socialt för er? Kändes det supertomt eller blev det inte så stor skillnad? Om du bodde ihop med barnens andra förälder när det hände, förändrades er relation någonting?
Jag tycker det är jätteskönt att det bara är mannen och jag. Det är en naturlig del av livet, att vuxna barn ger sig av och man blir själv. Man behöver inte ta hänsyn till någon annan, som lever ett självständigt liv fast de bor hemma.
Allt ändras ju inte över en natt, så fort barnen kommer upp i övre tonåren så är de ju mycket med kompisar, de hänger ju inte med föräldrarna lika mycket då, så umgänget med barnen ändras ju efterhand. I vår familj så blev det i alla fal inte en abrupt ändring, utan väldigt naturligt. Våra barn längtade också efter att lämna hemmet, det är ju också en naturlig känsla, att vilja leva vuxenliv och sköta sig själv.
