Anonym (Förskollärare2) skrev 2020-03-13 19:02:38 följande:
Nu är detta inte riktigt ämnet men jag motionerar också, äter bra osv men är ändå stor del av året småförkyld. Inget jag direkt tänker på eller gnäller på. Jag är van vid att det är så och skulle jag inte jobba (i vanliga fall - nu är det ju speciellt) fast jag hade lindriga symptom skulle jag aldrig vara på jobbet.
Många föräldrar är så pressade från sina jobb att de ofta lämnar småkrasslifa barn. Så klart vi som jobbar blir smittade! Olika förstås hur bra immunförsvar man har osv men att bara tro man håller sig frisk genom att träna, äta bra osv funkar inte för alla.
Men som sagt. Nu är det annorlunda och alla föräldrar och personal där jag jobbar tar rekommendationerna på allvar. Men då blir det inte så många barn på förskolan och personalskaran är även den decimerad.
Så länge man känner att valet av yrke är värt att vara småsnuvig året runt, och inte är arg på detta faktum så får det väl vara så. Det är ju inte hugget i sten att man måste arbeta inom barnomsorg. Jag kommer antagligen att sadla om efter många år p.g.a ljudnivå, stress och annat. Jag tänker främst på den personal som beklagar sig.
Jag känner snarare att mitt immunförsvar blivit starkt efter så många år med småbarn. De som har svagare immunförsvar är ju egentligen barnen, det är de som blir förkylda flera gånger per termin eftersom de inte har hunnit bygga upp sitt immunförsvar ännu.
Jag kan relatera till att föräldrar har press från sina jobb, det hade jag också från förskolan jag arbetade på när mina egna barn var små och i vab-ålder. Jag och två kollegor hade till och med en överenskommelse om att inte bemöta varandra med suckar om en av oss ringde och meddelande t.ex. vab, för det är en så tråkig och oproffsig attityd.
Tänk alla föräldrar som hastigt får lämna sina jobb när man ringer dem p.g.a att barnet är för hängigt för att stanna kvar.
Vad bra att ni följer direktiven, både barn och personal, det visar att ni har en professionell inställning och tar reglerna på allvar.
