• Anonym (Kl)

    Glömt vad vänskap är

    Är en tjej mellan 23-29 som inte har haft riktiga vänner på flera år.


    I grundskolan blev jag mobbad ett tag innan jag bytte skola. På min nya skola tog jag på mig en fasad för att inte bli mobbad men det slutade med motsatt effekt och jag blev istället hatad och mobbad både av elever och lärare. Gick en svår linje på gymnasiet och hamnade i en klass med många grupperingar. Jag fann inte riktigt min plats i någon grupp och alla var ändå så fokuserade på betygen och sina egna grupper... Så ja, där jag var också ensam. Blev sjuk under mina högskolestudier så bytte klass flera gånger. Fick ingen riktig vän på högskolan. Har haft ströjobb men kollegorna har antingen haft andra intressen eller varit mycket yngre eller äldre.


    Har inga syskon eller släktingar. Har inga vänner som jag umgås med.


    Nu har jag trots allt hittat någon men jag minns inte hur det är att vara en vän eller ha en vän. Jag antar att det flyter på och kommer med tiden, när man umgås och har kul tillsammans. Men efter en kort "relation" med en ung man så ändrades min syn på människor och relationer. Han var elak mot mig och många andra och jag tror att jag omedvetet tog efter hans sätt att se på livet. Jag har tankar som påminner om katastroftankar, som innebär att jag tänker att hur nära vän jag än blir med någon så kommer den inte välja mig om det krisar. Efter relationen med honom är jag inte heller intresserad av vänskap, för jag känner att jag inte duger eller förtjänar att ha vänner och jag är bara inte intresserad heller. Jag känner mig tom och vilsen.


     

  • Svar på tråden Glömt vad vänskap är
  • Anonym (Samma här!)

    Jag med.
    Fast jag har väl inga vänner för jag är så blyg.
    Vill du ha min mail? Ska kan jag ge min snap till dig?

  • Anonym (Lyckatill)

    Hej! Det låter som att du har haft det väldigt tufft. Mycket du har varit med om har säkert påverkat dig djupt. Det låter som att du skulle behöva prata med en psykolog för att få hjälp att reda ut saker och bearbeta sånt som hänt. Om du inte vill ha någon vänskap så kommer du inte orka att uppehålla den och då kommer den att rinna ut i sanden. Sådan är vänskap, båda parter nästa lägga in energi i vänskapen för att den ska hålla sig vid liv. Genom att träffas, genom att samtala, genom att finnas där för varandra när man behöver en vän. Det låter ändå som att du egentligen vill ha en vän och att du skulle må bra av en. Grattis till att du hittat en person som du tror kan bli en god vän. Det känns dock sommar en god idé att söka hjälp så att du får känna att du är värd en vän och så att du kan se glädjen i vänskap. Jag tror att du kan fixa detta!

  • Anonym (Kl)
    Anonym (Lyckatill) skrev 2020-02-25 17:35:12 följande:

    Hej! Det låter som att du har haft det väldigt tufft. Mycket du har varit med om har säkert påverkat dig djupt. Det låter som att du skulle behöva prata med en psykolog för att få hjälp att reda ut saker och bearbeta sånt som hänt. Om du inte vill ha någon vänskap så kommer du inte orka att uppehålla den och då kommer den att rinna ut i sanden. Sådan är vänskap, båda parter nästa lägga in energi i vänskapen för att den ska hålla sig vid liv. Genom att träffas, genom att samtala, genom att finnas där för varandra när man behöver en vän. Det låter ändå som att du egentligen vill ha en vän och att du skulle må bra av en. Grattis till att du hittat en person som du tror kan bli en god vän. Det känns dock sommar en god idé att söka hjälp så att du får känna att du är värd en vän och så att du kan se glädjen i vänskap. Jag tror att du kan fixa detta!


    Berättade inte om delar av mitt liv för att berätta att jag haft det tufft
    Berättade utifall att någon undrar varför jag inte har någon vän.
  • Anonym (Lyckatill)

    Jaha okej. Jag ser ingen frågeställning i din tråd. Vad är det du vill att folk ska svara?

  • Anonym (T)

    Känner igen mig så väl i precis allt du skriver.

    Blev utfryst och mobbad under låg-och mellanstadiet.

    Det blev lite bättre under högstadiet, men hittade aldrig riktigt ?min grupp? bland klassens olika grupperingar under högstadiet och gymnasiet.

    När universitetsstudierna startade var jag redan så bränd av andra att jag höll mig undan och likadant är det nu i vuxenlivet. Jag stöter bort människor som kommer för nära.

    Har inga syskon, inga nära vänner.

    Har haft relationer med några män som har behandlat mig som skit.

    Är även syndabock och ständig projektionsskärm för mina bittra negativa föräldrar och deras lika trötta, destruktiva och tärande äktenskap.

    Ibland tänker jag att det kanske är mitt livsöde att inte finnas.

    Terapi har tyvärr inte hjälpt mig. Jag har försökt, i flera omgångar. Likaså medicinering.

    Nu har jag satt en deadline och mår jag inte bättre inom 1-2 år så kommer jag att lösa det hela på ett annat sätt.

    Bittert ja. Men så är livet.

Svar på tråden Glömt vad vänskap är