Forum Hälsa: Hälsa - Kropp & själ
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Varför blir jag alltid utmattad?

    Lör 22 feb 21:36 Läst 0 gånger Totalt 17 svar
    Lör 22 feb 21:36

    Hej!
    Jag hoppas verkligen komma i kontakt med andra som känner som mig för jag har ingen i min närhet som verkar vara likadan... 
    Jag är 25 år och jobbar just nu på ett jobb som fått mig nära sjukskrivning flera gånger på grund av utmattningssyndrom. Jag har sedan två år tillbaka gått hos kbt och jobbat med mig själv och mår idag egentligen ganska bra, men problemet jag har är att jobba gör mig väldigt matt. Jag har funderat mycket och insett att det alltid varit såhär. Jag har jobbat sedan jag var 16 år och har på nästan alla mina jobb känt mig utmattad... Jag jobbade inom förskola som vikarie när jag var 19 och minns tydligt hur jag ibland helt enkelt inte orkade leka med barnen utan blev sittandes och kände yrsel, dåsighet... Jobbade några år senare i butik och minns hur jag fick gå in på lagret ibland för att jag knappt orkade stå upp ute i butiken, jag blev helt matt. Pluggade två år och under denna tiden blev jag sjukskriven pga depression samt utmattning. Började sedan jobba där jag jobbar idag, första halvåret gick bra men sedan började alla dessa symptom komma tillbaka. Redan första halvåret upplevde jag matthet, dåsighet, yrsel. Orkeslös helt enkelt. Jag har ingen motivation till att gå till jobbet, det tar så otroligt mycket energi för mig då jag måste bita ihop och istället krashar jag ofta när jag kommer hem. Jag har självklart varit hos läkaren och de tog några prover men konstaterade att det inte är något fel på mig. 
    Men det känns som om det är något fel på mig!? Jag klarar alltså inte av att jobba heltid, jag är 25 år? Jag har inga andra vänner i min närhet som är som mig, alla andra pluggar eller jobbar 100% eller mer och har utöver det ork att träna, festa, och göra roliga saker... Medans jag själv får sjukskriva mig från jobbet då och då för att jag helt enkelt inte ens har ork att lämna lägenheten? 
    Jag vill verkligen vara tydlig med att detta inte är lathet utan det jag upplever är otroligt verkligt och fysiskt jobbigt för mig. Jag känner mig så himla konstig. Min kbt säger att detta inte alls är onormalt utan kallar mig för känslomänniska vilket såklart låter rimligt, men det känns konstigt, jag känner mig ensam och det känns inte alls normalt att vara 25 år och ha känt dessa symptom sedan jag var...19? Extra jobbigt är det nu när det går ut över min älskade sambo. Jag har ingen energi övers till honom utan är alltid trött. Sexlusten, var är den? Men det värsta är nog ändå när jag är på jobbet och blir helt matt i hela kroppen, yr, dåsig. Och det är inte ett vanligt blodsockerfall utan det håller i sig... 

    Finns det någon här inne som känner igen sig i mig och kanske har råd? Tips? Vart ska jag vända mig?

  • Lör 22 feb 22:58 #1

    Så mådde jag när jag hade lågt ferritinvärde.
    Ett år med höga järndoser = mår bättre än på flera år.

  • Lör 22 feb 22:58 #2

    Har du kollat ferritinet?

  • Sön 23 feb 05:27 #3

    Det vet jag inte om jag har. De gånger jag sökt i vården så har de nog bara tagit basic prover typ sänka osv. Är det något man kan be om?

  • Anonym (Ånges­t)
    Visa endast
    Sön 23 feb 08:33 #4

    Precis sådär (matt, yr, orkeslös) blir jag när jag har ångest. Dock har jag turen att det aldrig drabbat mig mitt under en arbetsdag utan jag får mest ångest i stunder av sysslolöshet, ofta för att jag känner osäkerhet inför något jag ska göra. Även om ångesten inte är farlig så gör den att man just där och då inte fungerar som man ska. För mig blev allting mycket bättre så fort jag förstod att det handlade om ångest. Nu blir jag inte rädd alls utan kan ta det lugnt och andas och vänta på att det går över.

  • Sön 23 feb 10:11 #5

    Hej! Ångest har jag också men det yttrar sig annorlunda. Kanske detta kan vara det också? När jag får ångest i vanliga fall påverkar det mig på annat vis och jag har inte så stora problem med det längre. Jag har insett att jag bockar i nästan alla kriterier för utmattningssyndrom i tidigt stadie men har som sagt känt av detta sedan jag var 19 och i många olika arbetssituationer. Tycker det är så konstigt...

  • Sön 23 feb 16:14 #6

    Jag har det inte lika hemskt som du men har också haft liknande problem ända sedan jag började jobba mitt första jobb. Lever med ångest och depression dagligen men tycker inte att det utspelat sig likadant som det du beskriver. Jag har upptäckt att jag har en enormt överrörlig kropp som orsakar mina leder att smärta efter bara några timmars arbete, detta förklarade varför JAG är så enormt trött och matt hela tiden. Om jag ska vara helt ärlig så tror jag att du kanske behöver kolla upp om du kanske lider av ?chronic fatigue?. När man läser om det så låter det väldigt mycket som att det skulle kunna vara det, speciellt eftersom att det är väldigt lätt att missta för depression eller ångest. Kan vara värt att kolla upp iaf!

  • Sön 23 feb 19:04 #7

    Åh jag lider med dig, det är hemskt när man mår sådär konstant och alla läkare typ aldrig hittar nåt fel på en. Men nåt är ju inte rätt! :(

    Nu är ju inte jag läkare men jag tänker också på att antingen kanske du har lågt B-12 eller järnvärde (Ferritin) - det är sällan de kollar sånt som standard så du borde skulle fråga efter det på Vårdcentralen? Annars kan du köpa egna tillförlitliga tester via typ Werlabs det har jag gjort en gång, då tar man blod hos deras labb och får svaren digitalt. Så kan man själv se sina värden och köpa tillskott.

    En annan sak jag spontant tänker på (och som så klart absolut inte alls behöver gälla dig för det här är ju ett sidospår så hoppas du inte tar illa upp) är om du har något implantat inopererat? Tex bröstimplantat eller dylikt? Jag har fler vänner som haft det och fått diagnosen utmattning eller kroniskt trötthetssyndrom (ME) men när de tagit ut implantaten blivit helt friska och pigga. Det beror på att allt man opererar in i kroppen alltid är en belastning för både immunförsvaret och det endokrina systemet som gör att man lättare blir sjuk, extremt utmattad och kroppens vitaminreserver utnyttjas snabbt. Har tittat på mycket forskning kring detta och även pratat med en forskare inom toxikologi som bekräftar detta.

    Men som sagt, gäller säkert inte dig då jag inte vet nåt om din kropp. Men vem vet kanske nån annan som läser?

    Önskar dig iaf all lycka att få hjälp! Stå på dig inom vården!

  • Anonym (Likna­nde)
    Visa endast
    Sön 23 feb 19:19 #8

    Jag har tyvärr inga råd om var du ska vända dig, men jag upplever liknande symptom som du (om än inte lika kraftiga numera) och har gjort det sen jag var drygt 18. Och jag försökte leva upp till det du beskriver om att "alla andra gör allting samtidigt", vilket slutade med att det blev ännu värre. Jag har lärt mig att hantera det hjälpligt, men kör fortfarande på så jag kraschar rejält med jämna mellanrum. 

    Det som påverkar mig mest är när jag har många dagar i sträck när det är planerat saker, spelar ingen roll om det är en sak som tar en timme eller hela dagen eller om det är roliga saker. Har jag överplanerat så kraschar jag totalt efter dessa dagar, även om jag alltid genomlider det på något konstigt vis. 

    Att vara bland människor, även de jag tycker om, är sådant som gör mig trött i efterhand även om det ger mig energi för stunden. Måste alltid planera in återhämtningsdagar efter sociala event. Detta innebär ju såklart att jobbet är en oerhörd påfrestning, men jag har tack och lov ett jobb där jag mestadels är ensam och kan välja när jag vill vara social. Har du möjlighet till det på ditt jobb? 

    Som sagt, jag har lyckats hitta strategier som gör mig hyfsat funktionsduglig i vardagen men det kräver disciplin och inte så mycket oförutsedda händelser, vilket är svårt att kombinera ofta. Min sambo får tyvärr också lida av att jag inte alltid orkar och att jag alltför ofta tar ut mig i andra sammanhang.. 

    Du är inte ensam i det här. 

  • Anonym (Anony­m kvinna­)
    Visa endast
    Sön 23 feb 20:37 #9

    Jag har alltid lätt blivit utmattad. Som ung sov jag dygnet runt i 2 månader. Senare mellan 20-30 sov jag jämt efter jobbet samt somnade tidigt, sova var det enda jag ville. Sökte tillfällen , när vi var på utflykt tex att få lägga mig ner o somna utomhus, på en klipphäll vid havet eller varsomhelst.

    Vet ej orsaken. Har testat mig och alla värden var bra. Nu testar de ju inte allt, så visst, kan ha vart hormoner eller annat som inte vart som det ska.

    Har vart sjukskriven för utbrändhet. Att vara mamma till tre småbarn var mer än jag klarade av.

    Nu är jag 55 år, är inte lika trött, men hela mitt liv planeras kring att få återhämtning. Jobbar deltid, tränar, äter nyttigt, vitaminer, ingen alkohol, begeänsat socialt umgänge.

    Har inga råd att ge. Känner igen mig i trådstarten

  • Anonym (B)
    Visa endast
    Sön 23 feb 23:17 #10

    Jag har mått liknande senaste 6 månaderna. Visade sig att jag har grav brist på dvitamin samt fick jag också utskrivet melatonin. Mår redan bättre efter 2v. :)

  • Sön 23 feb 23:39 #11

    Liknande symptom hos människor jag känt och känner:

    För lågt järn. Alltså inte stick i fingret utan kolla ordentligt i armen. När järnet är för lågt ger det extrem trötthet och huvudvärk i första hand.

    Sköldkörteln. Extrem trötthet, och så kan det snabbt ge brist på olika ämnen. Vilka symptom man då får beror lite på vad man har mest brist på.

    Hjärtat. När hjärtat inte slår som det ska, så blir man utmattad. Det behöver inte ens vara fel på hjärtat, utan det kan vara något annat i kroppen som påverkar hjärtat.

    En oupptäckt diagnos. Om man t ex har något inom autismspektrum, så är det vanligt att bli utmattad och utslagen av att gå i skolan eller jobba. Allt det där sociala tar på krafterna.

    Allergi eller intolerans. Jag har en dotter som var som en zoombie i flera år. Det gick lite upp och ner, men mest var hon totalt slut. Det visade sig att hon hade en allergi, och den slog ut hela kroppen. Själv gick jag runt och var utmattad länge, tills jag upptäckte att jag blivit laktosintolerant. 2 dygn utan laktos och jag var som en ny människa.

  • Mån 24 feb 09:04 #12

    Oj så många ni är som känner igen sig. Jag är verkligen inte glad att ni gör det men glad att jag inte är ensam. Jag ska försöka svara lite på det ni skrivit. 

    Jag har inga implantat så det kan det tyvärr inte vara. Jag tror att jag har testat mig för sköldkörteln när jag var yngre, pga jag har en "stor hals" haha, många läkare som reagerat på att det är svullet men det gjorde de som sagt när jag var yngre och då visades ingenting. 

    Kan man ha blodbrist även om man inte har mens? Jag har i många år ätit zoely p-piller som inte gör att jag inte får mens. 

    Anonym (B), gick du då till läkaren och fick dessa tester gjorda? 

    Något som hjälpte mig lite var under sommaren förra året så fick jag efter många om och men gå ner i tjänst till 80%. Det funkade jättebra för mig, jag hann få tid för återhämtning. Men min chef är ett rövhål och sa mer eller mindre till mig att jag får be om en sjukskrivning för att fortsätta på 80%. Jag har därför under hösten kämpat för att komma till en läkare pga jag ofta är så trött när jag jobbar att jag bara gråter, att jag inte orkar vara en bra sambo att jag inte orkar träna eller ens göra min yoga som jag mår så bra av. De sa då till mig att "stressa mindre gumman" :) ... Tillslut blev jag remitterad till vår företagshälsovård då de ansåg att detta var arbetsrelaterat. Jag fick inte mycket hjälp där heller för de tyckte jag var för frisk för en sjukskrivning. 

    Så nu står jag här igen, har jobbat fem dagar i streck och känner mig helt utmattad. Jag tittar på schemat och planerar in när jag behöver ringa mig sjuk för jag vet att jag krashar. Detta känns ju verkligen inte hållbart. 

    Sedan är det såklart mycket provocerande för mig att vi lever i ett samhälle där alla förväntas klara av att jobba 100% trots att alla verkligen inte är gjorda för det...

    Jag tror i alla fall efter era meddelanden att jag ska söka mig till vården och fråga om de kan ta lite prover på mig. Får väl börja där...

  • Anonym (Anony­m kvinna­)
    Visa endast
    Mån 24 feb 21:11 #13
    lövet2 skrev 2020-02-23 23:39:47 följande:

    Liknande symptom hos människor jag känt och känner:

    För lågt järn. Alltså inte stick i fingret utan kolla ordentligt i armen. När järnet är för lågt ger det extrem trötthet och huvudvärk i första hand.

    Sköldkörteln. Extrem trötthet, och så kan det snabbt ge brist på olika ämnen. Vilka symptom man då får beror lite på vad man har mest brist på.

    Hjärtat. När hjärtat inte slår som det ska, så blir man utmattad. Det behöver inte ens vara fel på hjärtat, utan det kan vara något annat i kroppen som påverkar hjärtat.

    En oupptäckt diagnos. Om man t ex har något inom autismspektrum, så är det vanligt att bli utmattad och utslagen av att gå i skolan eller jobba. Allt det där sociala tar på krafterna.

    Allergi eller intolerans. Jag har en dotter som var som en zoombie i flera år. Det gick lite upp och ner, men mest var hon totalt slut. Det visade sig att hon hade en allergi, och den slog ut hela kroppen. Själv gick jag runt och var utmattad länge, tills jag upptäckte att jag blivit laktosintolerant. 2 dygn utan laktos och jag var som en ny människa.


    Intressant, jag har allyid trott eller hävdat att jag har en störning inom aurismspektrat, väldigt lätt, men kännt jag sitter fast i min utveckling. Blir extremt uttröttad av social interaktion.
  • Ons 26 feb 22:22 #14

    Exakt så där kände jag mig under många år, tills en läkare tog sköldkörtelprover på mig och det visade sig att jag hade hypotyreos. Läs på sköldkörtelförbundet.se för att få lite mer koll på sjukdomen och om du känner igen ev. symtom mm. Lycka till, hoppas det löser sig för dig, oavsett orsak:)

  • Ons 25 mar 09:29 #15

    väldigt tacksam för alla svar. Jag har nu testat äta rosenrot i ungefär en månad och även om det är placebo (eller inte?) så känner jag mig piggare nu. Med tanke på corona har jag inte känt att jag velat belasta vården men något jag vill göra längre fram är att gå dit och ta prover för att se om jag kan ha brist på något. 

  • Ons 25 mar 10:07 #16
    worrier27 skrev 2020-03-25 09:29:27 följande:

    väldigt tacksam för alla svar. Jag har nu testat äta rosenrot i ungefär en månad och även om det är placebo (eller inte?) så känner jag mig piggare nu. Med tanke på corona har jag inte känt att jag velat belasta vården men något jag vill göra längre fram är att gå dit och ta prover för att se om jag kan ha brist på något. 


    Om du har råd, gör en egen hälsokontroll via blodprov där man kollar en mängd olika värden i kroppen (hur många beror på hur stor kontroll man väljer att göra).  

    https://www.google.com/search?q=h%C3%A4lsokontroll+blodprov&rlz=1C1GCEU_svSE822SE822&oq=h%C3%A4lsokontroll&aqs=chrome.3.69i57j0l7.4956j0j7&sourceid=chrome&ie=UTF-8

    Flera har nämnt järnbrist. Det kan även vara som så att du har brist på B12, som behövs för att bilda röda blodceller. 

    https://www.1177.se/Stockholm/sjukdomar--besvar/hjarta-och-blodkarl/blodsjukdomar/blodbrist-pa-grund-av-for-lite-vitamin-b12/
  • Anonym (inget att förlor­a?)
    Visa endast
    Ons 25 mar 15:14 #17

    Vi är rätt många personer nu i gruppen för (extrem) veteallergi.

    Då blir man jättetrött (och får en massa andra symptom) av minsta lilla vetespår, det räcker inte att äta vanligt glutenfritt då enbart kontamination av olika produkter gör oss sjuka.

    Har man en lindrigare variant av det så kan det enda symptomet vara trötthet och hjärndimma.

    Så testa att leva 2 veckor helt vetefritt kanske? Det är inte farligt och man behöver inte söka vård för att testa, däremot är det svårare än de flesta kan föreställa sig.

    FB-grupp

    Naturligt glutenfritt- 0 ppm

    har filer med vad som går att äta om man är veteproteinallergiker/extremt glutenkänslig.

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll