Inte länge alls. Makens jobb har order månaden ut, sen vet de ingenting. Affärerna här är öppna som vanligt- stänger dom går halva kommunen i konkurs. Vi tänker utnyttja allt som är öppet så länge det bara går. Stänga ett helt land ett år innebär samhällets totala kollaps.

Du har ingen aning om allt det kommer finnas kvar. Jag hyser starka tvivel. Låg vaken halva natten av oro om jag ens får se mina barn växa upp. Och om jag nu får det vilken sorts samhälle vi har då. Jag och maken håller på att köpa de kläder vi och barnen behöver för att halvår framåt, skaffar glasögon och linser, han ska till läkaren och allt annat vi nu hinner med innan allt stängs. Vi tar dag för dag.

Jaha, och vad skulle det pratet leda till? Skvatt nada eftersom ingen kan garantera att samhället som vi levt i fram tills nyårsafton 2019 återkommer. Jag har alltid levt efter devisen "förvänta dig det värsta och blir det lite bättre har du vunnit". Det kanske blir så nu också. Men fram tills dess planerar vi för en total stängning utom livsmedelsaffärer. Och förhoppningsvis bensinstationer eftersom vi är beroende av bil. En sån stängning går ju leva med ett tag. Dock ingen längre tid. Konkurser i massor, enorm arbetslöshet, betydligt minskade skatteintäkter eftersom så få jobbar, indragningar av all service, ingen skola= ingen utbildad som kan ta över när folk slutar jobba, ökad kriminalitet, ingen import av mat= svält eftersom vi bara producerar 50% av maten vi konsumerar, tja fyll på listan själv. Ett sånt samhälle går under till slut.