Lätt inte alls som en bra kille om han lämnar dig mitt i graviditeten..
Idag var det en jobbig dag. Tänk så fruktansvärt mycket på mitt ex. Fick låsa in mig på toa på jobbet och gråta i hela 45minuter. När allt tog slut så vare nog bara min bästa vän som jag sakna men nu?? Känslorna tar verkligen över
Blev också kär i mitt ex igen efter en stund ifrån varandra, jag var så otroligt ledsen över uppbrottet och han likaså, men det funkade bara inte just då. Jag lät mig själv sörja och släppa ut alla känslor och sen var det dags att gå vidare, jag började ta hand om mig själv och började träna ganska mycket och blev så himla glad av det! När jag väl började må bättre själv så kände jag att jag blev så glad och fick lyckorus när jag tänkte på honom och kände mig helt nykär, vilket jag blev lite förvånad över.
Vi började ses på en kaffe och så blev det fler och fler träffar. Just nu dejtar vi och ska ta det långsamt därifrån eftersom vi båda fortfarande är lite rädda för att bli sårade och må så dåligt som vi gjorde efter uppbrottet så vill vi inte kasta oss in ett förhållande direkt. Det är ju även viktigt att man kan vara öppen och prata med varandra om vad man känner och vill samt sånt som har varit problem. Vi var ifrån varandra i lite mer än 1 månad ungefär, jag tror att vi båda behövde bearbeta det som hände och att kunna trivas i oss själva utan varandra. Det beror ju självklart mycket på varför man gjorde slut och hur mycket man känner för varandra. Framtiden är ju alltid oklart, man vet ju aldrig vad som kommer hända, men vi var villiga att ta den risken om det leder till att vi blir lyckligare.
Det var jag som tog initiativet till en kaffe. Det började med en vanlig konversation och plötsligt dök ämnet upp och vi är ganska ärliga med varandra om vad vi känner så då bestämde vi oss att vi skulle försöka igen men att vi inte var redo för att hoppa in i ett förhållande på en gång.
Det var ett gemensamt beslut därför tog det också mycket på oss båda två när det tog slut, vi båda bröt ihop totalt. Vi småbråkade ganska mycket på slutet så det blev mycket negativ energi och jag tror att vi förlorade oss själva i varandra att vi bara ville att den andra skulle må bra så vi kanske glömde bort att tänka på oss själva också. Det blev liksom en ond cirkel tillslut. Nu i efterhand så tror jag verkligen på att man behöver vara en egen individ i ett förhållande och kunna vara oberoende av varandra. Även vara bra på att kommunicera och kunna respektera varandra utan att ta beslut åt varandra, samt lär det finnas tillit.
Nej vi bestämde oss att försöka igen efter att vi träffats några gånger, jag tror inte man ska förhasta sig på att fråga sånt första gången man träffas. Det är nog ganska bra om man känner efter lite själv hur det känns och om det känns genuint från bådas sidor, om ja då är det nog bra att berätta vad man känner och hur man vill ta det vidare.
Har ni haft någon kontakt och hur längesen var det ni gjorde slut? Det bästa efter ett uppbrott är nog att försöka må bra igen och tänka att det är bara du som kan göra dig själv lycklig och komma ut ur sörjningsperioden som kan vara väldigt individuellt hur länge det håller på.
Okej, vad var anledningen till att ni gjorde slut? Känner du dig tillräckligt redo för att inleda något och om det inte skulle bli som förväntat skulle du kunna acceptera det?
När man har varit ifrån varandra ett tag så blir det lätt att man överanalyserar allt den andra gör, men jag tror att det är pga att man är osäker på vad den andra vill, tänker och känner. I början när jag och mitt ex kommunicerade med varandra så var det verkligen på en vänskapsnivå och vi skrev inte mycket alls med varandra.
Det är egentligen bara du som vet vad du vill! Det är väldigt viktigt att man är ärlig med sig själv. Fundera på vad du vill och inget annat, våga följa magkänslan!
Okej, man vet ju inte förens man har provat. Om han inte vill försöka igen då har du iallafall fått ditt svar, du känner ju honom bäst så jag kan inte säga åt dig vad du ska göra. Tillit är ju en av de viktigaste egenskaperna i ett förhållande, men är inte alltid konstant, det måste tas hand om, förtjänas och upprätthållas.
Nej vi skrev inte varje dag, vi båda behövde utrymme och kunna gå vidare själva utan varandra.
Om du vet vad du vill så gå efter den känslan! Fråga om han vill ses på en kaffe, känn sedan efter och se vart det leder. Vad är det värsta som kan hända? Ni har ju varit ifrån varandra ett tag nu, tillräckligt för att veta vart ni står, om du vill veta vad han känner och tänker så måste du ta tag i saken. Annars är risken att du bara grubblar över det och aldrig får ett svar, vilket inte gör dig något gott.
Ja men jag hade tyckt att det värsta var att sitta och grubbla hela dagarna. Det är väl skönast att bara få ett rakt svar även om det skulle göra ont.. Ja vi började höras av lite smått och efter nån vecka så frågade jag om han vill ses på en kaffe.
Okej, ja du gör ju självklart som du känner.
Jo jag var väldigt nervös innan jag skulle skicka iväg mitt sms även när jag väntade på svar eftersom jag inte hade någon aning alls vad han kände eller tänkte men jag kände att om det inte skulle bli som jag tänkt så kan jag äntligen gå vidare med mitt liv och om det är utan honom så då är det väl så. Jag kan ju inte tvinga honom direkt..
Han svarade efter en stund, men killar fungerar ju olika. Min brukar svara relativt snabbt om han inte har något för sig, men han svarar alltid mig. Vad var det sista ni skrev då? Man behöver inte alltid hålla konversationen uppe men jag förstår dig..
Han skriver dock alltid motfrågor så antar att han vill hålla konversationen igång då på något sätt?
Ja det vill han nog, tycker inte du ska övertänka allting han skriver eller om han inte svarar. Allt behöver ju inte ligga på hans ansvar, vill båda lika mycket så kommer det att gå.
Hur gamla är ni?
Varken du eller jag har svaret på vad han vill. Det kan bara han veta tyvärr, det är nog ingen idé att spekulera.
Vi är 20 och 22.
Det kan jag ju inte svara på tyvärr. Det vet du nog bättre eftersom det är du som känner honom och skriver med honom.
Vi hade inte skrivit innan på ca en vecka sen skickade jag och frågade bara.
Varför slutar man bara svara sådär? Gör man så? Vad är det för fel på mig?
Han kanske slutar höra av sig för att han inte vet vad du vill? Han kanske inte heller vill vara på dig hela tiden. Det är inget fel på dig, du ska ALDRIG tänka så, gör saker som får dig att må bra istället! Det är bara du som kan göra dig själv lycklig, man måste tänka på sig själv och älska sig själv mer!
Tack, vi tar det långsamt framåt som sagt!
Jag tror verkligen inte att han gör det med flit, killar tänker verkligen inte som vi gör. Han vet väl antagligen inte vad du känner eller vad du vill när du kontaktade honom. Sen kanske han inte är tillräckligt intresserad men det vet ju inte vi som sagt. Men om du känner att du har fått ditt "svar" och inte vill ta det vidare så tycker jag att det är dags att gå vidare med dig själv.
Kunde varit jag som skrivit detta inlägg, sitter i typ samma sits :( dock har mitt x träffat en ny och det krossar mitt hjärta. Jag gjorde slut för jag mådde Inge bra i mig själv. Aja, man kan ju inte paxa någon men fan va ont d gör. Saknar min bästa vän och är så KÄR. Han har dock blockerat mig överallt sen han träffa den nya.