Barnens pappa bor hos sina föräldrar

Istället för att prata om "anmäla" (vad?) och verka allmänt irriterad så kanske det vore en tanke att vara förstående, stöttande osv - som svar på frågan vad man ska göra menar jag.

Alla påverkas mer eller mindre av situationen just nu (en av barnens mest älskade närstående har tex en sjukdom som gör att hen kan dö närsomhelst och har som högst ett par månader kvar i livet, och de får inte ens chans att träffa denna person just nu, ingen chans att skapa extra fina minnen, skänka tröst osv). Det suger, men knappast ngt jag kan sura över.. gråta ja, för mina barns skull och min älskade närståendes skull, men bli arg över att det finns oro för smitta?

Nej, det du får göra är att förklara för ditt barn varför det måste vara såhär just nu, försöka stötta i kontakt med pappan och farföräldrar genom skype, telefon osv.

Försöka göra extra saker med ditt barn i hemmet eller, om ni har möjlighet, åka till skogen o leka tex.

Vi kan bara utgå från vad du skriver.

Ingen kan veta att du menar något annat än vad som framgår av texten, och vill du ha svar på vad det faktiskt handlar om så föreslår jag att du utvecklar och förklarar mer :)

Att uttrycka sig i skriven text kan vara svårt, och här blev det rätt tydligt att du anser att vi missuppfattat.

Istället för att bli arg för det, anklaga de som svarat för att vara dömamde och ta saker för givet så kanske du skulle ta åt dig att det som uttrycks (att du vill anmäla ditt ex för att han inte har barnet) kanske inte uttrycktes så klart. Din reaktion bidrar tyvärr istället till att bekräfta intrycket du lämnade i TS.

Vilket är synd, då det omöjliggör att få svar på det du egentligen undrar över.