Vi glider isär pga hans egentid

Ni har olika behov, så är det ofta med oss människor. Vi kan inte heller förvänta oss att vara den som fyller vår partners hela behov av sociala kontakter. Det blir problem när era behov ser väldigt olika ut. För honom räcker tiden med dig för att fylla hans behov av partid. Det var mer av den när ni var nya som par. Det är också vanligt det är så parrelationen etableras. Du behöver mer tid med honom för att fylla ditt behov av partid, och du vill att det ska se annorlunda ut. Ni måste alltså båda kompromissa, det måste man ofta göra i alla relationer. Det är oftast något man gör automatiskt, man anpassar sig för att det ska bli bra för båda. 
Men i er relation fungerar det inte, kanske är era behov alltför olika, då är det svårt att få till något bra själva. Kanske ni ska pröva parterapi där ni får hjälp att jämka ihop era olik behov, tror du att din partner går med på det? 

Uppenbarligen har ni väldigt olika syn på vad en relation ska innehålla. Om han lätt känner sig trängd är väl sannolikheten att ni ska utvevklas åt samma håll dessutom ganska liten. Har ni enbart pratat om detta utifrån tid eller också utifrån aktiviteter? Dvs har du sagt att du görna är aktiv tillsammans med honom.? För det är nog den enda lösningen som jag kan komma på. Att hans rastlöshet handlar om behpvet av att vara aktiv och att ni int.e är det. Men samtidigt låter det ju snarare som att det är han som styr ert umgänge åt det hållet.

Jag förstår dig, jag skulleha väldigt svårt för en relation där man aldrig gjorde saker tillsammans och deladw upplevelser. Men samtidigt är väl han förmodligen som han är.

Ni får väl diskutera om det finns någon möjlig kompromiss som funkar för er båda. Om det inte finns kanske ni inte funkar tillsammans i längden?

Håller helt med om det som redan sagts. Och just att viljan att kompromissa är stor i början, man vill inget hellre än att vara med varandra.

Man kan inte ändra på den andre, bara ansvara för sin egen reaktion. Skulle också rekommendera familjerådgivning så att ni kan få stöd i att förklara hur ni känner och vad var och en kan vara villig att göra/kompromissa med för att båda ska må bra. Funkar inte det så blir det nog svårt i längden.

Men har du föreslagit något mer aktivt då, tex "vad säger du om att åka hängflygning på söndag om två veckor?", så att ni bokar in det då? Eller bjuda ut honom påbio och restaurang? Jag brukade ofta hitta på aktiviteter, och sedan fick pojkvännen välja om han ville hänga med.

Jag tror inte att du kan ändra på honom. Jag hoppas i alla fall att du inte tänker skaffa barn med honom, för då kommer ni att få enorma problem om ni har så olika syn på tid med vänner respektive familjen.

Hur ofta träffar du egna vänner då?

Din sambo kanske har behov av att röra på sig och komma ut, du skriver att ni mest slappar i soffan och kanske tar en promenad när ni umgås. Killen kanske vill ha in andra aktiviteter också? Behöver inte ha med ditt sällskap att göra.

Sedan förstår jag inte riktigt... du skriver att ni bor ihop, men att du saknar honom. Ses ni inte i det vardagliga - på morgonen, åker och handlar ihop, fixar i hallen, sådant? Om man jobbar hyfsat likatider ser man ju en sambo rätt mycket, tänker jag. Kanske är han bättre på att utnyttja den tiden till småprat, skoj, skratt? Kanske hänger du upp ditt välmående lite väl mycket på honom? 

Har man inga barn tycker jag absolut att det är rimligt att träna 3-5 ggr/vecka (för hälsans skull) och träffa egna vänner ett par gånger. Sedan såklart kul om man kan träna tillsammans och har en del gemensamma vänner, och praktiskt om man kan kombinera och t.ex. träna med en vän för att få loss lite extra tid. 

En ledig helg absolut att man kan träffa vänner en dag, eller en stund om dagen. T.ex. aw med kompisarna på varsitt håll på fredag, morgonpromenad ensam med grannen på lördag, tid som par hela lördag från 10.00 fam till 18.30 då man är på middag hos gemensamma vänner, tid som par hela söndag fram till 15.00 då man tränar på varsitt håll med kompisar till 18.00 och sedan har parkväll efter det.

Det är förvirrande för moderna svenska kvinnor, som är vana att män ska följa deras minsta vink, som förväntar sig att mannen piskats till undergivenhet av feminismen, när mannen har egen vilja, gör som han vill.

Din rubik lägger allt ansvar på honom: "Vi glider ifrån varandra på grund av hans egentid" och redan där låter det lite låst. Som att du redan bestämt att det är han som gör fel och du har rätt? Snarare tänker jag att ni glider isär för att ni har olika syn på vad livet ska innehålla? 

Tror absolut att man kan få det att funka även om man är olika, nyckelorden är respekt och förståelse åt båda håll. Ni får prata ordentligt, kompromissa båda två, inse att ingen av er kan detaljstyra den andre och att man är ansvarig för sin egen lycka även i en relation.