På på landet med små barn, 2,5 km till närmsta stadsdel

Vi har länge gått i tankarna om att köpa hus. Idag bor vi i en lägenheten inne i stan. Barn nr 1 är två år och barn nr 2 föds i sommar. Vi båda jobbar i stan, har en fantastisk förskola 5 min från där vi bor, lika kort avstånd till mina föräldrar som hjälper oss en del i vardagen.

Men vi vill flytta.

Drömmen, för oss båda (om man bortser fr logistiken), är att bo en liten bit från stan med närhet till natur och lugnet, stor trädgård med möjlighet till odlingar/spa osv.

Vi är intresserade av ett hus 1 mil därifrån vi bor idag, 7 km cykelväg till city- halva vägen är dock utan lysen och på en smal asfalterad väg.. huset ligger i en liten by, med några hus i öppet landskap, sjöutsikt, privat brygga som man delar med 3 andra hus. 2,5 km till en bra skola- att ta sig dit innebär att man transporterar sig 1 km på en smal asfalterad väg (70 km/h). Barnen har rätt till skolskjuts fram till årskurs 4 pga detta (trafikfarlig väg).

Vi älskar huset (nybyggt) och läget. Men vi är rädda att vi känner oss begränsade, att ta sig på denna smala väg till fots eller med cykel. Att barnen när dom blir stora inte kan cykla till skolan... ja, vi ser verkligen många år framåt i tiden här. Men just transportbiten ser vi som ett stort problem. Och vi har ju det så bra idag med hjälpen fr mina föräldrar. Hur får man ihop livspusslet utan gångavstånd till allt?? (Förstår ju att man får det, men så går våra tankar nu..)

Är det värt att flytta dit tror ni?

Barnen skulle vara på samma förskola (ligger precis vid min mans jobb+mina föräldrar).

Är rädd att vi ångrar att vi inte tog detta steget- att vi var för fega. Men det kanske är en dröm värd att uppfylla när barnen är äldre?

Vad har ni för erfarenheter?