Varför är det så höga krav på att få vara blodgivare?

Hade du velat ta emot blod av någon med din sjukdomshistorik?

Inte jag i alla fall....

Svar till rubriken: Anledningen till att det är så stora krav är för att man inte vill sprida sjukdomar. 

Alltså... eftersom blod inte hjälper mot corona så undrar jag hur du resonerade där.... Kan du ge plasma istället? Jag vet inte om de har någon skillnad i kriterierna.

Om du vill hjälpa till nu så kolla med frivilligorganisationerna. De behöver sälert fler händer som kan köra ut mat och sånt. Omd u bor i någon småstad/liten by så kontakta affärerna direkt och fråga om de kör ut beställningar själva och om du i så fall kan hjälpa.

Så ni skulle alltså gladeligen ta emot blod från personer med rätt tung sjukdomshistorik?

Well? I USA var man inte så noga med blodgivarna och hade dessutom rätt generösa ersättningar. Det slutade med att många blödarsjuka utvecklade AIDS och dog...

Så var drar ni gränsen för att vara krånglig, HIV, är det ok? Det klassas nu bara som en kronisk sjukdom. 

Finns bra information om varför man inte får ge blod när man har haft cancer, exempelvis denna från blodcentralen i Finland:

"Cancer, vars behandling eller uppföljning är på hälft, är ett hinder för blodgivning. Om man tidigare haft cancer, kan man inte längre ge blod, även om man blivit botad och är symtomfri.

De enda undantagen från den ovan nämnda regeln gällande cancer, är lokalt behandlad cancer i livmoderhalsen och basalcellscancer (basaliom) i huden. De medför ett tillfälligt, ett år långt hinder för att ge blod, räknat från den dag behandlingen avslutades.

Förbudet att ge blod om man haft cancer, baserar sig på det faktum, att blodgivningen kunde belasta blodgivarens organism eller eventuellt bidra till återfall. Förbudet att ge blod är allmänt omfattat också internationellt och det finns upptaget i de europeiska direktiven."

(https://www.blodtjanst.fi/BlodgivningSite/DoneraBlodSite/Sivut/Cancer.aspx)

Så det är för er skull man har förbudet. Och nej, det finns inget "borde inte ha sagt något". Det är väldigt fel tänk av dig, då vill du ge blod av fel anledning. Dom regler som finns är av en anledning, det får varken vara någon risk för blodgivare eller mottagare av blodet. Är det något som skulle kunna vara en eventuell risk så säger man nej, hellre vara på den säkra sidan. Har haft en bekant som sa liknande, som menade att hen inte borde ha sagt något om sin snuva/hängighet. Hen är blodgivare sedan många år sedan och blev väldigt upprörd varför denne inte kunde ge blod trots att den hade bara "milda" besvär. Hen "kunde ju gå till jobbet och arbeta". Samma sak där, fel anledning då. "Jag skulle inte ha sagt något, då hade jag kunnat ge blod". Ja, det stämmer, men det hade kunnat påverka negativt både blodgivare och mottagare.