• Anonym (Annorlunda)

    HSP

    Hej!

    Jag är en tjej som precis fått ett nytt jobb igen. Jag har bara jobbat ett par månader men känner tydligt av att jag är annorlunda. Jag är en sk. högkänslig person och känner mig lätt utstött. Jag har inte en aning om hur jag ska bryta detta. Det går liksom inte att bara börja känna sig normal, jag kan helt enkelt inte. Om det blir lite jobbigt och jag känner mig utanför så börjar jag lätt gråta och har man gjort det en gång så är man för alltid tjejen som börjar gråta för ingenting. 

    Finns det någon här som känner igen sig? Jag känner att jag inte orkar mer och vet inte vad jag ska göra. Kan man få någon medicin typ antidepressiva mot detta?

    Snälla ni som har erfarenhet. Delge mig alla tips ni har.

  • Svar på tråden HSP
  • Anonym (Humlan)

    Var glad över den du är.

    Äta medicin för att få dig att bli någon annan, det är omgivningen som ska acceptera annorlunda människor.

    Där är människor väldigt dåligt och även samhället då allt ska vara stöpt i en enda form, passar du inte in i formen/normen så ska man minsann vara utanför.

    Att ha hsp är fantastiskt, läser du den meningen och känner negativitet på något sätt, ja då behöver du träning av det mentala.

    Hur du ser på saker.

    Vi människor trycker gärna ner oss själva och man måste alltid vara bäst.

    Jag har add och hsp, min hjärna har inget filter som andra har. Själv diagnos då jag ej behöver en stämpel på hur jag är.

    Jag kan minnas konstiga saker och känslor som jag upplevde just där och då, dom kan jag gå tillbaka till när jag minns.

    Lustig är bara mitt förnamn.

    Har alltid fått höra att jag är knäpp, varför ett annat tänkande skulle vara knäppt.

    Enligt min familj är jag störd.

    Dom har anpassat sig till omgivningen och förställer sig själva gentemot vilka dom är Igentligen.

    Troligtvis för att dom själva har problem med sig själva, att förstå vem dom själva är.

    Bråkiga syskon när dom var små, känslighet som dom inte viste om.

    Jag vände mig inte utåt utan innåt istället.

    Kände att ingen brydde sig när vi syskon bråkade, den som bråkade mest fick som den ville för att få tyst på dom.

    Valde en egen väg bort ifrån syskonen och till föräldrarna istället.

    Istället för att gå på känslor och styras med dom så utveckla jag harmoni i min hjärna.

    Gråt tröstade jag själv för ingen lyssnade, föräldrarna gjorde det men det var mig det var fel på som inte uppfattade det som tröst, dom kändes avstängda, allt blir bra så ja, så var det inget med det sen utan locket på som inget hade hänt, fast det låg kvar och malde med känslor som stanna kvar.

    Där tror jag väldigt många gör på fel sätt, dom blir någon annan just för att bli omtyckta och accepterade, varför ändra på känslor och tankar för att någon kommer och säger det eller säger saker man vill höra just då.

    Nog om det.

    Uppskatta hsp och lär känna dig själv bättre för där inne i dig finns något jätte vackert, för inte vill vi leva i det här samhället och tvinga kväva oss själva.

    Så tänk om och tänk rätt som jag brukar tänka.

    Negativa tankar är våra fiender som tar dö på oss, omgivningen kan hjälpa med att inte vara så dömmande.

    Stöd,stöttning och försöka sätta sig in i människan som finns där.

    Jag läser in för mycket i allt och det är det jobbiga då jag känner för mycket.

    Människor visar alltid vad dom tänker då vi är människor som går på känslor, många är omedvetna över att känslorna styr dom.

    Jag har jätte dåligt självförtroende, något som blir av att kunna läsa och känna av för mycket.

    Omgivningen tycks aldrig kunna acceptera hsp, kanske för att vi ser omgivningens alla sidor och missar inget.

    Det går inte att gömma sig bakom en fasad, vi ser igenom den. Dom falska sidorna syns och känns.

    Jag hatar frasen, hur mår du? För ger man ett ärligt svar och berättar hur man mår, ja det förväntar dom sig inte, det var ju bara för att, jag kan inte vara tyst utan måste prata hela tiden. Ytligheter delux.

    Människor är inte intresserade av någon annan än sig själva, det är jobbigt att bry sig.

    Ja inte blev du klokare av mitt svar.

    Bakom ytan pågår massor utan din vetskap, lär känna personen bakom ytan och acceptera den, det får personen att blomma ut, du får då uppleva vackra och fina saker.

    Vi människor behöver växla ner och stanna upp, stressade samhället ställer bara till det till det sämre.

    Psykisk ohälsa breder ut sig för det är bara arbete som räknas, något annat hinns inte med.

    Jag passar inte in i detta stressade samhälle.

    Annorlunda människor kommer alltid få breda plats åt "normala" människor tyvärr.

  • Anonym (Kvinna36)
    Anonym (Annorlunda) skrev 2020-03-23 19:59:26 följande:

    Hej!

    Jag är en tjej som precis fått ett nytt jobb igen. Jag har bara jobbat ett par månader men känner tydligt av att jag är annorlunda. Jag är en sk. högkänslig person och känner mig lätt utstött. Jag har inte en aning om hur jag ska bryta detta. Det går liksom inte att bara börja känna sig normal, jag kan helt enkelt inte. Om det blir lite jobbigt och jag känner mig utanför så börjar jag lätt gråta och har man gjort det en gång så är man för alltid tjejen som börjar gråta för ingenting. 

    Finns det någon här som känner igen sig? Jag känner att jag inte orkar mer och vet inte vad jag ska göra. Kan man få någon medicin typ antidepressiva mot detta?

    Snälla ni som har erfarenhet. Delge mig alla tips ni har.


    Du vill vara normal men du har nog fel uppfattning om hur andra människor är. På din arbetsplats så finns det säker många olika personligheter. Dom har diagnoser och erfarenheter som du inte vet om. Jag upplever ibland människor som kallar sig för hsp som ganska självcentrerade. Dom tror sig uppleva andra människor men tolkar bara in sina egna känslor i alla andra. Man tror att man är väldigt unik i sitt känsloliv och blir blind för andras känslor och erfarenheter. Då är det lätt att tro att man är helt annorlunda.

    Jag jobbar med en tjej som kallar sig hsp och som ofta pratar om att jag inte känner som henne för att mitt liv varit för lätt. Hon förminskar mig och säger att det märks att jag glidit på en räkmacka. Detta tror hon för att jag har bra jobb, fint äktenskap och barn, fint boende, god ekonomi osv. Hon ser inte och vet inte vilken enormt tung resa jag gjort och vilka saker jag gått igenom för att komma hit. Hon tror att hennes liv varit så mycket tyngre för att hon anser sig vara hsp. Hon tror att alla som inte pratar öppet som alla svårigheter och nyanser i sina liv helt enkelt är helt annorlunda än henne. Det gör att hon medvetet eller omedvetet tar avstånd från andra.

    Dom på ditt jobb känner både mer och mindre än dig. Några har upplevt värre saker och alla har olika personlighetstyper. Nästan alla människor bli dock helt slut och mos i hjärnan första tiden på en ny arbetsplats. Det är otroligt pressande att vilja göra bra ifrån sig samtidigt som man ska lära sig mkt och lära känna många människor.Det vet dom flesta om och kan relatera till. Först efter 3-6 månader på nytt jobb så brukar jag orka hålla min normala energinivå igen. Om du ofta byter jobb så kommer du aldrig uppleva den period då allt blir lättare igen.
  • Anonym (Sara)

    Går det att vända på det i huvudet på dig själv, så att det inte är hela världen för dig om du råkar bli "tjejen som gråter lätt"? Bjud på dig själv istället och acceptera att alla är på olika sätt. När det händer kan det däremot vara bra att vara tydlig med att ingen annan gjort fel utan att det är din personlighet, så att det inte skapar onödigt drama på jobbet.

    Har du väldiga problem med att gråta, så att du gråter dagligen på arbetstid är det väl däremot något att arbeta med. Men det är nog svårt att göra själv, tänker att KBTterapi borde vara bra.

  • jrockyracoon

    Jag tycker det är fint och bra med personer som gråter och har lätt till att visa känslor och styrkan att vara sig själva.

    Jag tänker att du behöver jobba med din självkänsla och börja stå för den du är. Som någon sade i tråden så finns det många bra och goda aspekter med att vara högkänslig och kunna se små nyanser i andras kroppsspråk och beteende. 

    Dock blir det förstås lätt fel om man börjar tolka fel och tror att hela omgivningen är emot en, när det inte stämmer. Det är samtidigt viktigt att ta ens signaler om andra människor på allvar. Är någon sur i ens närhet hela tiden, men inte i andras, så kanske det finns en orsak till det. Då får man förhålla sig till den personen på ett vuxet sätt. Alla kan inte tycka om en. En tanke jag använder ofta är att andra människor kanske har åsikter om en själv, men egentligen är man inte så viktig som man tror för dem. De går nog mest och grubblar över sina egna personliga problem.

    Ett tips är att du söker hjälp hos en legitimerad psykolog eller psykoterapeut där du kan berätta om dina känslor och tankar om annan. Där kan du också jobba med din självkänsla och få hjälp med vilka strategier du ska använda dig av för att klara situationerna så bra som möjligt!

  • sextiotalist
    Anonym (Humlan) skrev 2020-03-24 03:28:58 följande:

    Var glad över den du är.

    Äta medicin för att få dig att bli någon annan, det är omgivningen som ska acceptera annorlunda människor.

    Där är människor väldigt dåligt och även samhället då allt ska vara stöpt i en enda form, passar du inte in i formen/normen så ska man minsann vara utanför.

    Att ha hsp är fantastiskt, läser du den meningen och känner negativitet på något sätt, ja då behöver du träning av det mentala.

    Hur du ser på saker.

    Vi människor trycker gärna ner oss själva och man måste alltid vara bäst.

    Jag har add och hsp, min hjärna har inget filter som andra har. Själv diagnos då jag ej behöver en stämpel på hur jag är.

    Jag kan minnas konstiga saker och känslor som jag upplevde just där och då, dom kan jag gå tillbaka till när jag minns.

    Lustig är bara mitt förnamn.

    Har alltid fått höra att jag är knäpp, varför ett annat tänkande skulle vara knäppt.

    Enligt min familj är jag störd.

    Dom har anpassat sig till omgivningen och förställer sig själva gentemot vilka dom är Igentligen.

    Troligtvis för att dom själva har problem med sig själva, att förstå vem dom själva är.

    Bråkiga syskon när dom var små, känslighet som dom inte viste om.

    Jag vände mig inte utåt utan innåt istället.

    Kände att ingen brydde sig när vi syskon bråkade, den som bråkade mest fick som den ville för att få tyst på dom.

    Valde en egen väg bort ifrån syskonen och till föräldrarna istället.

    Istället för att gå på känslor och styras med dom så utveckla jag harmoni i min hjärna.

    Gråt tröstade jag själv för ingen lyssnade, föräldrarna gjorde det men det var mig det var fel på som inte uppfattade det som tröst, dom kändes avstängda, allt blir bra så ja, så var det inget med det sen utan locket på som inget hade hänt, fast det låg kvar och malde med känslor som stanna kvar.

    Där tror jag väldigt många gör på fel sätt, dom blir någon annan just för att bli omtyckta och accepterade, varför ändra på känslor och tankar för att någon kommer och säger det eller säger saker man vill höra just då.

    Nog om det.

    Uppskatta hsp och lär känna dig själv bättre för där inne i dig finns något jätte vackert, för inte vill vi leva i det här samhället och tvinga kväva oss själva.

    Så tänk om och tänk rätt som jag brukar tänka.

    Negativa tankar är våra fiender som tar dö på oss, omgivningen kan hjälpa med att inte vara så dömmande.

    Stöd,stöttning och försöka sätta sig in i människan som finns där.

    Jag läser in för mycket i allt och det är det jobbiga då jag känner för mycket.

    Människor visar alltid vad dom tänker då vi är människor som går på känslor, många är omedvetna över att känslorna styr dom.

    Jag har jätte dåligt självförtroende, något som blir av att kunna läsa och känna av för mycket.

    Omgivningen tycks aldrig kunna acceptera hsp, kanske för att vi ser omgivningens alla sidor och missar inget.

    Det går inte att gömma sig bakom en fasad, vi ser igenom den. Dom falska sidorna syns och känns.

    Jag hatar frasen, hur mår du? För ger man ett ärligt svar och berättar hur man mår, ja det förväntar dom sig inte, det var ju bara för att, jag kan inte vara tyst utan måste prata hela tiden. Ytligheter delux.

    Människor är inte intresserade av någon annan än sig själva, det är jobbigt att bry sig.

    Ja inte blev du klokare av mitt svar.

    Bakom ytan pågår massor utan din vetskap, lär känna personen bakom ytan och acceptera den, det får personen att blomma ut, du får då uppleva vackra och fina saker.

    Vi människor behöver växla ner och stanna upp, stressade samhället ställer bara till det till det sämre.

    Psykisk ohälsa breder ut sig för det är bara arbete som räknas, något annat hinns inte med.

    Jag passar inte in i detta stressade samhälle.

    Annorlunda människor kommer alltid få breda plats åt "normala" människor tyvärr.


    Och varför kan inte även ni acceptera att andra inte är som ni.

    Det finns en sak som är jobbigt med de som säger sig vara hsp.

    De har, generellt, svårt att acceptera oss andra och än värre.

    De läser in en massa som endast finns i deras huvud.

    En fd kompis var hsp och man fick gå på tå, tänka igenom vartenda ord, för att det inte skulle misstolkas.

    Hsp kan vara riktiga energitjuvar, av den enkla anledningen att de tror sig kunna tolka andra och att ständigt bli tolkad (felaktigt) och alltid anpassa sig efter en hsp tar otroligt mycket energi.
  • Anonym (Annorlunda)

    Tack för ditt svar! 

    Jag har läst det du skriver och känner igen mig väldigt mycket. Dock känner jag att jag inte orkar vara som jag är just nu med ett nytt jobb och allt. Önskar bara att jag kunde låta saker rinna av mig som på en gås. Jag blir trött och uttömd av allt jag ofrivilligt känner. Jag förstår hur du menar men tänker att när jag väl kommit tillrätta med ett jobb så kanske jag kan börja arbeta med mig själv.

  • Anonym (Annorlunda)

    Oj! Sextiotalist.

    Det var hårda ord och inga visor. Jag känner inte igen mig i din beskrivning, men ska fundera på det du skriver.

  • Anonym (Annorlunda)

    Jag tackar alla för era svar! 

    Jag lyckas inte svara var och en av er då jag inte vet hur jag gör. 

  • sextiotalist
    Anonym (Annorlunda) skrev 2020-04-07 08:57:16 följande:

    Oj! Sextiotalist.

    Det var hårda ord och inga visor. Jag känner inte igen mig i din beskrivning, men ska fundera på det du skriver.


    Det viktigaste är att ta med sig är att din sanning och din uppfattning om omgivningen är din. Och att du måste acceptera att alla inte ser världen på samma sätt som du.

    Och du är inte tankeläsare, din tolkning av andras känslor är din och inte sanning.

    Och vi som inte är hsp, förtränger inget, vi är exakt som vi är
  • KlantSmurfen
  • KlantSmurfen
    sextiotalist skrev 2020-03-24 08:11:04 följande: #5
    Och varför kan inte även ni acceptera att andra inte är som ni.

    Det finns en sak som är jobbigt med de som säger sig vara hsp.

    De har, generellt, svårt att acceptera oss andra och än värre.

    De läser in en massa som endast finns i deras huvud.

    En fd kompis var hsp och man fick gå på tå, tänka igenom vartenda ord, för att det inte skulle misstolkas.

    Hsp kan vara riktiga energitjuvar, av den enkla anledningen att de tror sig kunna tolka andra och att ständigt bli tolkad (felaktigt) och alltid anpassa sig efter en hsp tar otroligt mycket energi.
    Känner en som passar in på beskrivningen men problemet är antagligen narcissistisk förälder, negativ och väldigt låg självkänsla. Läser in negativa saker utan att tänka (minst) en extra gång. Finns ASD i den släkten så det kan vara därför h*n har svårt att läsa av andra.
    De med ASD verkar också ha högre neuroticism.
  • Anonym (Man och cirka 45 år)
    Anonym (Kvinna36) skrev 2020-03-24 04:49:30 följande:
    Du vill vara normal men du har nog fel uppfattning om hur andra människor är. På din arbetsplats så finns det säker många olika personligheter. Dom har diagnoser och erfarenheter som du inte vet om. Jag upplever ibland människor som kallar sig för hsp som ganska självcentrerade. Dom tror sig uppleva andra människor men tolkar bara in sina egna känslor i alla andra. Man tror att man är väldigt unik i sitt känsloliv och blir blind för andras känslor och erfarenheter. Då är det lätt att tro att man är helt annorlunda.

    Jag jobbar med en tjej som kallar sig hsp och som ofta pratar om att jag inte känner som henne för att mitt liv varit för lätt. Hon förminskar mig och säger att det märks att jag glidit på en räkmacka. Detta tror hon för att jag har bra jobb, fint äktenskap och barn, fint boende, god ekonomi osv. Hon ser inte och vet inte vilken enormt tung resa jag gjort och vilka saker jag gått igenom för att komma hit. Hon tror att hennes liv varit så mycket tyngre för att hon anser sig vara hsp. Hon tror att alla som inte pratar öppet som alla svårigheter och nyanser i sina liv helt enkelt är helt annorlunda än henne. Det gör att hon medvetet eller omedvetet tar avstånd från andra.

    Dom på ditt jobb känner både mer och mindre än dig. Några har upplevt värre saker och alla har olika personlighetstyper. Nästan alla människor bli dock helt slut och mos i hjärnan första tiden på en ny arbetsplats. Det är otroligt pressande att vilja göra bra ifrån sig samtidigt som man ska lära sig mkt och lära känna många människor.Det vet dom flesta om och kan relatera till. Först efter 3-6 månader på nytt jobb så brukar jag orka hålla min normala energinivå igen. Om du ofta byter jobb så kommer du aldrig uppleva den period då allt blir lättare igen.
    Precis, det är så lätt att tro saker om andra trots att man egentligen inget vet.

    Tråkigt med din kollega som gör sig till ett offer och har föreställningar om andra som inte alls stämmer.
    Anonym (Annorlunda) skrev 2020-04-07 08:58:20 följande:

    Jag tackar alla för era svar! 

    Jag lyckas inte svara var och en av er då jag inte vet hur jag gör. 


    Har också HSP och har höga poäng på de självtester jag genomfört.
    Tycker det är svårt att släppa saker som hänt och kan tänka på något i evigheter som andra snabbt lämnar bakom sig och går vidare.

  • Anonym (Kvinna37)
    Anonym (Kvinna36) skrev 2020-03-24 04:49:30 följande:

    Du vill vara normal men du har nog fel uppfattning om hur andra människor är. På din arbetsplats så finns det säker många olika personligheter. Dom har diagnoser och erfarenheter som du inte vet om. Jag upplever ibland människor som kallar sig för hsp som ganska självcentrerade. Dom tror sig uppleva andra människor men tolkar bara in sina egna känslor i alla andra. Man tror att man är väldigt unik i sitt känsloliv och blir blind för andras känslor och erfarenheter. Då är det lätt att tro att man är helt annorlunda.

    Jag jobbar med en tjej som kallar sig hsp och som ofta pratar om att jag inte känner som henne för att mitt liv varit för lätt. Hon förminskar mig och säger att det märks att jag glidit på en räkmacka. Detta tror hon för att jag har bra jobb, fint äktenskap och barn, fint boende, god ekonomi osv. Hon ser inte och vet inte vilken enormt tung resa jag gjort och vilka saker jag gått igenom för att komma hit. Hon tror att hennes liv varit så mycket tyngre för att hon anser sig vara hsp. Hon tror att alla som inte pratar öppet som alla svårigheter och nyanser i sina liv helt enkelt är helt annorlunda än henne. Det gör att hon medvetet eller omedvetet tar avstånd från andra.

    Dom på ditt jobb känner både mer och mindre än dig. Några har upplevt värre saker och alla har olika personlighetstyper. Nästan alla människor bli dock helt slut och mos i hjärnan första tiden på en ny arbetsplats. Det är otroligt pressande att vilja göra bra ifrån sig samtidigt som man ska lära sig mkt och lära känna många människor.Det vet dom flesta om och kan relatera till. Först efter 3-6 månader på nytt jobb så brukar jag orka hålla min normala energinivå igen. Om du ofta byter jobb så kommer du aldrig uppleva den period då allt blir lättare igen.


    Klokt och väl skrivet inlägg.

    Jag känner igen det du beskriver och hade en sån person i min närhet som jag tillslut inte klarade av att ha kontakt med. Hon kallar sig HSP och kunde ?läsa av? andra väldigt lätt och skapade sig lätt fördomar baserat på sina egna tankar och känslor. Jag blev också ofta förminskad: jag hade glidit på en räkmacka, jag var bortskämd, osv baserat på det yttre hon såg. Å andra sidan var det inte heller bra när och om jag mådde dåligt och människor var/är alltid energitjuvar osv osv.

    Hennes känslor och uppfattningar om situationer och individer tycktes alltid ha företräde.

    Jag känner igen mig på ett sätt, TS.

    Jag är själv en väldigt känslig individ,

    men skulle inte kalla mig för hsp utan snarare känslig pga andra (negativa) erfarenheter och dålig självkänsla vilket gör att jag läser av och övertolkar mycket.

    Jag tror att det alltid finns verktyg att ta till för att ändra sitt tankesätt eller bara bromsa tankar och känslor för ett tag; ex KBT och/eller mindfulness.

    Sedan är det så att det är väldigt ansträngande och energikrävande att byta jobb, lära känna nya kollegor och arbetsuppgifter - det är det verkligen - precis som Kvinna36 skriver.
Svar på tråden HSP