Beroende av mardrömmar

Komplex PTSD?

Jag tycker på nåt sätt om mina mardrömmar.

En obeskrivlig skräck intar mig, och en dröm illustrerar skräcken, tex att jag blir jagad, eller att jag själv slår o plågar någon. Som för att förklara skräcken jag känner.

Mardrömmarna käns helande. Jag tror att i många år hindrade skräck o spänningar mig från att drömma.

Så mardrömmar är välkomna.

När jag var liten kunde jag bestämma vad drömmar skulle handla om, jag hade återkommande drömmar, som en tvserie ungefär, och kunde ibland styra vad som skulle hända i drömmarna.

Så är det inte längre

Ibland kan jag känna att jag har någon slags kontroll över vad som sker. Mina drömmar är sällan våldsamma utan mer rysliga och har ofta en slags tvist. Jag hade länge en återkommande dröm om ett rum/gäststuga på en våning över mina föräldrars garage. Rummet hade alltid en fruktansvärt obehaglig känsla. Så obehaglig att man förstod utan att ens fundera att det var en riktigt dålig ide att vistas där. Drömmen upprepade sig många många gånger och skräcken jag kände för detta rum var otroligt stark. 

Men så en natt drömde jag att jag satt på sängen i rummet och helt plötsligt kände jag mig inte rädd längre. Först kände jag en sorts lättnad. Men sen när jag lämnade rummet insåg jag att den obehagliga känslan hade bytt plats. Helt plötsligt var hela världen lika obehaglig som rummet var innan. Nu var den enda plats jag kunde känna mig säker på det rum som skrämt skiten ur mig i flera år. 

Ja den drömmen var riktigt obehaglig. Rummet finns bara i drömmen så det finns ingen sån koppling. Men jag har själv sätt drömmen lite ur ett filosofiskt perspektiv. Lite som att det enda som kunde rädda mig var det jag alltid fruktat. Jag får även en känsla av att jag varit förd bakom ljuset på något vis.

Jag drömmer ofta (och jag tror att det är ett rätt vanligt fenomen) att jag hittar nya rum i mitt hem eller något hem jag bor i i drömmen. Det finns alltid ett stort obehag kring upptäckten av de nya rummen. 

I natt drömde jag att jag skulle åka och titta på en liten sommarstuga på en ö i en stor sjö. Det fanns flera små sommarstugor i närheten. I rundvandringen med mäklaren så fick jag berättat för mig att ön var väldigt populär bland äldre pensionärer då det fanns sjukstuga, fotvård och privat hemtjänst där. Toppen tänkte jag, här kan jag fira mina sista somrar i livet tryggt. 

Jag gick runt själv och tittade på och i stugan. Den var ljusgul med vita knutar, ljus och luftig inuti trots storleken. Den var inredd väldigt smakfullt i lantlig stil. Till stugan hörde en stor trädgård som slutade med en väldigt smal strandremsa mot sjön. Sjön vart djup väldigt snabbt och vattnet var rostfärgat men ändå transparent. Det kändes som att man sögs mot djupet när man tittade ner. Jag kände ett sting av obehag, man jag skakar av mig det snabbt och fortsätter att upptäcka trädgården. Det finns gott om plats för både grönsaksland, jordgubbsland och jag drömmer om att plantera en häck mot skogsbrynet med hallonbuskar. Jag ser så mycket fram emot att börja arbeta med trädgården. 

Så för jag plötsligt syn på färjan man måste ta för att komma till ön. Den lägger till alldeles vid min strand. Glada människor kliver av båten och andra kliver på för att lämna ön med färjan. Det är då jag får syn på en äldre man med rött krulligt skägg och blåställ. Han släpar på en kista som inte riktigt stämmer in med bilden man har av en kista där någon ska ha sin sista vilan. Kistan är av obehandlad färsk furu. I alla fyra hörn satt rostfria bultar så att man kunde skruva fast locket rejält. Mannen hade stort besvär att dra kistan över gräsmattan så jag bestämde mig för att hjälpa till. Jag fick veta att en äldre man nyss gått bort av svaghet och ålder. Jag tyckte att det lät lite konstigt på något vis men kunde inte sätta mitt finger på vad som var fel. 

Vi har nu släpat kistan hela vägen till färjan och vi båda kämpar för att få kistan över relingen på färjan när det sker. Locket till kistan glider av och i kistan ligger en gammal man som ser ut att ha dött av svår svält. Skinnet sitter som en gummihandske kring det lilla skelettet. Jag noterar även att liket var fastknutet i kistan för att inte ramla ut. Jag känner återigen att något är väldigt fel. Då öppnar liket ögonen och jag inser att det inte alls är något lik utan en levande man i slutskedet av sitt liv. 

Jag drabbas av en sån vrede. Jag frågade vad i helvete det här skulle betyda. Han lever ju! skrek jag. Varför ligger han i en likkista? Då svara den skäggiga mannen vars ögon har tappat all sympati man nyss såg.

-Han är ju ändå snart död, några timmar hit eller dit spelar väl ingen roll. Han är ju så gott som död. 

Här håller jag strax på att vakna och det blir lite rörigt och svårt att förklara allt som händer efteråt. Jag liksom kastas mellan då jag vandrade runt i trädgården och drömde om en vacker trädgård och stunden när jag inser vad kistan innehåller och vilket monster mannen som jag hjälpte med kistan var. I en kort sekvens sitter jag och går igenom ett kontrakt med mäklaren. Sen var drömmen över. 

Ja vissa drömmar är verkligen en upplevelse. Därav "beroendet" av dom. Jag vill bara ha mer och mer. Jag kanske återkommer med fler drömmar framöver även fast det inte riktigt var syftet med tråden.