barnlängtan2021 skrev 2021-01-02 09:39:36 följande:
Jag är på ovitrelle + 16 idag och fortfarande ingen mens. Ska testa imorgon om ingen mens dyker upp :) Håller tummarna att du blir gravid snart igen och får behålla den lilla <3
Åh det låter ju verkligen lovande! Så spännande, lycka till!
Russin112 skrev 2021-01-02 11:04:10 följande:
De känns så orättvist.... jag var så otroligt hoppfull i början av letrozolbehandlingen men börjar kännas som att jag aldrig kommer få bli mamma. Min närmsta vän började slutade med p-piller och blev gravid på två månader nu, klart man är glad för hennes skull men de är så svårt att bara känna glädje... avundsjukan tar över och jag anser mig ?förtjäna? det mer.... jag blir en människa jag inte vill vara
Anonym1Ha skrev 2021-01-02 16:44:29 följande:
Känner sååå igen mig i era kommentarer, båda två!
Jag blir 33år i augusti. Vi började försöka mars -19, 8månader letrozole 2020 och jag var så förväntansfull. Allt ser bara bra ut varje månad, fin äggblåsa fin slemhinna... och gubben är perfekt.. Det är såå orättvist att vi inte blir gravida. Trodde verkligen inte det här skulle ?vara ett så stort problem?, snart 2år senare och fortfarande inte en ända graviditet.. så less på denna ?orättvisan?. Jobbar själv i vården och förstår om IVF kommer dröja nu i denna hemska tid men jag vill verkligen bli gravid 2021 <3 ....! Nu fick jag också skrivit av mig men vet inte heller var jag vill komma. Men skönt och veta att man inte är ensam på nått sätt om alla dessa känslor.. kram
Förstår verkligen hur ni känner. Jag slås också ibland av känslor av orättvisa. Man försöker och försöker och lägger massor av tid och känslor på det här, och så träffar man nån som bara: ?ja, vi hade det lite kämpigt, det tog sex försök innan bebisen blev till?. Det är som att folk inte alls fattar att det inte är någonting mot vad många andra kämpar med... Försöker att jobba bort de känslorna, men ibland är det svårt.
Det jag kan säga är att vi försökte i 20 månader för att få vår son, och nu när vi väl har fått honom känns det som ingenting. Visst minns man den kampen, men i efterhand är det värt alla de där månaderna, och fler om det hade behövts. När vi försöker den här gången känner jag inte samma stress och press som sist. Första gången var det som att det var det enda man kunde tänka på.
Vi är i alla fall många som är i samma situation. Flera av mina vänner som försöker få barn har också olika svårigheter, så det är ändå många som kämpar.
Kämpa på och håll ut - du kommer tids nog att sitta där med din bebis, och då kommer du att vara så glad att det blev just den bebisen som blev din. <3