Lemio skrev 2020-03-21 14:01:25 följande:
Ja jag undrar över allt! Från behandling innan till känslan efter plocket, jag vill klara mig utan annan smärtlindring än Alvedon, och fylla med på NSAID efter att plocket är gjort. Och sen gå och jobba =)
Jag har två friska barn själv, och har gått igenom två felfria graviditeter. Barnen är det absolut bästa som hänt mig! Jag inbillar mej att smärtan i att inte få bära ett barn och se sina tänkta barn växa upp måste vara lika stark som glädjen jag känner över mina barn. Den glädjen går inte att beskriva med ord. Och jag tänker mej att den sorgen vissa par går runt med heller inte kan beskrivas med ord. Här sitter ju jag med massa ägg! Och där ute någonstans finns det en kvinna eller ett sorgset par som väntar på mig! =)
Så fint du skriver, det är precis så... Smärtan är enorm, och att kunna uppfylla din önskan med hjälp av donerade ägg är ovärderligt...
Smärtan verkar vara väldigt individuell, en del tycker inte alls det gör ont att plocka ut äggen, och andra har mer ont. Jag fick både lugnande och smärtmedicin och tyckte det gjorde ont. Men helt okej. Jag var också så groggy att jag inte kunde följa med vad som hände på skärmen (läkaren brukar visa hur de suger ut äggen) men jag vet att många intresserat följer med vad som händer :D
Jag skulle säga att det gör ont under plocket, efteråt mycket mindre eller inte alls. En gång har jag fått mer smärtstillande i dropp på uppvaket. Sen är jag åtminstone trött och lite dåsig av medicinerna efter det hela, så det hade inte varit jättekul att gå på jobb, men kanske inte omöjligt. Beroende på vad du jobbar med. Lite öm har jag varit samma dag men inget värre. Om du kan vara ledig den dagen så skulle jag kanske vara det. Efter plocket har jag legat nån timme på uppvaket innan huvudet varit tillräckligt klart. Om du inte behöver lugnande så kanske det går lättare att jobba efteråt??
Vad mer vill du veta? :) Jag kände inget särskilt av medicinerna under behandling, jag menar jag hade inte egentligen några biverkningar. Visst kan man vara lite svullen och så, men annars mådde jag bra. Man lär sig snabbt att injicera sig själv. Det enda jag minns är ömma bröst. Och så ska man minnas sprutorna varje dag, oberoende om man är hemma eller ute ;) Men annars tycker jag inte det är så farligt. Det värsta är stressen att det ska lyckas och att man ska få ut bra ägg osv, men det slipper du ju helt och hållet egentligen, den personliga stressen och smärtan över att fortfarande inte lyckats få ett barn. Själva behandlingen var okej på all sätt, plocket lite ömt men det tar kanske 10min...? Sedan är det över.
Fråga om jag kan berätta mer :)
